>Bara för att jag skrev mitt förra inlägg så gick det jättebra att rida idag … tänk vad enkelt allt blev här i livet. Är något krångligt så är det bara att skriva en rad om det i bloggen så löser det sig hihi.
Nä men skämt åsido så var det en trevlig häst jag satte upp på idag, mjuk och eftergiven nästan från början med ett litet avbrott i mitten av ridpasset där han stretade emot lite. Han var dessutom lyhörd och väntade in mina kommandon uppe på ryggen – nice 🙂
Jag tror helt enkelt att det är jag som har en överdriven rädsla för att sitta och dra i munnen.

Efter jag ridit så hjälpte jag ponnydottern när hon hoppade lite. Det blev en del skojiga svängar och lite övning på att vara rättställd i svängarna i speciellt höger varv (tydligen mycket svårt).
Idag har jag varit iväg och köpt havre också. Båda mina hästar äter ju havre så det går ju åt en del och nu har det varit slut ett par dagar – alltid skönt när man har gjort sånt där som ligger lite och gnager.

>Jag läser en hel del hästbloggar (jättmånga skulle min man säga hihi) och en del av dem som skriver är hopp-ryttare. Bland hoppryttare verkar det vara helt i sin ordning att rida dag ut och dag in på rätt så skarpa bett medans i dressyrvärlden så MÅSTE man variera sig. Jag undrar jag … varför det är så?
För några dagar sedan red jag med tränsbettet och blev jättefrustrerad. Han gick emot bettet hela tiden, höjde huvudet upp till himlen och verkade jätteobekväm 🙁
Eftersom jag känner mig orutinerad och inte VET hur det ska kännas så lät jag en kompis sitta upp och frågade henne vad hon tyckte. Mycket riktigt så tyckte hon exakt som jag – det känns inte bra, vare sig för ryttare eller häst. Dock gav han med sig efter ca 40 min total ridtid, kanske 25 min med mig och ca 15 min med min kompis. Jag hoppade upp igen när jag såg att han inte stretade emot längre och vips så var det ju en helt annan häst. MEN varför ska det vara en dragkamp och ta 40 min? Så kan man ju inte ha det! Med jaktkandaret eller hackamore tar det max 10 min så har man en eftergiven häst som ser ut som och känns som att han gillar läget. Ska det vara så här? Är det mig det är fel på? Min kompis säger att jag måste ta dragkampen och göra den kortare. Men jag vill inte vara hård i handen vilket jag måste. Jag vill veta om det är så här för ”alla” andra? Här kommer nackdelarna in – att ha egen häst och aldrig rida andra hästar.

>Ponnydottern är sjuk 🙁 och igår var det träning hos Jenny. Eftersom vi ändå måste betala, alltså även om E inte kan komma, så bestämde jag mig för att åka istället för dottern. Alla andra som såg mig skulle nog inte kalla det för hoppning men i min värld så hoppade jag. En cavaletti hoppade jag i galopp ett flertal gånger i båda varven. Ett lite högre hinder travhoppade jag en gång i varje varv. Det var jättekul och ganska läskigt men det kändes ändå bra och nästa gång vågar jag nog mer 🙂 Däremot undrar jag vem av oss – jag och Zorino – som är mest fjompig?

Idag fick Zorino en ny vän i hagen. Hans gamla vän flyttade i lördags och sedan dess har han gått ensam och inte gillat det. Så idag flyttade Pamir in i Zorinos hage och dem blev bästisar på engång. Zorino lämnade inte Pamirs sida 🙂

Kolla det här. Jag undrar lite i vilken verklighet lever Svenska Ridsportsförbundet? Alla som varit på en ponnytävling VET att det är så här. Jag tror jag skrivit ett inlägg tidigare om just ponnymammor … alltså jag hatar dem. Dem kan var så nedrigt vidriga så man vill klappa till dem. Och NEJ jag ska inte dra alla över samma kam – men om vi nu pratar generellt så gillar jag inte ponnymammor.

>Kolla bara vilken snygging ….

