Upp och ner

kan man säga att livet är. Den dagen Emma hoppade upp och skulle rida på Conny efter vila sedan 1 dec så märkte hon direkt att något var fel. Vi ringde till kliniken direkt för vår vet. är så populär så vi tänkte att det nog tar en månad att få en tid. Men vi fick tid redan morgonen efter 👍

Där fick han springa rakt fram, böjprov, longering mjukt underlag och hårt underlag. Dessutom fick han springa med en lameness locator och allt visade ett jämnt och fint rörelsemönster. Dock var han enormt spänd i hela ryggen. Vi har röntgat hans rygg tidigare men bilderna togs om – visade att han har en jättefin rygg. Skönt!

Vet. ultraljudade även hans bakknän och i den vänstra hittades lite vätska. Så efter några timmar på kliniken fick Conny en spruta i vänster bakknä och 8 i ryggen (musklerna). Sprutan i ryggen innehöll cortison (inte så mycket då man inte vill risker fång), muskelavslappnande och b-vitamin. Sedan blev det sjukhage, skritt för hand mm i dryga veckan. Nu har Emma ridit igen och alla reaktion från ryggen är borta – vad vi kan se. Han känns också nöjdare.
Teorin är att han har rullat fast i boxen – han är ju expert på det! Eller så har han väl rullat på något konstigt i hagen, eller brallat ordentligt i hagen eller något liknande. Oavsett så är det viktiga att det inte kan vara en förslitning eller ridrelaterat och det känns skönt.

Cuba fick ett litet bakslag av att skorna kom på. Enligt vet. inte alls ovanligt och ingen fara bara det går över på ett par dagar, vilket det gjorde. Sedan fick hon äntligen gå ut – dock i sjukhage vilket inte var så uppskattat. Efter en vecka i sjukhage utan att ha några bakslag så fick hon igår gå ut en kort stund i lösdriften tillsammans med de andra stona. Såå glad hon blev 😍
Och i morse när jag lämnade henne där såg det ut så här:

Hon får fortsätta gå in på nätterna ett tag till. Och till en början får hon inte gå där hela dagarna utan några timmar åt gången.

Det konstiga

vädret fortsätter. Det är slutet på februari och känns ungefär som slutet på mars. Marken i hagarna är ungefär som början på maj. Värmen är ungefär som april. Vilken månad är det egentligen 😳

Inte för att jag på minsta vis har något emot själva vår-känslan MEN om det inte kommer nederbörd så går vi in i fjärde året med torka i Stockholmsområdet. Och DET oroar mig enormt.

Många dagar

Nu har det gått ett tag sedan jag skrev något. Alla dagar går i ett och det är mycket att göra.

Eftersom det varit varmt och skönt ett tag bestämde vi oss för att mocka i hagarna, utanför ligghallarna och på matplatserna i lösdrifterna. Sånt man inte kan göra när det är minusgrader. Vi fick alla hagar gjorda och det blev superbra. På kvällen slog det till och blev 10 minus igen. Snacka om tajming 😂

Vi har haft vet. ute och röntgat Cubas hovar. En väldigt liten rotation. Såå skönt! Hon står kvar inne för vet. tyckte vi skulle sätta på skor för att hjälpa henne. Så vi får se när han har tid att komma hit. Hon är rätt trött på att stå inne. Jag tycker så synd om henne men jag vet ju att det bästa för henne är att vara kvar på box.

Frillan har varit lite ”sur” när det blir för jobbigt så istället för att rida har jag börjat jobba honom i Equibandet. Han är superduktig och bara såå himla rolig att jobba med. Min fina lilla🌟 ❤
Även Conny går i Equipbandet och äntligen börjar det hända grejer där också! Vi har jobbat sporadiskt i Equibandet rätt länge med honom men han är så ofokuserad ibland så det dröjer innan det ger effekt. Nu, idag, fick jag även ett annat tips på att jobba så hans skritt förbättras. Vi får se om det ger effekt.
På måndag ska Conny börjar jobbas uppsuttet också. Det ska bli roligt.

Mistery har också satts igång. Även hon med Equibandet. Det är alltid bra att börja med bandet efter en lite längre vila. Båda Mistery och Conny är ju bara 4 år och har haft en längre tids vintervila.

