>Idag har jag varit hos naprapaten. Jag har i flera månaders tid haft väldigt ont i benen, mest på baksidan av låren, ibland ända uppifrån rumpan och ända ner i hälen. Förra veckan tog jag mig i kragen och beställde tid hos en naprapat. Det visade sig att ichias-nerven ligger i kläm för att jag har ett över-rörligt bäcken. Det visste jag sedan tidigare, då jag hade jätteproblem med bäckenet när jag var gravid. Det satt dels en låsning i en bäckenled på vänster sida och dels enorma muskelknutor på höger skinka. Det gjorde groteskt ont när hon tryckte på dessa triggerpunkter. Hon manipulerade lite lätt, masserade jättemycket och så fick jag lite strech-övningar att göra hemma fram till nästa besök om en vecka. Hon tror att detta har jag gått med i flera år. Jag glömde dock att fråga ifall det är ok att rida idag …
Detta förklarar en del saker som jag har haft lite svårt med i ridningen, speciellt i vänstervarv. Bla har jag svårt att få fram höften när jag ska göra glaopp-fattning och det lär ju bero på det här.

>Det blev ingen ridning igår. Emma är fortfarande sjuk och då fick jag tre hästar ”på halsen” att mocka och fixa mat åt så då hann jag inte med att rida. Trist men så är det ibland.
Nu ska jag till naprapaten alldeles strax och i eftermiddag ska jag fortsätta öva på att be min häst vänta in mig 🙂

>Igår var det återigen dags för löshoppning för de små djuren. Denna gång gjorde Kakan endast ETT försök till att ta över kommandot. Och jag klarade ut den situationen helt utan hjälp från B. Det kändes väldigt bra 🙂

Två filmer från ni se – ett när han hoppar och en när han får belöning 🙂

>Finns det någon som vet hur man tar reda på hur många besökare man har?

>Igår var det tid för lektion igen för Annelie. Det var superskoj – i vanlig ordning 🙂
Igår låg all fokus på att han skulle vänta in mig och mina hjälper. Annelie tycker att han tar över, älgar på sin egen bekväma takt och struntar i alla lyssna. Så i skritten fick han inte gå i större än myrsteg, långsamma. Jag bestämde exakt när nästa ben skulle sättas ned. Det var ganska okej, visst inte helt lätt men det gick ju i alla fall. Det blev mycket svårare när vi kom till traven, såklart. Att minska till en viss gräns är inte så svårt men den där sista biten är jättesvårt. Jag lyckades tre gånger (tror jag). Det var också det jag fick i läxa – öva, öva, öva 🙂 I galoppen övade vi inte på att minska själva galoppen utan att i övergången till trav skulle han inte bara älga iväg i sin jättetrav utan jag bestämmer takten. Det gick jättebra, men vi gjorde det bara två gånger åt varje håll.
Det är så lustigt – med Sudden fick jag alltid jobba på farten skulle ökas nu måste jag öva på att farten ska minskas. Fast jag vet ju att det egentligen inte handlar om fart utan om att hästen ska lyssna på mig. Hehe – med andra ord – samma problem med båda hästarna.
Igår red jag på det tvådelade bettet och det fungerade bra. Annelie tror inte att han har problem med tänderna, hon tycker inte han beter sig som en häst som har ont. Men i vilket fall så kommer jag att alternera mellan hackamoret och vanligt bett. På hackamoret är han så otroligt mycket mer lyhörd för just förhållande hjälper, såklart eftersom det är rätt så skarpt. Och det är ju på gott och ont – visst är det bra när han lyssnar men å andra sidan kommer jag ju aldrig lära mig om han bara lyssnar när jag betslar skarpt. Så beroende lite på vad vi ska göra så blir det olika typer av betsling.
Nu är jag så otroligt sugen på att får galoppera ute i skogen – men se det går ju inte – det är på tok för mycket snö. Sudden fick lite panik häromdagen när han ”fastnade” ute i djupsnön. Zorino är stark och går bara på men jag vill inte riskera något i onödan nu när snön är så djup och så hård, genom att göra annat än skritta i skogen. Kan det inte bara smälta bort?

