>Tackar! Jag sitter nästan här och rodnar *hihi*. Jag började med hästar för 4-5 år sedan bara men eftersom jag är som jag är – extremt kunskapstörstande plus att jag verkligen går in för saker som intresserar mig med 100% engagemang så har jag lyckats lära mig en del. Min första häst – Sudden – fick jag jättefin hjälp att köpa. Hjälpen kom från min dåvarande tränare (tack Tolla). Då hade jag VERKLIGEN ingen aning om pris eller något sånt. Men jag hade tur – han var verkligen en mycket bra häst för mig! När jag köpte Kakan så hade jag ju lärt mig lite mer och han var lite billigare – kanske för att han är så liten :). Honom köpte vi av en hästhandlare. När det gäller priset får man se lite vad liknande hästar kostar när man letar runt bland annonser.

Jag köpte ju en häst innan Kakan också – Rasmus – honom har jag sålt vidare till min kompis. När jag köpte honom fick jag hjälp av samma som med Sudden. Vad gäller Zorino så skulle jag ju helt enkelt köpa mig en rikigt duktig dressyrhäst och då fick man ju såklart betala lite mer. Där fick jag hjälp av min nuvarande tränare Jenny och det gäller både pris och hjälp vid provridning m.m.

En annan tränare jag har haft säger att hon ska be mig följa med när hon ska köpa sin nästa häst för jag har sån ”näsa” för bra hästar. Och kanske är det så – jag har köpt 4 hästar och alla är verkligen riktigt bra, mentalt. Sedan att Rasmus fick fång, det kunde man ju aldrig veta i förväg. Jag har bara gått på känsla när det gäller hästarnas personlighet och när det gäller priset har jag haft koll på vad hästar med liknande utbildnings-ståndpunkt har kostat.

Hoppas du fick ett bra svar Ullis 😀

>Idag hade vi en mycket härlig stalldag jag och B. När vi mockat tog vi med oss tränsen ut i hagen för en barbackatur i skogen. JAG som ALDRIG rider barbacka red hela stocken-rundan barbacka!!! Det ni! Det var urmysigt och jag har verkligen världens coolaste häst, inget brall, inte rädd för något, lugn och fin trots det kalla vädret och mängden snö.
Suddens ben var bättre, svullnaden hade liksom ”halkat” längre ner på benet. Jag antar att det är bra. Upptill på hasen känner man nu senan igen och längre ner finns svullnaden kvar. Båda benen är lindade under natten och tas av innan utgång.
När den här svullnaden lagt sig, som säkerligen beror på såret så ska vi ta itu med nästa problem – det andra bakbenet med den förskräckliga gallan. Men det får nog bli ett problem för nästa vecka. En sak i sänder.

>Tisdag och onsdag denna vecka var det dags för hoppkurs hos Jenny. Både E och S skulle med på Kakan och Sudden. På måndagen filmade jag hela mitt ridpass, satte upp kameran på stativ och slog på den. När jag på kvällen kollade igenom filmen insåg jag att Sudden var halt (Sudden och S kom in i ridhuset under tiden jag red). När vi kom ut till stallet på tisdagen skulle vi kontrollera Suddens ben och hittar då ett sår och ett ben tjockt som en stock – inte bra! Men det var inte ens det benet som han var halt på måndagen. Ja ja, tvättade såret och lät honom stå inne resten av dagen. Istället för Sudden så tog vi med oss Zorino. DET var kul tyckte han 😀
S var jätteduktig – hon hade bara ridit honom tre ggr innan, två ggr i skogen och en på utevolten. Så det var såklart inte så lätt.
Det gick jättebra för Kakan och E – de var duktiga och jag vet inte riktigt vem som tyckte det var roligast *hihi*.

>Många bloggar jag läser har gjort en liten sammanfattning, på olika vis, av året som gått. Tänkte att jag skulle försöka mig på något sånt.

