>

>En anonym person skrev följande som svar på mitt inlägg om Sent ska syndaren vakna:

Jag har jobbat på Team CAF och kan ärligt säga att under den tiden jag jobbade där skötes hästarna om noggrant. Dom fick ordentligt med grovfoder och kraftfoder. Det var alltid rent och snyggt i stallet och hästarna fick gå ut i hagen varje dag och blev motionerade efter ett noggrant planerat schema. I detta schema ingick träning på banan (dressyr el hoppning) tur i skogen, longering eller tripp till ridhus. Personligen tycker jag att Camilla är en bra person och blir chockad över det jag nu har läst. Tycker ändå att det var skönt att läsa att hästen kom tillbaka till Danmark oavsett vad köparen nu fick betala vilket jag uppfattar är det priset säljaren ville ha men att köparen fick betala för mycket? Tycker också att det är fult gjort att lägga ut detta på nätet. Detta är något som berör dej som säljare och försälningsstallet. Jag skulle personligen ha uppsökt Camilla för att diskutera detta mellan 4 ögon och haft koll på hästen under tiden som den var uppstallad hos CAf.

Mitt svar till dig Anonym är:

Jag har ingenstans skrivit att Camilla skött hästarna dåligt. Det enda jag har åsikter är hur hon har bemött mig och hur hon har skött det rent ekonomiska. Självklart är jag själaglad över att min fina häst fick komma till ett kärleksfullt hem MEN jag vet ju inte hur din ekonomiska situation är – MIN är inte sån att jag bara kan strunta i pengar som jag skulle ha haft. Jag förlorade ändå rätt mycket pengar på just det hästköpet. DESSUTOM tycker jag rent principiellt inte om att bli lurad!!
Anledningen till att man väljer att sälja sin häst via ett försäljningsstall är säkerligen rätt varierande – MIN anledning var dels att jag skulle åka utomlands i tre veckor och dels att jag tyckte det var svårt att sälja min häst (rent känslomässigt alltså). Då valde jag att sälja via försäljningsstall (vilket jag ångrar och aldrig kommer göra om) och då kan man inte ha koll på hästen under tiden den är där.
Alltid lätt att inte vara känslomässigt inblandad – som du – och ha åsikter på vad man ska och inte ska göra. Vad som däremot är helt självklart i min värld är att man INTE ska lura folk på pengar. Det är tydligen inte självklart i Camillas värld  och det är tråkigt. Hur du kan försvara ett sånt beteende får stå för dig.

>Åh så var resten av familjen också sjuka 🙁 … eller ja den där mannen är ju i Åre och förlustar sig men han lär ju vara ”fyllesjuk” någon dag så … hehe

Förra året var ett extremt sjukt år för våran del – var det inte regelrätta sjukdomar så var det brutna ben och armar/händer till höger och vänster … så jag tänkte att detta år skulle bli lite bättre men det är redan andra gången vi har förkylningar här hemma detta år 🙁

>Det är inte bara jag och Emma som är sjuka – nej nu är Nido sjuk också 🙁
Personalen ringde vid lunch, dom hade sett att han stod och skakade när dom fodrade lunch. Jag bad dom ta in honom och sedan åkte jag iväg. Tempade och han hade 39,1. Ringde vet. som trodde på ”flyttsjuka”. Så vi avvaktar och håller koll på honom. Han la sig ner när vi åkte därifrån:

>Ett annorlunda hästliv har börjat ta form. Idag skulle hästarna vila – mest eftersom både jag och Emma är förkylda. Från det vi åkte hemifrån tills vi var tillbaka hemma igen tog det 1½ timme och då hade vi gjort allt vi skulle i stallet och jag hade även hunnit med att brodda på Cubas fram”tassar”. Det är nog verkligen rekord (all-time).

När vi ska göra hästarnas kraftfoderhinkar så måste vi gå ner i ridskolestallet för att hämta själva kraftfodret. Idag när vi gick igenom där var klockan ca halv fem på eftermiddagen och herreminje vilket liv det var – stackars, stackars alla hästar som måste vistas i denna livliga gapiga miljö. Det är ju deras hem och dom har ju ingen chans att komma undan. Jag undrar just om det är så där varje dag eller om det var en engångföreetelse?

När vi ledde upp hästarna från hagen idag var dom mycket lugnare – dom har nog börjat förstå och känna sig lite hemma i alla fall. MEN Nido blev lite stressad när det kom ett gäng människor (ridskole-elever till och från lektioner). Har inte tänkt så mycket på hur rätt så skyddade våra hästar har varit där ute på landet. Inte mycket folk och spring där inte – väldigt sällan livligt i stallet.
Så skönt att vi själva bestämmer när hästarna ska gå in – vi har tagit in dom ungefär vid fem varje dag och det känns rätt bra för då är det nästan helt mörkt. Så småningom när det blir ljusare så ska dom få vara ute ännu längre. Då ska dom nog få äta sin em-mat ute också 🙂

I morgon är det hoppning för Cuba igen – det är så kul att titta på hur snabbt det går framåt för henne och M 🙂

>

Hipp Hipp Hurra för mig (och min svägerska) idag!

