>Tiden tiden tiden

>går bara så fort ibland. Och jag kan inte ens säga att den går fort när man har kul för det har jag inte haft. Inte så där jättekul i alla fall. Jag letar fortfarande efter en passande häst/ponny till mig själv. Det finns inga hästar alls, känns det som. I vilket fall inga som passar mig, min plånbok, mina krav m.m.
Jag var ju och provred en welsh cob – den var … tja … tråkig är nog tyvärr ordet. Han var superfin att se på och verkade vara en väldigt trevlig häst men absolut inte en häst för mig vad det gäller ridningen. Tungriden och lite tråkig.
Det kändes tråkigt att han var sådan för jag har ju varit så inne på en welsh till mig själv – men jag vill ju typ ha Kakan i stort format. Fast det går ju inte förstås … synd 😉

Kakan ja, han är så dålig i magen fortfarande – ngt är definitivt i obalans där. Men jag har återigen fått någon dunderkur av vår tränare. Detta är sista chansen – funkar inte detta så ringer jag Marianne.

>Åh nej inte en gång till …

>i dag har vår minsta häst varit så himla dålig i magen att jag måste börja överväga att ta hem en veterinär. Han har hållt på så här nu ett tag men så illa som idag har det inte varit förut. Jag fick ett medel av vår tränare idag och den gav vi när vi kom tillbaka från träningen. Hjälper inte den ringer jag på måndag. Det tar så mycket energi från honom när han är så här, stackarn.
Men jag kan säga att jag är lite trött på veterinärer för tillfället. Besök på kliniken börjar liksom bli en vana och så kul är det ju inte.
På måndag är det återbesök med Rasmus eftersom han inte vill bli bra. Och någon annan dag i nästa vecka ska vi åka in och lämna in Castor som ska operera bort det trasiga griffelbenet. Ja, jösses, man kan ju i alla fall säga att jag har tjänat pengar på att långtidshyra en transport istället för att engångshyra de dagar jag behöver. Alltid något att vara glad för 😉

>Alltid är det något

>har ni märkt det?
I dag har vi än en gång ägnat dagen åt ett klinik-besök. Denna gång var det Sudden och Castor som fick följa med. Suddens galla är jag rejält trött på vid det här laget. Flera har också sagt att han inte ser riktigt fräsch ut när man rider. Det är dock inget som jag egentligen håller med om men ändå. Castor har varit svullen och varm i ett bakben till och från i några veckor nu så det var liksom dags att kolla upp det. Och tur var väl det – Castors griffelben var av och låg en bra bit nedanför. Resultatet av att han och Rasmus rök ihop för 1 år sedan. Då åkte dem till Strömsholm med honom för B trodde just att griffelbenet hade gått av. Men där sa dem bara att han fått sig några rejäla ”blåmärken” men värre var det inte. Tänk så fel de hade 🙁
I vilket fall så är det inte någon katastrof men ändå något som måste opereras bort om han ska hålla för vidare ridning. Och det är ju alltid en risk med en operation.
Suddens galla: han är inte halt, han har några orena steg med ett framben men det värmer bort fort (fanns där redan 2007) och han har inte ont av sin galla men svullnaden gav ändå upphov till att någon del (kommer inte ihåg vad den hette) blev lite åtstramad och i förlägningen kunde detta leda till problem. Så han blev sprutad med kortison in i gallan och ska medicineras i 10 dagar, stå i sjukhage m.m. Vilket såklart medför att jag inte kan åka och provrida min drömhäst 🙁

>Förtydligande

>Nu har jag fått massa kommentarer – inte bara här – om mina åsikter ang formen på hästen i LC-programmet. Många har sagt mig att det inte är några ändringar angående hästens form under den senaste tiden – okej – men då är det ännu märkligare för en del domare säger att det är såå mycket viktigare att rida rätt och bra vägar, ha hästen i ett bra tempo, göra avsaktningar, fattningar och ökningar på rätt sätt och på rätt ställe än hästens form. Medan andra bara tittar på var någonstans hästens huvud är. Hur ryttaren får hästens huvud på ”rätt” plats verkar vara av helt underordnad betydelse.

Jag skrev ett mail till ridsportsförbundets dressyrkommite. Och fick svar – de tycker min dotter ska rida i tävlingar där ryttartest används. Ha ha ha säger jag då. Dels finns det inga klubbar som anordnar sådant annat än för sina ridskole-elever och dels varför skulle E, som rider banor på 80-90cm vilja rida en dressyrtävling där hon inte ens får galoppera?

Men men vi ger inte upp – dels ska jag genom vår egen klubb försöka anordna lite aktiviteter för mindre ryttare med egen ponny och dels så jobbar E hela tiden med att lära sig rida sin ponny i ”ändamålsenlig form” och ALDRIG, ALDRIG att jag tänker uppmuntra henne att börja såga ner sin ponnys huvud bara för att domarna på tävlingarna betalar med bra poäng.

>Åh så bra *ironi*

>Fick en kommentar av någon anonym som upplyste mig att det är ändrade regler i TR att ponnyn måste visa eftergift på tygeln redan på LC-nivå. Åh så bra *ironi* – det uppmuntar ju verkligen barnen till god ridning. Jag ska genast lära min dotter att såga för allt vad hon är värd. Att visa hänsyn till hästen – bah – onödigt. Jag menar minsta barn kan ju såga ner hästens huvud men knappast rida hästen i rätt form. Jag såg i vilket fall inte många ekipage igår (de mindre ryttarna menar jag nu) där hästen arbetade i rätt form med hela kroppen däremot otaliga där ryttaren sågade.

Att rida rätt väg, uppmuntra hästen till ett bra tempo, göra bra övergångar och fina fattningar är med andra ord inte så viktigt längre … bra då vet jag.

Nä, jag är inte dugg bitter.

Fan vad irriterad jag blir. Ridsportsförbundet borde verkligen ägna sig åt att främja god ridning istället för tvärtom, uppmuntra till dålig ridning. Inom hoppningen har dem ju ändrat så LD rids som CR, vilket minskar antalet små ryttare som flänger som galningar på banan för att vinna sekunder. DET främjar god ridning. De borde göra likadant inom dressyren.