>har flyttat till Hudviksvall – där han ska leva lyxliv på lösdrift och ingå i en liten privat verksamhet, gå lite lektioner ibland, delta på lite pay&jump m.m.

Jag fick erbjudande om att ta med Kakan dit när en annan ponny skulle dit och tänkte att det nog var ett himla bra alternativ för honom. Sagt och gjort. Vi åkte på rotmos.

Nu 24 timmar efter att vi åkte hemifrån är vi hemma igen och lite sorligt känns det nog allt. MEN efter att ha sett hur fint han får ha det så är det ändå ett jättebra alternativ – när vi nu inte har egen gård där han kan gå och lulla.

Det som ändå gnager lite är att ALLA jag känner som lämnat ut sina hästar på foder har ångrat det efteråt, alla får tillbaka hästar i sämre skick än de lämnade ifrån sig. Sedan är det ju den aspekten att man när man köper ett djur tar på sig ansvaret för det – lämnar man det sedan i andra händer, men ändå äger det, så har man ju ingen kontroll längre.

Jag får hoppas att detta är ett undantag och jag känner att hon som har hand om honom nu är en otroligt pålitlig människa och kan väldigt mycket om hästar.

>Är vad jag skulle behöva. Paus från livet … kan man få det? Paus från höst, vinter, mörker och kyla. Kan någon ordna det, tack så mycket?!

>utan ponny :O
Hihi
Idag har vi varit och hejjat på laget. Det var långt att åka men kändes ändå väldigt lätt när man inte hade med sig några ponnysar 🙂
På dom två förklasserna som var fick vi flera placeringar och det var 4 av dem (alla nollor såklart) som fick vara med i lagklassen. De tre som hade ridit när vi tyvärr var tvungna att åka hem red jättefint. Ett litet pet bara. Jag fick nyligen besked via sms att laget kom totalt 4a och det måste man ju säga är väldigt bra. I laget red ju 3 st 11-åringar och en tjej som är några år äldre.
Det var kul och lyxigt att åka iväg och kolla på täving utan att ha med sig egen ponny att dona med. Skönt för mig som inte behövde vara nervös något alls 🙂

På slutet av dagen fick jag ett erbjudande som jag måste ta ställning till. OM jag tackar ja kommer det ändra på en hel del …

… så det var väl snällt 😉  Men ni behöver inte oroa er – om jag tackar ja gör jag det inom några dagar så då får ni veta hihi

Jag lovar att lägga upp lite bilder under morgondagen – den här bloggen har innehållit alldeles för lite bilder på sistone – skärpning P 🙂

>Som jag redan berättat har jag varit sjuk. Att ligga i sängen/soffan i fyra dagar och inte orka göra någonting är inget jag tycker är så skojigt. Bedrövligt trist, faktiskt.

Men nu är jag frisk igen och tack vare en fantastisk dotter och en lika fantastisk vän så har hästarna inte lidit någon nöd utan fått allt som dom behöver – både i omvårdnad och i motion. TACK för det 🙂 <3

I onsdags jobbade jag igen, efter min ofrivilliga ledighet och det blev en lååång dag. Det kom hö på morgonen (varför kommer det ALLTID hö när jag jobbar?). Eftersom det fixas med dräneringen runt stallet så kunde vi inte ta emot höt på ”rätt” ställe utan fick ta det genom ytterdörren. Och för att slippa släpa så långt användes en tom box till tillfällig förvaring. Det var ungefär 1,2 ton som levererades och nästan allt fick plats i den tomma boxen.
Efter hö-lassningen var man ju lagom mör i kroppen så vi väntade med att rida tills efter lunch istället. Vi red på stora volten, B skulle öva dressyrprogram och jag hade ju inte ridit på nästan en vecka så jag red mest runt och hade typ inget vettigt för mig. Men Cuba lyckades lägga tungan över bettet och krullade ihop sig något enormt. Hon verkar verkligen INTE gilla att ha bett i munnen. Det MÅSTE vara något med tänderna. Jag måste fixa en tid till en tandläkare på bumsen. Tillsvidare har jag bestämt att hon bara ska ridas bettlöst, vilket faktiskt fungerar jättebra 🙂
Vartefter dagen led så började det blåsa mer och mer och tillslut kändes det som man skulle flyga iväg när man gick utanför dörren. Inte kul – jag gillar verkligen inte blåst 🙁

