>På begäran: Brias avskedscermoni

>Jan Brink rider in på Briar. Rider en bit in och hoppar av. Någon kommer fram med ett täcke och lite morötter. Briars sköter Emelie tar av honom sadeln och täcket sätts på. Jan tar Briar vänder honom mot publiken (runt om alltså) och jag lovar ALLA i Globen står upp (några gråter – bland annat jag hihi) och apploderar honom. Sedan leder Jan honom bort mot utgången. I utgången ligger en platta med sand och där ställer man ned Briars ena hov. Man ska sen göra en gipsplatta av hans hov och sätta upp bland världsstjärnornas handavtryck. Sen går han ut. Under tiden har en film med klipp från hans karriär och lite annat rullat uppe på jumbotronen.

Här kan du läsa lite mer:

>En förlorad vecka och mycket känslor

>Det känns lite som att jag förlorade en vecka. Jag blev jättesjuk och låt helt stilla i sängen i flera dagar, plötsligt hade det gått nästan en vecka – var tog den vägen, liksom?

Egentligen var jag inte riktigt så kry så jag orkade åka till Globen i fredags men herregud har man väntat ett helt år så ska väl inte lite sjukdom hindra en *hehe*. Jag utrustade mig med nässpray, näsdukar så det hade räckt till hela Globen, hostmedicin och mängder med värktabletter och åkte iväg. Det blev en vääldigt lång dag med mängder med upplevelser. Det var helt magiskt att se JF Pignon´s clinic, där han på en timme etablerar en helt magisk kontakt med en för honom helt okänd häst 😀 Vilken männsika!!

Lite shopping till hästarna blev det också och det är alltid skoj.

När vi åkte hem anade man föga att det bästa var kvar 😉

Jag är så extremt förundrad och så hiskeligt glad över den avskedscermoni man gjorde för Briar. DET var magiskt och jag gråter nästan bara jag skriver om det. Jag grät som en tok när jag var där och såg det hela. Sååå respektfullt och vackert. TACK för att han slapp göra ett ”arbete” och visa upp sig och TACK för den oerhört vackra cermonin.
Jag skriver inte mer nu utan låter denna vackra bild säga sitt
:

>Tystnad

>Det har varit lite tyst från mig ett tag nu. I helgen var jag på kurs och på den kursen hittade ”bacon-febern” hem till mig 🙁
På måndagen fyllde sonen 13 år och vi hade huset fullt med folk. På tisdagen vaknade jag med feber och hosta, blev lite sämre idag och nu på kvällen har jag även fått snuva.
Tyvärr hann jag med att smitta yster-syster med denna ”lilla” åkomma 🙁 – så jag kan bara hoppas att resten av gänget på måndagen har lite bättre immunförsvar än syster.

Och på tal om bacon – våga vägra julskinka säger jag bara!!!! Åh vad jag blir arg på djurplågare!

>Godishästen

>Sudden fick bli dagens projekt. Det var länge sedan jag ägnade mig bara åt honom och det var såklart riktigt mysigt. Vi tog en 50-minuters sväng i skogen och så gick vi 10-15 min på banen efteråt. Det kändes skönt med en häst som jag känner så himla väl, som jag vet exakt hur han ska reagera på allt som händer. Jag tror jag behövde det för självförtroendet från igår.

>Onsdag …

>och vad det betyder vet väl alla 😉 … ja just det – Jenny-träning. Fick åka själv denna gång också, Torill det betyder – ingen film denna gång heller :(. Jag fick hjälp av snälla Lene på stallet att lasta min pärla och så kom snälla Melina och hjälpte mig lasta av, när jag kom fram till Jenny. När jag skulle åka hem fick jag fin hjälp av sjukisen Mikiss och när vi kom hem igen till stallet fick Hanna rycka ut och hjälpa till vid avlastning. VILKEN tur att det finns sååå många snälla människor 🙂
Träningen då – kom till saken nu nångång människa:
Jodå … av de tre ggr jag varit hos Jenny var detta helt klart den sämsta men det kan ju inte alltid gå bra och någon gång ska väl ”smekmånaden” ta slut också. Zorino var på helspänn redan från början, det ösregnade, när vi kom in i ridhuset var det värsta discot, Jenny skrämde slaget på honom när hon gick in genom ridhusdörren (som tur var INNAN jag hade hoppat upp). Så allt som allt bäddade det inte för att det skulle gå jättebra. När han var så spänd redan innan jag hoppade upp så får jag dåliga vibbar och spänner mig lite extra. Det är ju redan som det är skräckblandad förtjusning varje gång jag hoppar upp. Men med Jennys hjälp så taggade han ner och även jag lugnade ner mig lite grand. Fast traven var jobbig, han spände sig och körde upp huvudet nästan hela passet – vilket får mig att spänna mig och så är den dåliga spiralen i gång. Galoppen däremot gick riktigt bra, mjuk, rund och avspänd. Där känner jag mig säker och lugn och det avspeglade ju sig direkt på honom *hehe*. Vi jobbade också väldigt mycket med skritt-arbete idag och det gick långt över förväntan för jag tycker vanligtvis att skritt är helt klart hans sämsta gångart och den är oftast skruttig och struttig men idag blev den mjuk och fin. Och så fick jag ju såklart äta upp att jag hade bett om att få hoppa ett hinder idag … ojojoj säger jag bara. 1a ggr så nästan tvärstannar han men bestsämmer sig i sista sekunden för att ändå hoppa – vilket fick mitt hjärta att nästan stanna. Nästa gång gick det med en väldans fart – lääääskigt!! Jag fick också prova på att arbetat lite i förvänd galopp och det var lite skoj 😀

>Jobbigt

>Igår, när jag åkte hem från jobbet, såg jag en olycksplats. Det var två personbilar som hade front-krockat med varandra. Deras bilar såg ut som min gjorde när jag hade krockat för drygt tre år sedan. Det var riktigt jobbigt och jag blev förvånad för det var länge sedan jag ens tänkte på olyckan. Att göra allt rätt och ändå blir det så fel. Jag åkte inte för fort, det var inte halt, inte mörkt, jag hade hela min uppmärksamhet på vägen, inget djur sprang över vägen eller liknande … jag hade verkligen inte en endaste chans att undvika olyckan.