I januari stod vi i annat stall. Året inleddes, som i år, med rätt ordentlig kyla. På nyårsdagen red vi på skogstur i sandbackarna och rejsade två varv i galoppbacken. Vi frös om tårna så det stod härliga till men kul hade vi. I februari och mars var det så mycket is så vi var tvugna att låta hästarna få vintervila – något som Suddens ben inte mådde så bra av. I mars sa vi upp våra boxplatser och bestämde oss för att flytta tillbaka till Pärlviken. Under våren började jag och B en utbildning till Hästskötare på  Strömsholm. Det var dels distansstudier och dels ett antal träffar. Jättekul och i maj gjorde vi slutprov och var klara. Sommaren kom och vi flyttade till Pärlviken. Det var både kul och jobbigt att flytta tillbaka. Vi hann med en del väldigt roliga uteritter innan Rasmus så tråkigt fick fång, strax efter betessläppet. Juli tillbringade jag och E i Grekland och stackars B fick dra hela lasset ute i stallet. Då bytte också stallet ägare och döptes om till Grödinge Stall. I augusti och september åkte vi skytteltrafik till kliniken i Stav. Dels med Rasmus och hans fång-efterdyningar och dels upptäcktes det att Castors ena griffelben var helt av och behövdes tas bort. Sudden åkte också en sväng till kliniken – hans galla var enormt stor och behövdes göras något åt. Den punkterades, sprutades in kortison direkt i gallan och han fick äta metacam i 10 dagar. Sedan blev den bara bättre och bättre. Jag kände att jag måste vidare i min ridning och att Sudden inte var hästen som kunde ta mig dit. Sofia blir Suddens fodervärd och jag börjar leta efter en ny häst till mig själv. Kakans mage var väldigt dålig under hösten och vi fick till och med göra ett upphåll i träningarna för Jenny men så fick vi rådet att prova att byta ut en del av hö´et mot halm och vips var han helt bra. Under hela hösten åkte jag iväg och provred den ena hästen efter den andra men hittade absolut ingenting som passade mig. Precis i början på oktober hittade jag en annons som lät lovande – åkte till Ekerö och provred och blev HELT GALET förälskad! Jenny följde med som rådgivare och tyckte absolut jag skulle slå till. I slutet på oktober åkte vi till Solvalla för att besiktiga. Zornio gick igenom med glans och så fick jag äntligen hem honom. I början på december åkte jag iväg till Södertörn och tog en lektion för Anders Eriksson i tömkörning med både Zorino och Kakan. Resten av året gick åt till att göra så många olika saker som möjligt med Zorino för att lära känna honom. Sudden fick en underbar höst och början på vintern tillsammans med Sofia – massor med skogsritter och galopper på åker och i sommarhage istället för tråkiga dressyrpass i ridhuset med mig. Kakan och E utvecklades hela tiden och blev bara bättre och bättre tillsammans.

Ett hästår som innehöll nästan allt man kan tänka sig. Nu hoppas vi på ett ännu bättre 2010

>Idag var det dags att jobba igen. När vi kom till stallet imorse stod termometern på minus tio grader och då är det gränsfall om man vågar släppa ut alla hästarna eller inte. Men vi chansade, var jättenoga med att alla drörrarna stängdes direkt och lät vattnet rinna i spolspiltan. På morgonen broddade jag på Zorino och släppte sedan ut honom. Han var helt cool när jag höll på med brodden, blev inte otålig alls även fast det drog ut på tiden och alla hästarna utom han kom ut under tiden jag höll på. Vid halv två-tiden kom det ett lass med hö och när det var inne i stallet så orkade jag inte med att rida. Imorgon tänker jag tömköra. Det är nu ett tag sedan så det ska bli kul att göra igen.
Gott slut på er!

>Jag rider på och provar bett. Rider minst tre-fyra dagar med ett bett innan jag provar med ett nytt. Just nu ligger tvådelat tungt bett med bettskivor på högsta placering. Idag blev han dock lite tung i handen med det bettet men jag ska rida några ggr till så får vi se. På listan att prova finns:
– hackamore
– rakt bett i metall
– rakt gummibett

Sen vet jag inte riktigt …

Idag provade jag lite ”nya” saker i ridningen. I höger varv övade jag på att göra halt direkt från galopp med hjälp av mest mage och säte – det gick både bra och dåligt. När jag började gick det jättebra men ju längre ridpasset led så gick det sämre och sämre … av någon konstig anledning, det brukar vara tvärtom. I vänstervarv gick denna övning inte så bra så då övade jag på att göra övergångar från trav till skritt med hjälp av mage och säte istället. I slutet av ridpasset gjorde jag en del övergångar mellan skritt och halt med bara säte till hjälp och han är verkligen lyhörd – det gick kanonbra 😀
Jag måste ju ändå säga att jag har en kanonhäst. Jag har inte upptäckt någon enda sak som jag inte gillar hos honom!