Emma jobbar med sin egen häst, Ibero och med Mistery och jag jobbar med Frillan och Conny. Fast när det kommer till att rida Conny så får Emma ta över 😄

Av alla hästar

att ha på box är nog Cuba den bästa. Hon är så förunderligt klok den där hästen ❤

För en vecka sedan när vi kom hem från fjällen så upptäckte jag att Cuba har fått fång. Hon kom inte till fodringen på kvällen utan jag hittade henne liggandes inne i ligghallen. Bestämde mig för att ta in henne över natten och så fort vi tog ur henne ur hagen, bort från den mjuka snön så förstod vi att det var fång. In på box och så gav jag henne metacam som jag hade kvar sedan någon annan hästs skada. På måndag morgonen kontaktade jag såklart veterinären som kom fram till samma diagnos som jag gjort.

Vi misstänker att det kan vara vaccinationen som utlöst det. Det är såklart inget vi kan veta till 100% men det ligger nära till hands. På kvällen när vi tog in henne såg hon ut som vanligt men vi såg ju att hon var rejält smärtpåverkad men på morgonen efter så hade det uppstått en enorm fångnacke – bara över natten 😖

Nu har hon stått på box i en vecka och fått smärtstillande som har hjälpt massor. Hon är ju vanligen en häst som verkligen verkligen inte gillar att stå på box utan vill vara ute med sin flock. Dock har hon varit så extremt tålmodig och jag är egentligen inte förvånad, hon är så förunderligt klok. Vanligen när hon står på box är hon extremt renlig och allt bajs ligger utefter en av väggarna och hon är aldrig smutsig för hon skulle aldrig lägga sig i något smutsigt. Men nu när hon haft så himla ont så gäller inte detta. Då har hon bajsat där hon står för närvarande och det är ju både rätt och helt förståeligt. Men idag när jag kom ut på morgonen och skulle mocka låg allt bajs helt prydligt utefter en av väggarna 😃 Konstig sak att bli väldigt glad över 😂😂


Idag – i det fina vädret fick Cuba stå med överluckan öppen ❤

Om att nå sina mål … delvis

För ett år sedan var jag och Nicklas nyss hemkomna från skid-semester i Åre. Ni kommer ihåg, den där roliga hemresan som tog ett dygn mer än beräknat.

Då, på den resan bestämde jag mig för några saker:

  1. Gå ner minst 15kg i vikt
  2. Träna ffa benen så att skidåkningen skulle bli roligare och enklare
    att göra detta innan nästa skid-resa

Nu ett år senare kan jag checka av det ena av mina mål. Jag har lyckats gå ner drygt 15 kg men inte tränat tillräckligt för att skidåkningen skulle kännas så mycket enklare. Visst var allt kring själva skidåkningen – precis som det mesta i livet – enklare när man väger 15kg mindre men jag blev nästan precis lika trött i låren som tidigare.

Till mitt försvar så har jag haft en hel del skador och sjukdomar som ursäktar den delvis uteblivna träningen. I maj förra året hade jag ju hjärnhinneinflammation och var i princip sängliggande i två veckor. Det tog lång tid att komma ikapp i kroppen efter det. Jag har bedrövliga problem med min ena fot/underbenet. Jag har sökt hjälp men ingen har kunnat hitta exakt vad det är men jag klarar inte av att springa eller promenera vare sig utomhus eller på löpband. Och så när jag ändå hittade ett mycket roligt och effektivt sätt att träna benen – cykla – så fick jag diskbråck i nacken (som sedan visade sig vara artros) och därmed cykelförbud under en rätt lång tid.

Men jag hoppas och tror att till nästa skidresa ska vara mycket mera vältränad i ffa benen. Det är i alla fall mitt ny-gamla mål 😂

Min allra allra största motivation heter Frillan ❤ Inte kunde jag låta honom springa omkring med 15kg för mycket.


SOM jag längtar till våren!

Semester med sjukstuga

Vi är uppe i fjällen och åker skidor och med oss på resan följde lite elaka virus med 😩

När vi åkte upp hade jag precis – nästan – blivit frisk från en förkylning som pågått i 3 veckor. Nicklas var på bättringsvägen. Våra resekamrater – Thomas och Lisa – hade också haft lite förkylningar hemmavid. När vi kom upp så gick det ett dygn innan Thomas började känna sig dålig igen, ett dygn senare var det min tur. En retlig äcklig hosta 😏
Sen följde två dygn där både jag och Thomas var rejält dåliga – bland annat min födelse dag. Sedan var det dags för Lisa att bli lite sämre igen.

Idag – sista dagen är Thomas bättre medan jag själv fortfarande inte känner mig bra. Skidor har vi åkt varje dag i alla fall.

