>Vår nya häst är bara såå rolig att rida. Han kan så mycket och det märks så väl. Han har ett helt annorlunda psyke än vad Sud har och det är också kul – något av en utmaning. Sud har ju bott hos oss ett tag och helt och hållet acklimatiserat sig medan Rasmus är ny och inte riktigt ”hemma” än hos oss. Men det kommer.
Men som sagt – ridningen är helt underbar. Eftersom Sud har stått en dryg vecka så har vi dragit igång lite sakta och under tiden så får jag också rida på Rasmus. Vi får väl se hur det blir sen – E lär väl vilja ha honom helt för sig själv *hehe*.

>Jösses … allt händer slag i slag. Helgen var ju som helgen var, det kan ni läsa om här. På måndagen var vi ett helt gäng som skulle ut i skogen och rida. Det var strålande fint väder och allt kändes såå bra.
När vi åker in på stallplanen sa Emma att hon tyckte Sud stod så konstigt. När jag sedan går ut i hagen för att hämta in honom vill han inte gå in – mycket ovanligt. Jag tog några extra steg ute på stallplanen med honom för att kontroller att han inte var halt – nej det syntes ingenting. Vi sadlar och hoppar upp och skrittar iväg till skogen. De första stegen känns lite konstiga så jag ber en av de andra att titta, nej inte halt. Jag går först, när vi kommer till en pytteliten backe så vill Sud plötsligt inte gå längre. Jag övertalar och han går motvilligt. Efter den värsta leran så känner jag hur han haltar jättemycket. Så jag hoppar av och går hem igen. Väl hemma spolar jag av hans ben för att kontroller om det finns något sår eller så. Nej, inga sår. Han är varm i hoven, lite varm på benet och kanske lite svullen men inte mycket. Jag ställer in honom i hans box och går iväg för att göra annat en stund. När Emma kommer hem från skogen så hör jag hur hon säger, han ligger ner i boxen. Det gör han ALDRIG när det är så mycket folk i stallet. Så jag blir orolig och ringer vetrinären. Han kommer efter 1½ timme, misstänker hovböld och remitterar oss till kliniken nästa morgon. Så på tisdagen var det bara att åka iväg till kliniken. Där konstaterades hovböld. Nu får han stå i boxvila tills återbesöket på måndag – stackarn. MEN av alla saker det kunde ha varit så är jag glad över att det bara var hovböld. På måndag är han förmodligen så pass bra att det går att slå på sko och börja rida igen. Nu får det inte hända något mer – jag tror inte jag orkar det. Jag har på kuppen fått magkatarr 🙁

>under min tid som hästägare har jag ångrat att jag gav mig in på just den här typen av sysselsättning men idag var en sådan dag. JÖSSES säger jag bara.
Idag var det träningstävling för Emma och Rasmus för första gången, på Skrefsta så det var nära och bra. Men den lille rackarn ville inte gå in i transporten. Så efter 1 timme så klev han till slut in och vi åkte iväg. När vi kom fram och skulle lasta ur honom hade jag lagt bakbommen för högt så han försöker åla sig ut under den. Till slut så fick jag loss bommen och han kom ut … lite tilltuffsad och på vägen ut förstörde han sitt fina täcke. Ja ja … han var ute i alla fall. Väl på banan var han seg som tuggummi … E fick flera stopp men kom i vilket fall runt banan och var nöjd. كيف تلعب روليت Sedan hade vi ”bara” den lilla uppgiften kvar – att få in honom i transporten igen. Nu tog det TVÅ timmar. Tack Gode Gud för alla trevlig människor som hjälper när man verkligen behöver det. اوراق الكوتشينة Två mycket trevliga tjejer hjälpte oss i en hel timme. Till slut lastade vi in deras häst i vår transport och då klev han in. ربحك فري فاير
Nä … det är lätt att vara efterklok … eller vad säger ni? *hihi*

>

Idag var det klubbmästerskap i hoppning på vårt stall. Emma ställde upp i klassen 50cm CR med stilbedömning. Hon ställde upp både med Russe och med Castor (en ursöt shettis som finns hos oss) och hon fick stopp på båda rundorna MEN hon tog hem 1a priset i stilbedömningen. Så nu finns en blågul rosett med i samlingen. Tänk – den 10:e gången hon tävlade så vann hon en blågul …

Så här såg det ut:

>

>Igår kom han till oss, vår fin-fina Rasmus. Emma är överlycklig och skulle helst vilja tillbringa varje timme hon inte sover, på stallet hos Rasmus.
Jag provade att rida honom för första gången igår och det var fantastiskt kul! Han är hur duktig som helst och jag kommer att lära mig massor av honom. Bilder kommer snart!

>

Och det gjorde det …

Här är han – ”vår” häst. För så kändes det verkligen. En helt underbar ponny som passar Emma som handen i handsken. Nu ska bara ägarna godkänna oss som köpare … håll tummarna.

>Vi höll på att bli med tre hästar. Men nära skjuter ingen hare, som man brukar säga. Vi köpte nästan Suddens lilla storebror (inte på riktigt). En underbart söt c-ponny som vi hittade i Uppsala. Vi åkte dit en lördag och det blev kärlek vid första ögonkastet – det var verkligen vår häst. Redan på tisdagen blev det vet.besiktning som han tyvärr inte gick igenom. Han var rejält halt på ena frambenet. Och han hade dessutom en reservation för detta i sin försäkring – så vi vågade inte köpa honom. Synd! Han var verkligen så fin.
Vi letar vidare. Det är inte så långt tid kvar innan Russe ska lämnas tillbaka och Emma är rätt ledsen.

>Ja ganska mycket har hänt sedan jag skrev regelbundet här. Jag började känna att jag kanske skulle sälja lilla Sud – han hade alldeles för mycket överskottsenergi för att jag gav honom för mycket kraftfoder och han blev helt tittig. Inte speciellt pigg och framåt utan just tittig och rädd för allt möjligt. Man kan säga att araben i honom tittade fram *hehe*. Men så tog jag bort ALLT kraftfoder och vips var min fina goa lilla Sudde-ludd tillbaka. Så nu känns det mycket bättre. Jag gav min medryttare erbjudande om att köpa honom men hon ville inte … och det kanske var lika bra det.

För Emmas del så har hon varit jättesjuk och inte kunnat rida på flera veckor, vilket har medfört att Russe blev ”vild och galen”. Men nu har Emma blivit frisk och kunnat rida alla dagar så han har lugnat ner sig betydligt.

>Allt är bara bra … vi har haft lite mkt att göra bara för att hinna med att skriva här. Sjukstuga hemma. Men nu är vi friska igen så nu kanske jag kan göra en ordentlig uppdatering här på bloggen.