För tio dagar sedan ramlade jag och bröt min handled. Vi åkte in och jag fick gips. Kvällen efter var jag tillbaka och fick nytt gips då armen svullnat och jag fick ont och kunde inte röra fingrarna ordentligt. En vecka senare hade jag tid för ny röntgen och tid med ortopeden. Tyvärr såg det inte så bra ut och jag fick veta att jag skulle opereras nån gång under påsken.

Jag hann knappt hem från sjukhuset innan jag blev uppringd och de sa att operationen mest troligt skulle ske på skärtorsdagen (dvs dagen efter). Så jag blev ombedd att fasta från midnatt. På morgonen skulle de ringa mellan 08-10. Kl 10.30 ringde de och bad mig komma så fort jag kunde. Så vid halv tolv var jag på plats. Först fick jag träffa kirurgen och sedan en sköterska som ”preppade” mig för operation. Eftersom jag inte mår så bra av morfin så skulle jag få en nervblokad. En narkosläkare och en ”trainee” gick in med nål och med hjälp av ultraljud la de en nervblokad – som inte tog rätt. Så väl inne på op så kunde jag fortfarande röra hela armen. Jag blev uppkopplad till en apparat som mätte hjärtslag och tog blodtryck – där kunde var och en se hur nervös jag var 🙈🙄

När jag vaknade på uppvaket hade jag gräsligt ont. Och dessutom en väldigt hög puls (150-160). Efter x antal injektioner av diverse slag – jag vet inte vad de gav mig men inget med morfin i, så fick jag frågan om jag ville ha en ny nervblokad – då den skulle ta bort smärtan. Man trodde då att den höga pulsen berodde på smärta. Jag tackade ja och fick en, som tog rätt och all smärta försvann i ett slag. Skönt! Men pulsen gick inte ner. De vågade inte skicka hem mig utan skickade mig vidare till en avdelning. Där fick jag ligga ytterligare någon timme innan jag fick ringa Nicklas och be honom hämta mig.

När jag vaknade på fredag morgon började nervblokaden släppa så smått och då kom också smärtorna. Vi åt en trevlig påsklunch tillsammans med min pappa, bror, brors fru men efter lunch var jag tvungen att vila en stund. Jag hade mer ont än jag faktiskt haft någonsin. Och då är jag inte gnällig nånstans när det kommer till smärta. Jag hade morfin-tabletter men hade inte velat ta dem, men insåg att nåt annat var inte att tänka på. De hjälpte NOLL och intet! Så efter middagen blev det en ny tur till Södertälje sjukhus akut. Det blev det femte besöket på 8 dagar 🙄

När vi först kom in och fick prata med två sköterskor så lät det som att det skulle ta tid och de lät lite som de tyckte vi skulle åka hem och stå ut med smärtan. Men efter att ha lyssnat på mig en stund så kom strax en läkare och han gick och ringde den kirurgen som opererat. Hon kom springande ner till akuten i ett huj. Hon tog av gipset och konstaterade att det stasat armen och troligen orsakat de väldiga smärtorna. Jag fick ett nytt gips! Det fjärde gipset på 8 dagar 🙄😂 Ska man skratta eller gråta?

Hem igen med order att äta de starka smärtstillande var 4e timme tillsammans med alvedon. Jag hade så ont på natten så jag grät och kunde absolut inte sova. Tabletterna gjorde noll skillnad. På morgonen började det kännas lite lite bättre så jag och min svägerska åkte på en liten utflykt. Det och det fina vädret fick mig på lite bättre humör. Och sakteliga så släppte de värsta smärtorna.

Om några dagar ringer handterapeuten och om två veckor ska stygnen tas. Då ska jag även röntgas och få träffa både en ortoped och handterapeuten. Hoppas jag får bra övningar och slipper gipset redan om 2 veckor. Nu är jag nästan helt smärtfri och då känns det nästan overkligt hur ont jag hade bara för två dygn sedan. Som en sammanfattning kan jag säga att detta kändes väldigt onödigt. Kirurgen som opererade sa att jag inte får cykla eller rida på tre månader 😱 När det gäller cykling är det halva säsongen som går till spillo 😩