>Ullis du undrade om mina hästar har testat mig/oss efter ca två månader. Vad gäller Sudden så började han testa rätt tidigt och det gick alldeles utmärkt för honom att göra det eftersom vi var så gröna *hehe*. Men eftersom han är så snäll så blev det aldrig ett problem. Däremot ridmässigt så tog det flera år at komma förbi en del saker som han la sig till med under det första halvåret tillsammans med oss. Men egentligen spelar det ingen roll för vi lärde oss massor under tiden.
Russe hade vi ju på foder i 9 månader och han är en van uthyrningsponny – med andra ord riktigt duktig på att göra hyss utan att man märker det *hihi*. Bland annat så kastade han av sin ryttare (inte min dotter den gången) och sprang till skogs – det tog många timmar innan vi hittade honom. Det var nog någonstans runt två månader efter vi fått hem honom.
Rasmus ägde vi inte mer än 6 månader och han är ju ganska speciell … kommer inte riktigt ihåg hurvida han testade. Vad han däremot gjorde, det som sitter mest fast i huvudet är ju hans motvilja mot att bli lastad och all tid jag la ner på att lära om. Jag hyrde en transport i en vecka, ställde den vid stallet och övade flera timmar varje dag. Till slut stod han ju inne i transporten och åt MEN med ett bakben på baklämmen så att man precis inte kunde stänga – smart häst det där 🙂 Tyvärr är han ju fortfarande rätt svårlastad – i alla fall ibland – även om B har fått rätt så god ordning på det. Dessvärre är det så att han går alltid in när Sudden står bredvid men inte om t.ex Kakan eller någon annan häst står där. Liite jobbigt – jag tror B får köpa Sudden av mig också 😉
Den Kakan vi provred och den Kakan vi fick hem var ju två helt olika ponnyer men det tog ett litet tag att komma underfund med. Kanske var det ungefär två månader – jag kommer inte ihåg. Men allt hans testande är lätt att hantera på något vis eftersom han är så liten och vi älskar honom så himlens mycket. Han testar fortfarande ifall vi verkligen är att lita på. Det tror jag han alltid kommer att göra. Eller i vilket fall i många år till.
Zorino då – jag kollade just ett mail jag skrev till hans förra ägare. Jag skrev det 1 månad efter att han kom hem till oss och där skriver jag att ”smekmånaden” är över och han testar. Så där gick det lite fortare. Hans testande var enbart ridmässigt, inte hanteringsmässigt. Han är ju som en lobotemerad häst när han ska hanteras – gör VERKLIGEN ingenting, står bara som ett ljus under tiden man håller på. Vilken tur att han inte är så tråkig när det kommer till ridning *hehe*.

>Jag har blivit utmanad av: Becca

Så här går det till…
-Varje ”spelare” börjar med att skriva 6 egendomliga/underliga saker om sig själv.
-Bloggare som blir ”tagna” ska skriva 6 saker om sig själva i sin blogg & samtidigt ange reglerna för spelet. Tillslut väljer bloggaren 6 nya bloggare & gör en lista av deras namn.
-Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras gästbok för att låta dem veta att de är tagna & att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Här är 6 speciella saker om mig:

1. Jag äter exakt samma sak till frukost varje dag och har gjort i mer än 5 år
2. Jag har gräddfil på julskinkan istället för senap (som jag inte gillar) 
3. Jag har aldrig ställt upp i en tävling inom ridsporten
4. Jag har aldrig galopperat barbacka
5. Jag tycker om att vara ensam
6. Jag läser gärna när jag äter

Jag utmanar:
* Den andra ponnymamman
* Mr Diraan
* Stina
* Torill
* Irene
* Millan

>Ullis – jag har inte glömt dina frågor – jag grunnar lite på svaren bara 😉

>Hur är då Sudden? Det man först och främst tänker på när man tänker på Sudden är att han är trygg och att han är snäll. Han tycker om att vara till lags men kan busa – och då menar jag inte att han skulle bocka eller något sånt – nej han kan t.ex låtsas om att han inte förstår vad man vill, se om han kanske slipper, göra som han sjäv vill och se om han kommer undan med det genom att bara vara så söt som han kan vara. (Har hänt kan jag meddela – både en och flera gånger). Men allt som oftast gör han som man ber honom om. Han är väluppfostrad, kan stå lös på gången, följer en som en hund (gäller kanske främst mig, dotra, fd medryttaren och nuvarande fodervärd). När han står på gången för skötsel kan man krypa under magen, klättra på honom, rycka honom i manen eller svansen, borsta åt fel håll, kratsa hovarna från fel håll … tja typ nästan vad som helst – han skulle ALDRIG göra någonting som kan skada den som håller på. Jag låter småbarn pyssla med honom för han är så trygg. Det enda man måste se upp med är att han gillar inte när man spänner sadelgjorden och då kan det ena bakbenet fladdra lite. Sudden ÄLSKAR mat och det syns också på honom. När det kommer till mat så är han inte riktigt att lita på längre – den väluppfostrade äldre gentlemannen flyger sin kos då.
Att rida är han seg om det är dressyr som står på schemat, går man däremot ut i skogen så gör han allt med större glädje. Hoppa gillar han och det märks också på farten och arbetsviljan. I sina yngre dagar är han tävlad både hoppning och dressyr upp till LA. Med oss är han tävlad i dressyr på klubbnivå med strålande resultat. I hoppning har han, hos oss, startat lite lokaltävlingar i lätta klasser. Tränat har han gjort på LB-nivå med oss. Nuförtiden är han lite åt pensionärs-hållet. Det krävs inte såå mycket av honom längre och jag tror han trivs alldeles utmärkt med det. Hans goa fodervärd har på senare tid lyckats lära – sig och honom – att rida i bara repgrimma i alla gångarter både ute i skogen och inne i ridhuset. Dem är superduktiga!
Min fantastiska älskade arab – Sudden

>Sudden – eg Saddam – fullblodsarab född 5 februari 1991 på Marstrand. Han fick stanna hos sin uppfödare tills han var 5-6år. Flyttade därefter till en tjej på Tjörn. Hon utbildade honom i både hoppning och dressyr. Dem tävlade också båda grenarna, upp till LA. När hon blev för lång sålde hon honom till mig. Det var den 19 november 2006 – han var då 15 år och en riktig läromästare. Sudden är 147,2 cm i mankhöjd men registrerad som häst.
En bildkavalkad på min älskade arab: