>Jösses … jag kommer inte ihåg :O

Jag ÄR gammal … kommer inte ihåg min första kyss 🙁

>Klockan 10 hade jag ”träff” med frisören och för första gången i mitt liv blev jag klippt av en manlig frisör … han var inte så pratsam, vilket jag tycker väldigt mycket om. Jag tycker nämligen att dem två timmarna är såå skönt att bara vara. Han var jätteduktig dock och jag blev himla fin i håret 😀

Sedan vid 12.20 lyckades Ove på Backmans kontaktlinser att prova ut linser till mig på 20 minuter – något som Synoptik inte lyckades med på tre besök på 1½ månad. DET tackar vi för 🙂

Hem igen, äta lite lunch och fica lite lunch till sjuklingen hemma. Efter det stallet i snöstorm. Fattar inte hur mycket snö är det egentligen meningen att det ska komma så här innan jul 🙁
Alla hästarnas täcken var fulla med istappar :S

Fixade till alla hästar (B är borta så det blev några stycken) och åkte sedan hem för att ha riktig träff med min kära make som återvänt från andra sidan Sverige. Väldigt trevligt 🙂

>Jag drömmer bara om en enda sak just nu – EN EGEN GÅRD

>var den frusna torven ett minne blott … inte bara tusen år senare utan också ett jävla massa hackande senare. Fyyy! Jag lånade en värmepistol och värmde och hackade bort men det var jobbigt.
Tips till alla som har en transport, lånare/hyr en transport, åker i en transport – TA BORT TORV/BAJS-RESTER PÅ ENGÅNG NÄR DET ÄR MINUSGRADER UTE.

Ett alternativ för min del hade ju i och för sig varit att vänta tills i maj när det börjar bli plusgrader igen … men nä, trist tycker jag.
Och nej då jag är inte alls bitter och arg, nejdå ….

I dag red jag och Emma en liten stund ute på stora volten – jättemysigt i all snö. Mjukt och härligt 🙂 – trots att ingen av hästarna har vare sig snösulor eller broddar så gick det alldeles utmärkt.

Eftersom kära maken är på äventyr på andra sidan Sverige så huserar jag själv här hemma med barnen. Vi har sjukstuga så det är så skojigt så. Sonen hostar snart lungorna ur kroppen, hans syster kommer inte så långt efter och jag finns någonstans mittemellan. Hostmedicinen håller på att ta slut för det slurkas på både till höger och vänster.
Hoppas nu bara mannen inte tog med sig host-eländet till bror-snor och bästa svägerskan.

För ett par veckor sedan fick E möjligheten att börja rida i en grupp med tjejer som hon red med när hon började rida en gång i tidernas begynnelse. Det är på en ridskola här i närheten. Dit har vi åkt några gånger nu och det är jätteskojigt. Igår hoppade E och Nido 110cm! DET tycker jag är högt. I vilket fall så pratade jag lite med tränaren efteråt. Hon vet att vårt mål för nästa år är att kvala in Nido till SvRF tävling för 6-åringar. Kvalen går i LA-höjd – dvs 1m. Tränaren tyckte vi skulle köra på – hon tror det kommer gå vägen. Kvalen börjar i mars och avslutas i september. Man ska klara tre felfria LA rundor på regional klass i avd B eller A. Finalen rids också på 1m och går i tre omgångar i samband med inomhus SM. Det är bara aktuellt med omhoppning om några ryttare har exakt samma antal fel när alla rundor är ihopräknade.

Så häromdagen donade jag med licenser för både ponny och ryttare. Ponnylicens är dyrt men är i alla fall bara en engångskostnad – licensen följer ju sedan ponnyn resten av dess liv. Ryttarlicensen är ju också dyr – speciellt på nivå över lokal. Jag känner mig tvungen att skaffa ponnylicens till Cuba också – skulle ju vara kul om även hon får följa med på lite tävlingar.
Jag har kommit fram till att det är en j-la dyr hobby – att tävla menar jag. Regionala tävlingar lär väl också kosta mer i startavgift jämfört med lokaltävlingar. Det blir massa nya saker att lära sig. KUL 😀

>Nu återuppstår denna lilla roliga grej – och idag ska ni få veta vad jag har på mig. Kul va 😉

Faktum är att eftersom vi har sjukstuga här hemma så är det fortfarande pyjamasen som sitter på … hehe
och klockan är halv två.

Fast – jag har varit iväg en sväng till affären och då satte jag på mig skidbyxorna och skidjackan ovanpå pyjamasen eftersom det är minus 10 grader här hemma.
Snart ska jag sätta på mig understället, mellanstället och sedan termobyxorna (dom som jag har i stallet) och min tjock-fleece för att sedan åka till stallet och försöka mig på konststycket att tina upp min frysna transport. Dock inte hela transporten utan bara ta bort den frusna torven i gångjärnen på lämmen eftersom den inte går att stänga 🙁

>Jag har gjort en liten reflektion och också dragit en slutsats – när jag skriver om hästarna/träning/tävling m.m så kommenterar mina läsare. När jag skriver om mig själv/personliga saker som inte har så mycket med hästarna att göra – så kommenterar nästan aldrig någon.

Slutsats – mina läsare vill att jag skriver om hästarna och händerlser kring dem och inte om mig själv.

Fast jag tänker ändå slutföra mina 30 dagar enligt tidigare inlägg ….

