Long time no seen

Ja återigen har jag inte skrivit på länge. Vad har då hänt, en hel del …

Strax efter jag skrivit sist så fick Tate i alla fall en hovböld av sin intrampade sidokappa. Självklart – eftersom jag var ensam … Jag fick be snälla Sara att komma och hjälpa mig ta in Tate och Jax. Hovis rensade ut så gott han kunde och sedan var det ju box-vila som gällde för Tate. Jag fick hjälp av Emelie att leda Tate och Jax upp till fölboxen – där de två fick bo i över en vecka innan hovis kunde komma tillbaka och slå på sko igen. Då satte han också lädersula så det skyddade mot ny smuts och grus. Då hade Emma kommit hem igen och vi kunde släppa ut dem på lösdriften igen.

En vecka senare hände en fruktansvärd olycka här hemma. Jax fastnade med ena bakbenet i undertråden i hagen, ramlade antaligen när han skulle försöka ta sig loss och bröt benet. Han låg i ett pyttelitet dike, antagligen i flera timmar innan vi var där på morgonen för att fodra. Så fort jag såg honom insåg jag att det inte fanns mycket att göra. Jag ringde Emma som kom och sedan försökte jag ringa någon vet. Ingen svarade så jag ringde nödslakt som tyvärr var ända borta i Västerås. De styrde bilen direkt mot oss. Samtidigt som vi väntade på dem fortsatte jag att ringa alla vet. jag kunde komma på. Fortfarande inget svar så jag ringde den närmaste kliniken. De lovade att skicka en vet. men hon var först tvungen att avsluta de besök hon hade. De tipsade mig om att ringa distrikts.vet i Nyköping. De svarade och hon satte sig i bilen direkt och kom fram ca 1 1/2 timme senare, strax före nödslakt. Vet. höll med om att Jax var bortom räddning och avlivade på engång.

Det tog ungefär två timmar från det att jag upptäckte honom i leran tills han avlivades och det var med råge de absolut värsta 2 timmarna i mitt liv. Fullkomligt extremt vidrigt. Jag känner fortfarande lite panik inombords när jag tänker på det.

Så nu är här bara 2 föl kvar. Nana visar ännu inga tecken på att det närmar sig fölning trots att hon enligt betäckningsrapporten redan har gått tiden ut. Min vet. tror dock att hon antagligen blivit dräktig vid en senare tidpunkt än den som står på betäckningsrapporten. Det spelar eg. inte så stor roll, hon är installerad i BB-avdelningen och vi har kameraövervakning. Så ja, nu väntar vi liksom bara …

Bortrest

Emma är i USA på semester så jag och Nicklas får rådda allt själva. Det går bara fint men det märks när en person är borta. Tur är ju att Nicklas är kvar hemma och hjälper mig då en del jobb verkligen är tungt. Min rygg och nacke är inte vad den varit så alla tunga lyft är jobbigt.

Strax innan Emma åkte iväg trampade Tate in ena sidokappan på skon, in i lamellranden. Emma och jag stod i ösregnet och tog av skon – vi fick kämpa lite med den mest på grund av att allt var så halt. Men vi fick av den och kunde leda in henne och Jax i stallet. Först tvättade jag med vatten och en diskborste så jag fick bort den värsta leran runt hela hoven. Sedan tog jag hibiscrub och tvättade noggrant runt där kappan gått in i hoven. Sedan sprutade jag in väteperoxid i ”hålet” (som fö nästan slutit sig). Sedan gällde det ju att hålla det rent ett tag. La på en sorbact-kompress direkt mot hålet och la bomull under och sedan på med vetflex och till sist silvertejp. Sedan fick de två stå inne resten av dagen. Vet. skulle komma under eftermiddagen så jag berättade hur jag gjort och fick rådet att sätta spritbandage och låta henne stå inne några dagar till. Vi gjorde i ordning ena fölboxen och lät dem stå där i två dygn. Bytte spritbandage två ggr under tiden och släppte sedan ut dem i vanliga hagen igen. Och *peppar peppar* så har det hittills klarat sig från hovböld. Men jag vet inte riktigt hur länge man ska oroa sig?

Denna helg har jag och Nicklas jobbat på att se till att alla har en hyffsat torr matplats i alla hagar. Det är lite av en utmaning. Efter 4 torra somrar och denna hyffsat torra höst så är det obegripligt mycket gegga i hagarna. Vi diskuterade detta vid frukosten igår och gick sedan ut och grävde ett hål – endast 5cm ner i marken är det snustorrt. Så konstigt men på något vis så sugs inte regnet upp …

Tiden går

Sommaren är i full gång och tiden går fort. Samtidigt som det ändå är lite semester-feeling för att hästarna går ut så är det ändå rätt mycket att pyssla med. I år, till skillnad från förra sommaren så har det kommit lite nederbörd vilket medför att gräset växer och vi får en del att göra med gräsklippning. Nästan alla hästar äter endast gräs, det är tre st som behöver tillskottsfodras med hö, lilla hingsten, Ibero och ett av stona.

