>har ni märkt det?
I dag har vi än en gång ägnat dagen åt ett klinik-besök. Denna gång var det Sudden och Castor som fick följa med. Suddens galla är jag rejält trött på vid det här laget. Flera har också sagt att han inte ser riktigt fräsch ut när man rider. Det är dock inget som jag egentligen håller med om men ändå. Castor har varit svullen och varm i ett bakben till och från i några veckor nu så det var liksom dags att kolla upp det. Och tur var väl det – Castors griffelben var av och låg en bra bit nedanför. Resultatet av att han och Rasmus rök ihop för 1 år sedan. Då åkte dem till Strömsholm med honom för B trodde just att griffelbenet hade gått av. Men där sa dem bara att han fått sig några rejäla ”blåmärken” men värre var det inte. Tänk så fel de hade 🙁
I vilket fall så är det inte någon katastrof men ändå något som måste opereras bort om han ska hålla för vidare ridning. Och det är ju alltid en risk med en operation.
Suddens galla: han är inte halt, han har några orena steg med ett framben men det värmer bort fort (fanns där redan 2007) och han har inte ont av sin galla men svullnaden gav ändå upphov till att någon del (kommer inte ihåg vad den hette) blev lite åtstramad och i förlägningen kunde detta leda till problem. Så han blev sprutad med kortison in i gallan och ska medicineras i 10 dagar, stå i sjukhage m.m. Vilket såklart medför att jag inte kan åka och provrida min drömhäst 🙁

>Nu har jag fått massa kommentarer – inte bara här – om mina åsikter ang formen på hästen i LC-programmet. Många har sagt mig att det inte är några ändringar angående hästens form under den senaste tiden – okej – men då är det ännu märkligare för en del domare säger att det är såå mycket viktigare att rida rätt och bra vägar, ha hästen i ett bra tempo, göra avsaktningar, fattningar och ökningar på rätt sätt och på rätt ställe än hästens form. Medan andra bara tittar på var någonstans hästens huvud är. Hur ryttaren får hästens huvud på ”rätt” plats verkar vara av helt underordnad betydelse.

Jag skrev ett mail till ridsportsförbundets dressyrkommite. Och fick svar – de tycker min dotter ska rida i tävlingar där ryttartest används. Ha ha ha säger jag då. Dels finns det inga klubbar som anordnar sådant annat än för sina ridskole-elever och dels varför skulle E, som rider banor på 80-90cm vilja rida en dressyrtävling där hon inte ens får galoppera?

Men men vi ger inte upp – dels ska jag genom vår egen klubb försöka anordna lite aktiviteter för mindre ryttare med egen ponny och dels så jobbar E hela tiden med att lära sig rida sin ponny i ”ändamålsenlig form” och ALDRIG, ALDRIG att jag tänker uppmuntra henne att börja såga ner sin ponnys huvud bara för att domarna på tävlingarna betalar med bra poäng.

>

>Idag tränade Emma och Kakan lite hoppning på hemmaplan. Fint väder, soligt och skönt och så en ordentlig tur i skogen först – bättre kan det knappast bli 😀

>Fick en kommentar av någon anonym som upplyste mig att det är ändrade regler i TR att ponnyn måste visa eftergift på tygeln redan på LC-nivå. Åh så bra *ironi* – det uppmuntar ju verkligen barnen till god ridning. Jag ska genast lära min dotter att såga för allt vad hon är värd. Att visa hänsyn till hästen – bah – onödigt. Jag menar minsta barn kan ju såga ner hästens huvud men knappast rida hästen i rätt form. Jag såg i vilket fall inte många ekipage igår (de mindre ryttarna menar jag nu) där hästen arbetade i rätt form med hela kroppen däremot otaliga där ryttaren sågade.

Att rida rätt väg, uppmuntra hästen till ett bra tempo, göra bra övergångar och fina fattningar är med andra ord inte så viktigt längre … bra då vet jag.

Nä, jag är inte dugg bitter.