>Det är dåligt med uppdatering här måste jag säga. Men julen ställde till det med tiden *hihi* och så har jag åkt på en rejäl förkylning 🙁
Jag fick en ny tideman-tygel i julklapp av snälla B – tack! Den jag hade var i stl pony och nu fick jag en i stl full istället. Passar såklart bättre på Zorino. Så den har jag testat att rida med och det fungerar jättebra. Idag red jag med ett nytt bett – ett tvådelat lite tyngre tränsbett med bettskivor. Jag tyckte mig märka att han gillade det här bettet bättre än det jag red med gången innan. Det var ett tvådelat det med men lättare och smalare och utan bettskivor. Nu vet jag inte om bettskivorna gör någon skillnad för honom men han verkade gilla det i alla fall och han kändes himla lyhörd idag utan att vara hög i nacken. Det var superlätt att få honom att välxa mellan riktigt långsam trav och fin ökad trav. I galoppen var han något ”springigare” än när jag red sist men vad det beror på kan jag inte säga. Måste inte alls ha att göra med bettet. Traven är ju den gångart där jag har svårast att ”hinna med” så det är där det känns väldigt viktigt att han är med på vad jag signalerar om.
Jag längtar jättemycket efter att rida för Jenny igen och framför allt att få rida i ett stort ridhus. Vädret gör det ju dock lite svårt att åka iväg till ett ridhus och rida 🙁

>I söndags hade jag en väldigt trevlig stall-dag. Den trevligaste på väldigt länge. Det enda jag behövde göra förutom att motionera min häst var att mocka EN box. Det är inte så vanligt. På lördagen hade jag redan ordnat påsar för några dagar framåt. E var ute tidigare än mig på söndagen så när jag och B kom till stallet var det härligt lugnt och inte så många människor där 🙂
Ridningen var också HELT underbar. Han var pigg, glad och otroligt arbetsvillig. På slutet av ridpasset lät jag honom galoppera tills han tröttnade – hihi – det har jag aldrig gjort förrut. Allt flöt på bra hela ridpasset igenom förutom att jag valde fel bett – jag red på jaktkandaret men jag trivs bättre med ett mildare bett. Jag skulle vilja hitta ett som ligger mittemellan jaktkandar och vanligt tränsbett. Någon som ett tips?

>Idag blev det en pytteliten sovmorgon, lite julhandling, en god lunch på subway med dotra mi och sedan stallet. På vägen ut så var det så oerhört vackert att man tappade andan. När vi är nästan framme säger E: Mamma kolla på termometern.
-18 grader !!!
Hua
Såklart hade vattnet fryst när vi kom till stallet. Alla andra år har vi, när det är så här kallt låtit hälften av hästarna stå inne halva dagen och sedan bytt för att just vattnet inte ska frysa men idag hade hästarna till och med kommit in en timme senare än vanligt på grund av snökaoset efterdyningar. Ja ja … en del vattenkoppar fungerade, i alla fall mina tre hästars vatten fungerade. Och ju längre hästarna är inne desto mer värmer de ju upp stallet så imorgonbitti är nog allt vatten fungerande igen.
Zorino fick ju en ny sko idag – jippi 😀
Men med tanke på det enormt kalla vädret så klarade jag inte av att rida så jag tömkörde istället. Det gick sådär kan jag säga. Häromdagen tömkörde jag också lite lätt och då var så orehört mycket mer lyhörd än idag. Vid ett tillfälle när jag smackade på lite för mycket (tror jag) fick han ett ryck och drog först iväg i tokgallop, sedan ett tvärstopp och så från stillastående världens bocksprång. Det såg bara föör kul ut 😀
I morgon har de lovat liite varmare så då ska vi tolka efter Kakan. Det blir toppenkul och jag ska ta med inte bara kameran utan stativet också. Förra året fotade jag lite med stativ just vid vinter ridning och det blev oerhört vackra bilder. Så vackra att jag bjuder på en *hihi*.

>Igår satt jag framför tv´n och bara slötittade. Zappade lite och vad kommar upp – jo ridsport på Eurosport. OCH vem startar om inte Edward Gal och Moorland Totilas … ÅH JÖSSES … så fick man en liten dos gråt den dagen också. Det här måste vara VÄRLDENS vackraste häst just nu. Han är faktiskt overklig. Det känns overkligt det dem gör tillsammans. Killen som var kommentator igår berättade att Moorland är såå känslig så Edward nästan bara sitter där och tänker vad han ska göra, små små små hjälper annars går det galet. Tänk att kunna göra det som dem gör …