>Säsongens sista

>

tävling gick av stapeln idag, på Hölö. Det var endast en klass som stod på tapeten för E och Kakans del – LC. Deras första LC. Det blev tyvärr ett stop men f ö var det en jättefin ritt med bra tempo och hon red precis som hon hade planerat. Bästa tävlingsgroomen var som vanligt med – tack Millimulls 🙂
Nu är det sommarlov för Kakan som har tävlat 6 gånger på 8 veckor och har sett lika glad ut varenda gång. Nu förtjänar han att få lite lov. Det blir visserligen lite ridning ytterliggare en-två veckor men inga träningar, bara mysridning 🙂
På måndag tar vi med oss vår nya ponny till Jenny för lite träning. Jenny har varit med en av provridningsgångerna och tror också jättemycket på den här lilla fina.
Några bilder från dagen:

>Välkommen

>säger vi till Emmas nya ponny – Nidorino:

Nido är 5 år gammal, ca 136 cm (växer kanske ngn cm till). Inriden och utbildad av vuxen, tävlad av 12-åring i fälttävlans alla grenar (med goda resultat). Gått Pay&Jump ett flertal gånger på 70 och 80cm felfritt.
Emma ska träna/tävla både Kakan och Nido parallellt under hösten, så får vi se vad vi gör efter nyår med Kakan. Han ska dock INTE säljas.

>Snabba svängar

>Igår var jag glad – stolt mamma måste ju vara glad. Idag är jag bara så otroligt ledsen. Jag red en sväng på min lilla Zorino för att spela in en ”försäljningsfilm” (kanske lite väl mycket att säga så men något måste man ju visa folk). Efteråt så blev det så påtagligt att någon dag snart så kommer han inte längre att stå där och vänta på mig när jag kommer in i stallet 🙁
Dessutom känner man sig rätt ensam i stallet när man inte kan rida och inte kan hjälpa till med saker. Alla andra har liksom där att göra medan man själv är lite på ”utsidan” om ni fattar. Det som har varit absolut det roligaste med den här hästen (förutom träning) är att rida en ordentlig sväng i skogen i ALLA gångarter (det räknas liksom inte om man bara skrittar) tsm med B. Det är det som jag saknar absolut mest av allting just nu …

En annan sak – vad ska jag göra med alla saker som jag samlat på mig. Jag har inte lite saker kan jag säga. Någon stor häst kommer jag nog aldrig med att äga (man ska aldrig säga aldrig säger ni nog nu). Så det finns ju en del saker att sälja eller vad jag nu ska göra med dem. Jag har väldigt många fina saker som jag köpt nu på senare tid, till Zorino. Kanske borde jag skicka med allt det till dom som köper honom …

I vilket fall så känns det i hjärtat! 🙁

>Glad och stolt

>mamma till en underbart duktig tjej – det är jag idag!

Idag var det sista omgången i allsvenskan i div III i ponny-hoppning. Emmas mål för dagen var att komma hem med en rosett från förklassen och minst två åttor i stilbedömningsprotokollet från lagklassen.
Dagens resultat: rosett med hem och 5 åttor i bedömningsprotokollet.
Det ligger två års slit och kämpande bakom dessa framgångar. Som hon och Kakan har fått slita och kämpa för detta. Jag är så glad och nöjd med att hennes första tävlingsponny inte har varit en tävlingsmaskin som bara har tuffat på. Hon har fått lära sig att man måste kämpa, rida sig till framgångarna – inte bara att sitta upp och styra mot hindret. Detta gäller ju inte bara tävling utan även vanlig vardags-ridning – hon har fått lära sig att ta hand om sin ponny. I höstas när han blev dålig fick hon ta träningsuppehåll, i vintras när han bara ville backa så fick hon försöka klura ut varför han gjorde det och sedan göra något åt det.
Vilken ponny han är! Ingen har kunnat vara bättre för henne – det är jag helt säker på.
Lite fina bilder från dagen:

Kompisarna i transporten – vem kunde tro att Kakan (som vaktar sin mat enormt) skulle kunna stå i transporten tillsammans med ett sto och äta ur samma påse?

Framridning – lilla fina Kakis 🙂

Och så den fina rosetten 🙂

>Likadant besked

>Så nu har jag fått en ”second opinion” som så många har tipsat mig om. Tyvärr samma tråkiga besked från den här ortopeden. Han har jobbat som överläkare på Danderyd så jag tror nog han vet vad han pratar om. Dock var han bra mycket bättre än den första för han förklarade lite mer ingående och tipsade om vad jag ska göra m.m.

Nu har jag i alla fall besämt mig för att sälja Zorino. Jag är helt säker på att det blir det bästa för oss båda.

Så om ni vet någon som vill ha en fin dressyrhäst så vet ni var han finns 🙂

>Tröst

>Mitt i all bedrövelse kan man i alla fall trösta sig med att man har världens absolut finaste och bästa barn 🙂

Idag har vi varit på utvecklings-samtal i skolan – eller egentligen måste man nog kalla det ett avslutnings-samtal eftersom det är dags för E att sluta i sin skola och börja i en ny till hösten.

Vi fick reda på resultaten för nationella proven – hon hade som mest 3 fel. Så himla duktig 🙂