Fan vad irriterad jag blir. Ridsportsförbundet borde verkligen ägna sig åt att främja god ridning istället för tvärtom, uppmuntra till dålig ridning. Inom hoppningen har dem ju ändrat så LD rids som CR, vilket minskar antalet små ryttare som flänger som galningar på banan för att vinna sekunder. DET främjar god ridning. De borde göra likadant inom dressyren.

>Så var det dags att återigen gå upp i arla morgonstund för att skjutsa ponny och dotter till tävling. Snälla, fina C och E följde med som hästskötare – TACK snälla tjejer! Från stallet åkte vi vid 8 men det visade sig att vi hade kunnat åka mer än en timme senare … men nu vet vi det till nästa gång. Vi har inte stor rutin på dressyrtävlingar, det märks. Det var i vilket fall kul att hinna med att titta på några fina ekipage 😀
Emma startade tredjen sist i sin klass, de började nämligen i bakvänd ordning denna dag. D-ponnisarna fick börja :). På framridningen tyckte Emma att Kakis kändes fin och lydig … det visade sig vara en sanning med modifikation *hihi*. Ni kan aldrig ana vad den lilla rackaren gjorde – stannade och kissade mitt i programmet. Vid en avsaktning till skritt stannar han och och kissar. Hon var bara någon sekund från att bli utesluten pga istadighet, men klarade sig som tur var. För övrigt var det en jättefin ritt och hon fick lite bättre poäng än senast. Synd att domaren la sån stor vikt vid att hästen skulle gå på tygeln. Det SKA inte räknas i en LC-klass och känns tråkgit när domarna lägger vikt och skriver det på varenda rad. Det främjar ju inte direkt god ridning. Emma är i alla fall jättenöjd, hon red bättre än förra gången och kom denna gång trea i sin kategori av tre startande. Om en månad är det dags för ytterligare en dressyrtävling.

>Ibland blir saker och ting inte riktigt som man tänkt sig. Jag skulle sälja min finaste kille för min egen och hans skull. Eftersom jag verkligen känner att jag behöver komma vidare. Men det har varit en plåga att visa honom, en plåga att tänka att han ska åka iväg och så får man aldrig mer se honom. Meningen var ju att han skulle finnas kvar hos oss ända tills han dör. Men så dök det upp en liten ängel …
En som gillar honom som jag gillar honom, som känner honom, som kan tänka sig att ge honom den tid han behöver i skogen. Sofia ska ta hand om honom hälften av veckans dagar.

Sofia är Suddens halvfodervärd och gör det möjligt för mig att slippa sälja honom men ändå köpa mig en ny häst 😀

>Jag undrar om inte den anonyma ”Ryttaren från Göteborg” har lust att ge sig till känna … åtminstone till mig. Skriv till solros1972@live.se – jag är såå himla nyfiken.

>Igår var det egentligen dags för mig att träna hos Jenny men eftersom jag fortfarande har ont i svanskotan efter min lilla luftfärd frågade jag Hanna om hon och Zeus ville åka istället och det ville dem gärna 🙂
Emma har tiden före mig på onsdagar men när hon kom till stallet var hon som en urvriden disktrasa (sjuk nu igen *suck*). Men eftersom vi nu ändå nästan var på väg så bestämde vi oss för att ta ett lugnt pass men ändå åka. Det blev ett jättebra träningspass för Emma och Kakan. Jenny är sååååååååå himla bra!!!

>Och så har man ramlat av igen då. Katt-jävelns fel denna gång också. De flesta ggr jag ramlat av min häst har det varit på grund av en katt … hmm …
Jag kom i galopp mot ett hinder, en katt skrämmer upp en fågel och Sud får spel – drog iväg snett mot utgången, varpå jag försöker stanna (såklart) och han tvärstannar och jag fortsätter i samma riktning :(. Jag ramlade av mitt i grinden, bara en halvmeter från en stolpe. Jag är glad jag inte hamnade i stolpen.
Idag har jag vääldigt ont i min rumpa/svanskota. Varför ramlar jag alltid så jag gör illa svanskotan?