Jag och Nicklas har varit en sväng till Frankrike och haft semester. Underbart härligt! Vi bilade och på vägen hem åkte vi genom Mosel-dalen i Tyskland. Såå fint!

Fölen frodas och mår bra. Zacharia är otroligt social och kommer som ett plåster när man går in i hagen, vill gärna krypa upp i knät typ. Sky är lite mer reserverad men ändå nyfiken och Jax är mer än reserverad. Han tycker vi människor är läskiga så han håller sig på avstånd. Sky och Zach fick lite pedikyr av hovis härom dagen och de skötte sig med den äran <3

Darling är ombetäckt med Converse och konstaterades dräktig på dygn 17. Hon är beräknad till den 26 maj 2020. Spännande! Hoppas på en hingst denna gång.

Den 17 aug ska vi visa upp de två ponnyfölen. Det blir roligt!

Nu när det varit så otroligt härligt varmt har vi tillbringat kvällarna nere vid bryggan. Extremt mysigt!

Välkommen

till världen lilla Exsus Sky full of Stars, sto som föddes idag mitt på dagen. Mamma är fina Oh My Darling e Nabucco R RP173 och pappa är Converse All Star RP186 e Camaro M

Jag har vakat i några dagar nu och verkligen tyckt att det varit nära. Men de där kära stona bestämmer liksom själv när det dags att klämma ur sig sina föl 🙂
I natt sov jag med 30 min intervaller, vaknade och kollade kameran. Och Darling hade svett-selet på som larmar när hon börjar svettas. Så jag kände mig ändå rätt safe, trots att mycket hinner hända på 30 min om det skulle vara så att man missar och ”sover över”.

På förmiddagen tog jag det lite lugnt inne och sedan gick jag upp för att mocka i stonas föl-boxar. Jag tog med mig mat till dem. De stod och åt och jag mockade. Precis när jag är färdig med Darlings box så tänker jag att jag nog ska linda svansen eftersom hon vid det här laget har rejäla vaxproppar. Sagt och gjort. Under tiden så vandrar hon lite och jag hänger liksom på och lindar svans i ”farten”. Precis när jag är klar går vattnet :O

Jag ringde till Emma som snabbt kom upp. Efter ett tag ser jag en blå fosterblåsa – TACK för det! Och sedan kontrollerar jag att det är två små hovar och en mule som ses. Jadå – TACK även för det! Sedan händer inte mer. Hon krystar och krystar men inget mer kommer ut. Jag bestämmer mig då för att hjälpa till. Först provar bara jag att dra men det händer verkligen absolut ingenting. Ber Emma om assistans och så tar vi i för kung och fosterland men absolut ingenting händer nu heller. Så jag ringer min granne – för Nicklas var förstås inte hemma. Vi fortsätter dra och då plötsligt så känner vi hur det händer saker och sedan kom fölet ut. Jag återkallar grannen. Lilla fölis är helt livslös och tungan helt blå. Så vi masserar med en handduk och torkar bort slem så gott vi kan från nosen. Jag ringer  en vet. och frågar om det är något speciellt vi ska tänka på. Han råder oss att vara lite burdusa och brutala för att få liv i fölet. Och till slut hör vi små gurglande andetag från fölet. Och strax därpå försöker det räta på sig också.

Då kommer vi på att vi inte vet vad det är för kön – en flicka 😀 <3
Hon gör små försök till att komma på fötter. Vi mjölkade ur Darling och gav i nappflaska så hon piggar på sig. Bra sugreflex kom efter en stund.

Bilder får ni i morgon för de jag tog idag blev inte så himla bra. Jag kan även meddela att vi är nästan helt säkra på att hon är svart. Men om inte svart så i alla fall väldigt väldigt mörkt brun. Just nu är hon alldeles grå, så hon borde bli svart.

Nöjd

Jag är så himla nöjd över min lilla bb-avdelning 🙂

Visst är det lite pyssel på våren när man ska få ihop allt men det är verkligen en bra miljö för både ston och föl. För er som inte vet hur vi har det så är det alltså ligghallen som på vintern fungerar just som ligghall och som på våren byggs om till två föl-boxar. Jag har gjort det enkelt för mig genom att bygga moduler som lätt tas bort på hösten och sätts tillbaka på våren. Till varje föl-box hör en egen liten hagen där staketet är av trä och marken inte används annat än just inför fölningen och sedan första tiden när fölen är små. Varje fölbox har en egen kamera där man ser hela boxen, som är stor – ca 30kvm. Så om det är dåligt väder första tiden så finns där ändå gott om plats för fölen att springa runt i boxen, varvat såklart med kortare stunder utomhus när vädret tillåter.


Här är precis utanför ligghallen när vi pysslar med att få ihop allt.


Så här ser det ut lite på håll men här syns det fina trästaketet som är runt båda fölhagarna.