På kvällen hade E fått möjlighet att åka till sin gamla ridskola och vara med på en lektion tillsammans med några av dom hon red med på ”den gamla goda tiden”. Så vi packade in vår lilla ponny i transporten och åkte iväg i stormen. Det gick jättebra och Emma hade roligt. Så nu åker vi nog dit fler gånger 🙂

Igår, torsdag kom kom en tjej ut till stallet, som skulle provrida Cuba för att ev vara medryttare. Det är en kompis till E. Dom har exakt samma rid-bakgrund. Dom började samtidigt och har ridit för samma instruktör de första fem åren. Det märks för dom har precis likadan ridstil. Cuba gillade M och jag hoppas verkligen hon bestämmer sig för att hon vill hjälpa mig med Cuba. Det gick jättebra för dom och hon fick prova lite av allt – dom började att ta en liten tur i skogen i alla gångarter. Sedan red dom lite ”dressyr” på banan och sist ställdet jag fram lite hinder. Det gick strålande 🙂

Idag kommer mina päron från Nyköping upp en stund mitt på dagen och sen ska jag och E till skäris och handla lite kläder, skor och en väska. Sen blir det stallet på kvälls-kvisten.

I morgon är det tävlingsdag HELA dagen fast vi ska inte tävla själva utan vi ska bara med och hejja fram vårt lag. Det lag som E var med i, i början av säsongen, allsvenskan div II. Dom är nu i final och ligger 3a eller om det var 4a. Så det blir spännande. Dessutom har laget fått ett duktigt tillskott i form av dottern till den tjej vi köpte våra ponnysar av. Tävlingen är jättelångt bort, tyvärr så det lär ju bli en enormt långt dag. Men det ska ändå bli jätteroligt.

Nu är världens längsta inlägg slut för den här gången … 😉

>Ett kort livstecken ifrån mig – jag har varit sjuk i 4 dagar. Helt utslagen. Men nu är jag på benen igen. Det har varit en lång och hektisk dag som jag får berätta mer om imorgon. Tänkte bara ni ville veta att jag lever hihi

>Idag är jag arg. E har varit själv i stallet idag eftersom jag är sjuk (dunderförkyld). Hon står med Kakan på gången och borstar när han gör ett utfall mot hästen mittemot. Han gör så mot en del hästar, han är lite osäker och ofta arg på andra hästar. De flesta i stallet vet detta och om det blir ett problem så flytta E på Kakan så det blir lugnare. De som äger hästen som stod mittemot är nya och tjejen (runt 17 år) säger så här till E:

– Kan du flytta på din dumma häst?


VA? Så säger man väl inte – speciellt inte till ett barn. J-la idiot!!


Till saken hör att dessa nya hade inte varit på stallet i mer än en vecka när dom kom i gräl med inte bara en av de andra ungdommarna utan även med stallägaren – varpå stallägarna säger upp dom. Trevliga människor va?

Jag brukar inte ägna mig åt att hänga ut folk här men INGEN trampar på min dotter 😐

>Den bedrövliga dagen: Vi åkte till Södertörns Ryttarcenter för att träningstävla och oj vad dåligt det gick. Egentligen vill jag inte ens berätta om det men men om inte annat så för att minnas i efterhand.

E skulle starta Nido i 80 och 90cm men eftersom det gick så dåligt i 80cm så gick jag upp till sekreteriatet och bad att hon skulle få starta en gång till på 80cm istället. Första omgången stannade han … många gånger och jag tror han rev en bom också. Han studsade runt, reste sig och hade sig rent bedrövligt. Andra gången gick det bättre men hon fick ändå två stop – på titthinder. Banan var jätteknepig och underlaget var kladdigt och halt – men vi ska absolut inte skylla på det.

