>Nu har jag lagt in hästarnas raser i beskrivningen till höger. Tänkte det kan ju alltid vara kul att veta *haha*

>Vilket vackert väder det har varit hela dagen idag. Helt underbart 🙂 – även om det också är rätt så kallt, fast nu känner man att solen värmer. Idag skrittade vi fram ute, fram och tillbaka några gånger på en liten väg som vi har vid stallet (det åker nästan aldrig några bilar där). Sedan gick vi in i ridhuset och red lite mer ordentligt. Jag litar inte på att det inte är halt och då vågar jag inte rida. Zornio var lika pigg som igår – härligt :). Jag är riktigt dålig på att fatta galopp från trav på min nya pålle men idag lyckades jag få till flera stycken i båda varven, bra fattningar som kom bakifrån och med massor av härlig energi. Det gick ganska bra för E och Kakan idag också. Hon red barbacka och fokuserade på att ha ställd häst (åt rätt håll) och jag tror dem gjorde några skänkelvikningar också. Efter ridningen skrittade vi av på samma sätt som vi skrittat fram – i den härliga solen.

>

ser han ut såhär … med vinterpäls å allt 🙂

>

Hur är Kakans personlighet – fick jag som fråga. Han är misstänksam mot människor i allmänhet och mot främlingar i synnerhet. Han är rätt osäker och visar det alltid med att bli arg och se ut som att han ska äta upp en. Vi har haft honom i 1½ år och han har ALDRIG bitit eller sparkat någon av oss. Vad jag vet har han aldrig, hos oss, bitit eller sparkat någon annan heller. Han är kittlig och tycker inte om att bli borstad på kroppen, i ansiktet däremot är det skönt att bli kliad/borstad. Vid pälssättning och pälsfällning blir han så retlig att det inte ens går att rida honom. Då låter vi honom bara vara, rider inte, borstar inte, sätter inte på täcken. Däremot ger vi tredubbel dos med b-vitamin i maten och efter någon vecka brukar det bli bättre så att man kan rida igen, dock inte hålla på och borsta. I ridning är han framåt och pigg men tittig på t.ex läskiga hinder. Han kan dock bli småseg när han inte känner att det är roligt. Med andra ord en riktig ponny 😉
I skogen vill han inte vara först, det går men då är han lite spänd och hoppar gärna till för nästan vad som helst. Är han däremot efter någon annan häst är han hur duktig och snäll som helst. Han är inte en busig ponny som bockar och har sig för minsta lilla. Visst kan han busa men det är dels inte så ofta och dels aldrig i syfte att få av ryttaren. I hoppning är han duktig men som sagt lite tittig, han och E har hoppat 110cm på träning. Dem hoppar banor på 80cm nuförtiden. I dressyr är han jätteduktig. På träning litar Kakan på E och hoppar alla dessa läskiga hinder hos vår tränare men på tävling är det värre. Lite synd är att han inte har några tävlingsnerver att tala om. Dem har tillsammans ställt upp ett antal tävlingar men bara ett fåtal kommit därifrån utan att bli uteslutna. I dressyr har det gått lite bättre – två dressyrtävlingar och trea i båda. I den ena var det dock bara tre startande i den klassen. Som tur är tycker inte E att det spelar så stor roll – hon älskar sin ponny och går det dåligt på tävling så bryr hon sig inte om det. Dem har kul tillsammans och det är huvudsaken.
När vi köpte honom var han sur jämt!! Nu är han oftast glad men visst lyser det igenom ibland och blir han osäker på vad människorna runt honom vill så blir han arg och sur. Men nuförtiden sticker hans huvud allt som oftast ut ur boxen med glada spetsade öron – då värmer det i hjärtat!

>

2010:

>Idag var det så himla fint väder så vi passade på att rida ut. Jag på Zorino, E på Kakis, Sofia på Sudden och S på Rasmus. Sofia är så himla duktig – rider ut med Sudden i repgrimma, hon var dessutom först och klarade av att anpassa farten till alla även i repgrimma 🙂
Tyvärr var ritten inte så kul för det är helt enkelt för jobbigt med all snö.
När vi kom tillbaka gick vi in i ridhuset ett litet tag. Zorino var piggelin som en tok – massor med härlig energi. Fantastiska galoppfattningar – man riktigt kände hur energin bara exploderade 😀 Det var riktigt riktigt kul och ännu roligare hade det varit om man hade haft ett ordentligt ridhus så att det fanns plats. Men men snart kanske vi kan börja använda ridbanen igen.