För övrigt har vi haft väldigt fint. På tisdagen och onsdagen hade vi strålande sol men såå jäkla kallt. Runt minus 20 grader är inte att leka med ❄❄❄
På min födelsedag skymtade man solen då och då och det var fortsatt lika kallt. Igår blev det lite mindre kallt, runt minus 10 men blåste å andra sidan så det var skitkallt ändå. Jag som inte kände mig frisk frös som en hund och åkte bara några få åk. Inatt snöade det rejält så det låg mängder med nysnö i backen vilket gjorde det mjukt och fluffigt men såå jobbigt för lårmusklerna.

Mät-dag

Idag har vi varit på Stav-kliniken och mätt Bitcoin. Han visade sig vara 144cm efter lite ”trixande” 😂 Han pendlade mellan 144cm och 148cm under tiden vi var där. Han blev lite uppjagad över att vara på klinik – inte något han varit sedan … tja när han var två år tror jag det var. Men han skötte sig fint i alla fall ❤

Lite lustigt är att han för snart ett år sedan, på bruksprovet mättes till 145cm. Ja vacker är han i alla fall 😍

På kvällen tittade jag på ”Min Sanning” med Peder Fredricsson som gäst. Vilken otrolig människa han är.

Kolla gärna!

Typsikt

Nu ska det vara soligt (och kallt) några dagar och då tänkte jag passa på att rida en del i solen. Jag ska ju vara borta en vecka och tänkte liksom passa på. Jo men vad händer då? Såklart något!

Jag red i en av sommarhagarna, då ridbanan är som en skridskobana 😏, Frillan var en anings het så jag styrde in honom på en mindre volt varpå han halkar lite med ena frambenet. Då saktar jag såklart in och lät honom skritta på lång tygel en stund. När jag sedan tar tyglarna igen så kickar han och det fortsätter han med tills jag kliver av … MYCKET underligt. Jag tycker jag känner honom väldigt väl så min första tanke var ju såklart att han hade ont. Klev av och longerade lite lätt i båda varven. Han sprang både villigt och utan att halta så jag hoppas det bara var något väldigt tillfälligt. Han får vila några dagar så får vi se sedan. Men SÅÅ typiskt 😩

 

Onödigt väder

Vädret igår och i natt kan bara benämnas som jäkligt onödigt!

Igår morse minus 12 gr, i morse minus 4 gr. Det hade väl varit okej men allt som hände på de där 24 timmarna var onödigt.

Mitt på dan igår började det snöa och då var det fortfarande rejält kallt. Det snöade bara mer och mer och vid 15-tiden fullkomligt vräkte det ner. Det blåste också. Sedan slutade det både blåsa och snöa och strax därpå kom regnet – jamen vad kul 😫

Sedan regnade det hela kvällen och halva natten. Någon gång i natt blev det på nytt minusgrader. Hur tror ni min gårdsplan ser ut? Om vi säger så här – skridskor är det bästa färdmedlet idag. Vad trist då att jag inte ens har några skridskor 😩

När det hade snöat i några timmar och jag hade förstått att det skulle regna och sedan frysa på igen så gick jag upp till Frillans hage med täcke och en borste. Jag borstade bort all snö – typ nästan en hel decimeter som låg på hans rygg. Och så la jag på ett täcke. Någonstans där går väl ändå gränsen för vad en 23-åring ska behöva stå ut med, tänker jag. Först snö, sedan regn på det som gör att snön som låg ovanpå smälter ner och antagligen går rätt långt ner i pälsen, ihållande regn i flera timmar som sedan blir minusgrader igen. Det hade nog varit som ett ispansar runt Frillan idag om jag inte satt på täcke 😂
Han är inte så förtjust i täcke men han finner sig. Snart ska jag gå upp och ta av det igen för nu ska det vara fint och soligt några dagar.

Ja nu får man hoppas man klarar sig utan att bryta sig under dagen. Nicklas var gullig och saltade allt vad han kunde igår kväll men det hade inte haft jättemycket effekt idag. Det är nog sand som ska till och det får han fixa ikväll.

Ja just det – jag har fått diskbråcks-symtom på vänster sida av nacken igen. Nu vet jag ju att det inte är diskbråck men det är ju exakt samma symtom. Denna gång kände jag ju rätt snabbt att något var fel så i tisdags var jag hos naprapaten. Det känns lite bättre idag men känseln är bort i nacken, på axeln och framsidan av bröstkorgen (vänster sida). Så inga tunga lyft för mig.