Sen var det meningen att E skulle starta 90cm med Cuba, det har hon gjort förrut och då har dom bara petat en bom. Men redan på framhoppningen såg man att Cuba hade tappat all förtroende för E – hon gjorde i stort sett BARA propeller-hopp – INTE ok! Inne på banan hoppade hon men alla hopp var bedrövliga – så efter ett stop ropade jag till E att hon skulle bryta.

Att Nido betedde sig tror jag är mest ungponny-beteenden och  någon typ av ”period” han har kommit in i … det går över och är inte hela världen plus att andra rundan ändå var okej. Men med Cuba däremot så har hon nog tappat förtroendet vad gäller hoppning (hon har blivit rykt i munnen hos en tidigare ägare och är vääldigt känslig vid hoppning). Där får vi börja om lite och egentligen är ju inte det heller hela världen eftersom det är min ponny och när jag hoppar – hoppar jag ju med långt tygel, hållandes i manen och ståendes upp redan hundra meter innan hindret, så rycka henne i munnen lär jag ju inte göra. Men jag hade ju gärna sett att E tävlar också henne så hon får göra sådana saker också. Vi börjar om och ser till att det blir bättre helt enkelt.

Det var dock en tung och tråkig dag – skönt att söndagen blev desto bättre 🙂

>Igår hade vi en bedrövlig dag – som är en egen berättelse (som kommer en annan dag) men idag har vi en bra dag. Det går verkligen upp och ner när det gäller unga hästar …

Idag gjorde E och Nido sin debut på dressyrbanan. Det gick bra – resultatmässigt – men direkt efteråt var varken jag eller E speciellt jättenöjda (nöjda för att det var första gången men eg inte såå där jättenöjda med själva ritten). Hon red fel väg en gång (för övrigt första gången i sitt liv) men det var ju såklart inte hela världen. Däremot höll hon inte ihop honom på ett riktigt bra vis, så han fick inte visa upp sin bästa sida (hihi). Och i vänstergaloppen blev det såklart fel galopp. Vi jobbar med det varje dag och på framridningen blev det rätt 9 gånger av 10 men såklart inne på själva banan blev det fel. Det rättade hon till i mitten av volten med gjorde att hon fick 3a på både fattningen och på volten – vilket var väldigt synd. Hon fick en 6a och en 7a på galopp-arbetet i andra varvet.
Vad som var riktigt bra var halten – där fick hon en 7a och fina lovord. För tre dagar sedan kunde han inte ens stå still en sekund i halten. Så där har dom gjort ett bra arbete.

I vilket fall så kom dom på en delad 6e plats av 18 startande och det tycker jag är väldigt bra gjort 🙂

Här kommer bildbomb och längst ner en film på ritten (låång såklart eftersom det är dressyr. Jag har redigerat bort felridningen och lagt in ett litet hjärta där – så slipper ni kolla på ytterligare 30-40 sekunder hihi).

>Fick just veta att en ponny måste vara chipmärkt för att få delta i tävlingar från inbjudnings-nivå och uppåt … hm hm … Kakan är INTE chipmärkt :S
Jag har helt missat detta.

Så nu är frågan om vi ska chipmärka honom eller inte … visserligen är det väl alltid bra men ni som känner Kakan vet också vilka problem som genast uppstår när det ska komma en veterinär eller liknande.

Emma ska ju inte tävla honom mer på lokalnivå men någon gång i framtiden hoppas jag ju på att hitta den där optimala familjen (den som har två döttrar i lagom ålder och storlek, som vill rida och ta hand om  honom) och då lär ju chipmärkningen behövas.

Ja detta tål att tänkas på …

>till den finaste av dom finaste
TACK för att du ger min dotter sååå mycket