>Åh vad kul det är med klickerträning! Cuba är så himla duktig och lär sig så fort. Varje gång jag öppnar boxdörren tittar hon på mig och man riktigt ser hur hon undrar om det är tid för ”träning” (dvs godis hihi).
Idag hade jag henne lös på gången och det var rätt stökigt runt omkring men hon höll fokus på mig nästan hela tiden.
Idag gjorde jag en ny sak – jag försökte få henne att putta med mulen på en borste som låg på marken. Det tog ett litet tag men sen så puttade hon försiktigt och väääldigt snabbt på den – då klickade jag direkt. Sen gjorde hon det tre gånger till. Jag tror hon tyckte det var lite läskigt men eftersom hon verkar ha fattat att det kommer något bra ur det så gjorde hon det i alla fall.

Idag har jag köpt Polar Paddar till båda hästarna men Cuba har bara broddhål i trakterna och eftersom man sätter fast paddarna med brodd i tårna så kunde jag inte prova. Men Cuba ska få nya skor på måndag så efter det kan jag testa. Ska bli kul 🙂

Jag är extremt förtjust i min lilla ponnytjej. Hon har ett väldigt trevligt lynne, är så mjuk och försiktig men ändå orädd och väldigt framåt när man rider.

>Jag har börjat fundera en del omkring att ge och ta. Lite tankar väcktes av ett inlägg hos Ponnyflickornas Blogg men även av händelser som utspelat sig runt i kring mitt liv under de senaste månaderna.

Ponnyflickornas Blogg skriver att det mesta i livet är ett växelspel mellan att ge och ta. Ja … eller det borde vara det. Det borde vara självklart för ALLA att det är så det fungerar – ibland får man och ibland tar man. Det borde också vara en självklarhet att inte bara TA.

Hon pratar också om att det kan vara svårt att be om hjälp eller att ta emot gåvor. Att det är generande. Jag håller med – jag har enormt svårt för att be om hjälp. Och på senare tid har jag funderat väldigt mycket på VARFÖR jag har det. Om det är en fixering att jag ska klara mig själv eller om det är risken att få nej som är den jobbiga biten. Jag vet faktiskt inte.

Jag blev ”sjuk” när Emma var liten – fick en depression efter förlossningen. DÅ berättade jag inte det för någon. Min man och min bästa vän märkte det – inte så att dom satte ord på det men dom stöttade och hjälpte mig genom. Speciellt min bästa vän – som alltid ringde och såg till att vi träffades fastän jag aldrig någonsin ringde tillbaka.
Jag KUNDE INTE be om hjälp – det gick bara inte, jag kunde inte erkänna att jag mådde så dåligt och det som till slut hände var ju att allt gick ut i kroppen. Jag fick diagnosen fibromyalgi – vilket var en feldiagnos eftersom det egentligen handlade om en depression. Så här är det fortfarande – mår jag dåligt över något (alltså riktigt dåligt) så går det ut i kroppen på något vis. Är det riktigt illa får jag akut ont i varenda muskel. Jag kan också få munsår eller såklart magkatarr.

Jag har också enormt svårt för att känna mig utanför – att bli lämnad på utsidan är nästan traumatisk för mig. I vissa grupper kan jag bli helt tyst bara för att jag vet att jag kommer bli avbruten när jag pratar och det är också något jag tycker är jättejobbigt – då är jag hellre tyst. Och ni som känner mig väl vet jag att jag gärna pratar.

Ja jösses – detta blev deprimerande men vad jag egentligen funderade på är över hur vissa människor utnyttjar andras ”snällhet”. Jag har svårt att förstå det.

>Så kanske man kan sammanfatta helgen på bästa vis. Visserligen har helgen haft sina ljuspunkter men det blev ändå den absolut tråkigaste Globen-helgen hittills 🙁
Det bästa var i alla fall söndagen tillsammans med min älskade dotter – man får passa på så länge hon vill umgås med sin mamma. Såsmåningom är det ändå bara kompisar som duger till så där viktiga händelser 😉
Ponnyküren på lördagen var väldigt trevlig att titta på och det var otroligt kul att se finalen av ponnyhoppningen. Duktiga tjejer både i dressyren och i hoppningen. Jag är klart imponerad över att de flesta är i 14-15-års ålder.
På söndagen var det väldigt kul att se kvällsshowen – hoppningen var kul och även stjärnornas hoppning.

Såklart handlade vi en del – bla lite julklappar. Men som vanligt är det enormt trångt inne på annexet och man går där och tänker på Göteborgs-mässan istället. Där finns det väldigt mycket bättre med plats. som jag förutspådde i ett tidigare inlägg så såg det ut att säljas enorma mängder täcken -hihi. Själv handlade jag ett rätt så trevligt stalltäcke på Sjöhagen till Nido. Det har visserligen inga maggjordar men sitter ändå rät hyffsat. Trycker inte på manke och bogar som täcket innan gjorde.

Idag när vi kom till stallet så var det minus 14 grader och vi gjorde misstaget att inte kolla om vattnet i spolspiltan hade fryst – släppte ut alla hästarna och upptäckte sedan att det faktiskt fryst. Så vi stängde alla dörrarna men när vi åkte hem hade det inte tinat. Förhoppningsvis tinar det under kvällen/natten nu när alla hästarna är inne.

Min lilla ponnyskrutta och hennes hagkompis sprängde hagen idag – antagligen blev de skrämda av något för dem hade med sig mängder med tråd och stolp ut ur hagen 🙁
Så resten av dagen fick dom gå på lilla volten och det får dom nog göra några dagar innan vi hinner fixa.

>Bloggen tar mini-paus och återkommer på söndag eller måndag.
Det är Stockholm International Horse Show fred-sönd så jag är lite upptagen … 😀