Efter ridningen skulle jag skölja av Zorinos ben och gick in i spolspiltan, där hade det samlats LITE vatten och då kom jag på det – det enda (hittills) negativa med denna fantastiska häst. Han gillar inte vatten … han är RÄDD för vatten. Det var lite meck att ens få honom att gå in i spolspiltan, fast vi har varit där massor med gånger – han var bara rädd för vattnet. Till slut gick han in och stod där så fint och avspänt. Men så skulle vi ju över den där ”pölen” igen när vi skulle ut och då blev han rädd igen. Skrutthäst!! Hur ska det gå när all denna snö smälter och det blir lervälling och vattenpölar överallt?
Någon som har en bra idé HUR man lär hästen att vatten inte är farligt – en 13-åring?

>från lektionen. Som jag redan berättat var det himla kul … jag märker att jag lite låter som en papegoja eller en repig grammonfonskiva (hm – DET var länge sedan) men jag kan ju inte skriva lögner här i bloggen *hihi*. Jag HAR alltid skoj på lektioner för jag har så himla bra instruktörer och för att jag ÄLSKAR att rida lektion. Egentligen skulle jag vilja rida på en ridskola med min egen häst – det skulle vara superkul. Då får man både en instruktör, gemenskap med de andra i gruppen och rida sin egen häst.
Ja ja, människa kom till saken någon gång … 
Jag fick börja med att berätta vad jag gjort för övningar med Moa på måndagen och så skulle jag börja med samma sak som jag började med i måndags men hon hade missuppfattat vad jag sa så den övningen ville hon inte jag skulle göra. På måndagen red jag först en stor volt i galopp och sedan en liten. Vad Annelie ville jag skulle göra var att minska och öka volten och vi började i trav. Hon förklarade hur jag skulle göra med sittbenen för att inverka inåt i volten eller utåt i volten och att jag, likadant som för hästen, var tvungen att göra om och göra om min egen sits. Mycket intruktivt och bra förklarat. Det gick bra i trav men i galopp var det såklart svårare. Hon ville visa och hoppade upp på Zorino för att visa både vad hon menade med sittbenens inverkan och lite hur man ska tänka när man sitter ner i traven. Det visade sig att hon är väldigt duktig att rida med sits-inverkan. Jag såg inte vad hon gjorde (men hon förklarade hela tiden så jag förstod) och ändå gjorde hon öppnor, slutor och skänkelvikningar 🙂 utan att ens använda skänkeln. Det var jättekul att se. Sedan fick jag hoppa upp igen och prova. Jag tog då bort stigbyglarna och dem av som läser och känner mig vet att det verkligen inte är något jag egentligen vågar men se – det gick så bra så. Jag bara satt där och kände mig helt avkopplad, det gick jättebra 🙂 och plötsligt kunde jag minska volten till en mycket liten volt. Vi avslutade med massor av prat om hästens form – lång och låg, arbetsform, hurvida hästen kan göra vissa saker eller ej när den är i en viss form m.m. Intressant!

På måndag hoppas jag Moa kommer igen och nästa onsdag ska jag rida för Annelie igen. Vem vet kanske det blir en ryttare av mig till slut i alla fall … 😉
Jag avslutar med en bild av mig själv från i måndags:

>Idag hade jag tre hästar att motionera. Planen var att rida Sudden, tömköra Kakan och sist rida Zorino. Allt gick som på räls fram tills jag skulle sadla Zorino. Då kommer B in från ridhuset och berättar att ”gästen” är på besök. ”Gästen” är en kvinna som bor i närheten och ibland kommer på besök och lånar ridhuset. Då kan man tyvärr inte vara där. Så det blev ingen ridning på Zorino för min del. Det blåste snålblåst och snöade ute så där ville jag inte heller vara 🙁
I morgon ska det bli fint väder i alla fall – så då hoppas jag verkligen på en tur i skogen … kanske med alla tre hästarna 🙂

>Nu ska jag gå och sova men jag måste bara jättekort berätta att lektionen var jätteskoj och jag lärde mig lite nya saker. Jag berättar mer imorgon 🙂 Sovgott

>Alltså denna snön kommer snart ta död på mig. Idag har jättemånga hästar rymt från sina hagar. Det finns ingen som helst ström som går genom trådarna, många stolp är av och provisoriskt ersatta med plaststop (som ju går sönder som papper i denna kyla) och inget finns det att göra inne i hagen. Suck och stön. Det började med att två ston röjde ur sin hage vid lunchning. Okej in med dem i boxarna. Några timmar senare var det dags igen – en valack som rymde ut ur sin egen hage och in i Zorinos. Han drog sönder inte bara sin egen utan även en hel del av Zorinos. Okej in med båda dem i sina boxar. Då kom jag på att jag kanske skulle kolla hur det såg ut på framsidan … och mycket riktigt. Konvalecenten i sjukhage hade trasslut halva kroppen ur hagen och stod med hovarna inne i trådarna. Okej in med henne. Jösses …
Det är redan fyra par hästar som byts av vid lunch – de måste dela hage för att det inte finns hela hagar så det räcker.
Var ska min lilla pålle gå imorgon? 🙁