>Flytten i lördags fick jättebra – snabbt tack vare fin-fin hjälp (TACK för det Helena). Hästarna installerades i sin hage och sina boxar och verkade tycka det var okej. Frampå em red Maja och Emma i ridhuset medans jag och Å snabbt slängdes in i ”gemenskapen” – det var privathästmöte. Där satt vi i någon timme och jag fattade nada – kändes det som. Helt annorlunda regler, rutiner m.m. Men jag fick lite förklaringar efteråt så det klarnade. Bl a så ska alla hästar på anläggningen kunna ledas (och leds) med kejdegrimskaft. Något som mina aldrig blivit ledda med eftersom de är så enkla men men regler är regler och det är ju bara att efterleva.

På söndagen gick jag upp relativt tidigt och åkte till stallet (man släpper ut sina hästar själv på helgerna). Jag och Emma började dagen med att rida i stora ridhuset – något som jag aldrig gjort (trots att jag ridit några terminer på ridskolan) och också något som jag velat göra länge. Det var jättekul 🙂

Framåt femtiden på em kom jag sedan tillbaka och hämtade in dom. Då gick Nido på bakbenen in 🙁
Han är mycket mer stressad över hela situationen än vad Cuba är. Idag hade dock båda varit rätt stissiga vid intag. Men jag tror det lägger sig med tiden – nu börjar dom väl fatta att vi inte kommer åka tillbaka igen och då är det klart det kommer en reaktion.

Idag har jag varit halva dagen på ga stallet och städat ur den ena boxen. Rätt jobbigt för där låg bädd efter inte mindre än tre hästar varav den ena en rejäl bjässe på nästan 180cm i mkh … med andra ord rätt tjock bädd (och rätt äcklig på sina ställen). I alla fall är just den delen avklarad nu 🙂 Kvarstår att skura lite väggar, krubba och skåp. Det tar jag någon annan dag i veckan.

I morgon ska jag rida igen – och då hoppas jag på att det kan vara någesånär så man kan rida en sväng ute 🙂

>

Så på måndagmorgon ska jag för första gången lasta båda hästisarna helt själv … hoppas nu att dom håller sig på ”mattan” … – annars får jag väl hoppas och tro att det finns någon på nya stället som kan ge mig ett handtag.

>Jag sitter här och har tusen miljoner tankar, känslor och ord som vill ur mig … men det är svårt.

Om bara några dagar händer något som kommer förändra mitt liv – väldigt, väldigt mycket. Vi ska flytta och livet kommer inte att vara sig likt. Allt kommer förändras. Nytt ställe, nya människor, nya hästar, nya rutiner, nya regler.
Jag ska ta farväl av människor som betyder så himla mycket, några av dem har varit med mig från början på den här häst-”resan” och några kommit in i mitt liv lite senare. Jag gillar inte farväl och att säga adjö.
Människor som inte har med den här delen av häst-livet att göra tror att denna förändring bara är till fördel för mig, Emma och hästarna men så är det inte.

Hur ska jag klara min hästvardag utan t.ex min extradotter som varit med på HELA resan? Hon blev en del av mitt liv för lite mer än fyra år sedan. Plötsligt satt det en kaxig liten madam på 13 år uppflugen på boxväggen och frågade om hon fick hjälpa mig med Sudden. Och aldrig att jag har ångrat att jag sa ja den gången. Allt som vi har lärt varandra!

Hur ska jag klara mig utan Sudden? Min allra första finaste lilla häst … och såklart kommer jag sakna hans nuvarande ägare också. Hon som tycker jag är ”allsmäktig” 🙂

Mest av allt – hur ska jag klara mig utan en av mina allra bästa vänner? Hon som ALLTID vet råd när något händer, som man ALLTID kan fråga och hon har ALLTID ett svar – oftast ett bra svar också!

Det finns såklart fler jag kommer sakna – jättemycket! men det är framför allt dessa fyra.

>Igår red först jag en stund och sedan fick Emma sitta upp. Vi försöker vänja tussan vid att ha bett i munnen. Jag fick tipset/rådet att testa med fasta ringar så att det blir så stilla som möjligt. Vi har ju provat lite olika varianter i några dagar nu men hon fipplar fasligt med munnen och tungan. När jag red tyckte jag det gick rätt bra, det var mest när jag skulle stanna som hon fipplade och sträckte ut tungan. I alla fall bad jag Emma hoppa upp och rida lite för jag ville se hur det ser ut från marken. Och det såg jättebra ut. Cuba blev alldeles avslappnad och såg faktiskt ut att trivas 🙂 hon gillade nog med Emmas hand. Dock behöver nog min lilla dotter öva lite på att göra avsaktningar för då körde Cuba upp huvudet och visade rätt ordentligt (för att vara hon) att hon INTE gillade tygeltaget.
Kanske kan det gå att tävla dressyr på henne trots allt 🙂
DET vore himla roligt.
Emma ska ju vara med i allsvenskan div III i år och då vill hon ha med sig båda ponnysarna och tävla båda två i förklassen och sedan välja den ponnyn som det känns bäst med i själva lagklassen. 

Jag har fått kontakt med den tjej som hade Cuba innan vi köpte henne. Hon berättade bla att Cuba var rädd för ALLT när hon kom till dom. Det är så extremt svårt att tänka sig det – hon som är så väldigt cool i precis alla lägen.