>Förra veckan och denna vecka har vi en prao-elev på jobbet och idag har vi dessutom fått ytterliggare förstärkning i form av en lite yngre prao-elev (bara idag). Det är toppen med extra hjälp i stallet, inte nog med att allt går fortare utan man har så gott sällskap och det är så trevligt.
Idag har vi hunnit med mycket.
Efter de vanliga sysslorna fodring och utsläpp så sopade prao-eleverna stallgångarna medan jag och B sopade i fodergångarna. Sedan var det såklart dags för frukost 🙂
Under tiden vi fikade i solen så skev vi upp lördagens tävlingsbana på en lapp för att sedan efter frukosten gå ut och bygga den. När det var klart gick vi och hämtade tre hästar som skulle få agera försökshästar på banan. Det gick jättebra, vi justerade bara några småsaker.
Lördagens tävling är alltså en bruksridningstävling. Banan består av 10 hinder av olika slag. T.ex: gå över en ”bro”, öppna och stänga en grind, gå över en vattenmatta, slalom mellan koner m.m.
Jag och B ordnar denna tävling bara för oss som står i stallet. Vi försöker fixa lite tävlingar och dylikt lite då och då för att öka samhörighetskänslan. Alla kan vara med även om man t.ex inte rider sin häst av någon anledning, då kan man vara med och leda vid hand. Vi har dessutom två klasser – en för häst och en för hund 🙂
När vi prövat banan hade nästan hela förmiddagen gått och vi lunchade alla hästarna. Sedan var jag tvungen att åka hem och fixa lunch till den sjuka ponnydottern. På eftermiddagen hjälptes vi åt att mocka de boxar som skulle mockas, vi mockade i hagen, fyllde på vatten, gjorde lite hö-påsar m.m. Sen tog jag in Zorino och lät honom prova på lite inne på banan. Om jag säger så här – han gillar ju, som bekant, inte vatten … han gillar inte vattenmattor heller hehe. Men jag fick honom att gå över några gånger men med samma frust och fnys varje gång. Bron gick han över efter 10 sekunders övertalning. Han skötte sig rätt så bra 🙂
Eftersom jag har haft överjävligt ont i knät efter gårdagens 2-timmars ridning så struntade jag i att rida idag. Zorino har motionerat sig själv idag, hans kompis Silver åkte iväg i lördags och sedan dess har han fått gå själv. Det gillar han inte så han springer en del i hagen och gnäggar efter … ja Silver antar jag. På lördag ska dock en annan ponny flytta in i hans hage så det kommer nog bli bra.

>Idag red jag ut med ponnydottern på en tur i skogen. Det tog två timmar innan vi var tillbaka i stallet. Jag tog med mig kameran i en ryggsäck, för meningen var att jag skulle fota ponnydottern på ett speciellt ställe. Det var dock inte så fint där just nu så vi skippade det just idag. Däremot fotade vi en del när vi kom tillbaka. För då gick vi nämligen in i sommarhagen och red lite – galet skojigt var det 🙂 Och vet ni vad jag gjorde? Nä såklart inte – jag hoppade hindrena som finns där … I GALOPP!!! Det ni!!! Jag är så enormt stolt över mig själv.
Bildbevis:

>Sudden såld till världens bästa Sofia!

>ska jag åka till stallet och sälja min ena häst …

>Under årens lopp har jag och B ägnat oss en del åt att löshoppa våra hästar. Vi vet att efter att hästen är inriden och inhoppad under ryttare så ger det inte hästen någon bättre teknik eller så, att löshoppas MEN vi har gjort det för att det är kul helt enkelt. Kul för hästarna att få göra något annat och kul för oss.
Igår fick vi dock göra det ”på riktigt” med en häst som aldrig hoppat förrut. I stallet står en 4-åring som håller på att ridas in och igår hjälpte vi ägaren att löshoppa honom. Han var jätteduktig 🙂

>Idag var det dags för hoppträning hos Jenny igen. Men jag var alldeles för ofokuserad under träningen så jag var tvungen att fråga E efteråt ifall det hade gått bra :s
Hon kollade konstigt på mig och undrade ifall jag inte hade sett att det gått bra …
Hm – ja vad säger man då – att man knappt tittat för att man stått och snackat med andra föräldrar.

Tjejerna hade kul i alla fall – det uppfattade jag.

För övrigt har jag idag varit på ett 10 minuters besök hos en ortoped. Han ställde lite frågor, kände och klämde på knät, frågade hur och var det gjorde ont, skrev en remiss till MR och hann sedan småsnacka lite om Tullinge innan dessa 10 minutar hade gått …
Vad säger ni om det va? Hihi. Bra att jag fick remiss till MR i alla fall.