>Jag VET att ni är mååånga som läser min blogg, sällan kommenterar och det stör mig inte men NU behöver jag hjälp. Snälla kom med råd och tips på vad jag ska/kan/bör göra för att få den lilla grå att dricka.

Idag möttes jag av en utslagen och uttorkad liten grå ponny … efter 2 timmar och 10 liter vatten (uppdelat på 8 liter betfor vatten och 2 liter vanligt vatten) så var han pigg som en lärka igen och klättrade nästan över mig i sin iver att få komma ut.

Men så här kan vi inte ha det.

Problemen som jag ser det är flera: dels dricker han normalt sett dåligt och dels ännu sämre i och med att vattnet hela tiden fryser. Visserligen häller personalen i nytt vatten (som står frostfritt) men då äter han och sen ska han gå ut (dvs han hinner inte dricka) och det finns inget vatten i hagen. Det är låångt till hagen så jag kan inte be personalen ta med vatten med lunchen eller be dem fylla på på morgonen.

Lösningar: Köpa en svindyr thermobar som håller vattnet frostfritt i hagen … kanske inte den bästa lösningen
Flytta till ett innestall – himla svårt att hitta stall som har allt det jag tycker jag behöver
 ….

Ja, vad finns det mer för lösningar? Snälla snälla hjälp mig!

>Bara för att jag igår skrev att jag inte längre rider så att det blir ett träningspass … höhö … vad tror ni jag gjorde igår?
Red som ”förr i tiden” 😀
Det var jätteroligt och det gick över förväntan – fast vi får väl se om jag får betala priset i ”ont-i-knät” sedan.

Igår red vi i lilla ridhuset för första gången och det var jättemycket folk där men det gick ändå bättre att rida många där inne än i stora ridhuset. I stora är folk lite … tja hur ska jag uttrycka mig … lite så att dom tycker att andra minsann kan flytta på sig. Igår kväll var alla jättetrevliga och om man råkade hamna lite ivägen vid något tillfälle så var det bara att säga ursäkta och rida vidare – inga sura miner. Sånt gillar vi 🙂

Nido var mer än lovligt pigg igår och studsig. Såå mycket överskottsenergi! Men Emma reder ut situationen på ett bra sätt – när han försöker resa sig så bara driver hon på honom framåt och då har han på något vis ingen chans att fortsätta. Sedan gjorda han lite bakutsparkar igår också och det brukar han inte göra så nog finns där energi. Idag är det hopplektion för dom för första gången sedan han skadade sig – det är tre veckor sedan han skadade sig och det är således fyra veckor sedan Emma hopptränade.
Blir kul att titta på … eller vid närmare eftertanke kanske inte så kul … det kommer gå fort.

Jag och Zorino på en bruksridnings-tävl

Igår i lilla ridhset var det en häst som påminde en hel del om ovan lilla älskling.
Jag saknar honom <3

>Förrut när jag hade min stora häst – Zorino – red jag väldigt mycket. Tränade och red i stort sett varje dag. Sedan blev jag dålig i knät och sedan skaffade jag mig en ponny. I början när jag hade Cuba red jag rätt mycket, fram tills det blev vinter/kallt och halt. Nu kan jag inte med bästa vilja i världen säga att det blir jobbigt, att jag blir varm eller flåsig – nä lite mer som att åka häst … typ.

Summa sumarum är att det inte längre räknas som träning.
En annan summa sumarum är att jag lagt på mig rätt många VÄLDIGT oönskade kilon sedan förra året vid den här tidpunkten (hur många får bli min egen hemlighet).
När jag jobbade på förra stallet slet jag så långa dagar att jag var enormt hungrig och KUNDE INTE ”banta”/gå på diet (kalla det vad du vill). Om jag inte åt ordentligt så blev jag så matt och fick sån huvdvärk att jag helt enkelt inte klarade av mitt jobb. När det blev bestämt att jag skulle sluta och flytta hästarna så tänkte jag att herregud nu kommer jag väl gå upp hundra kilo på en vecka för det blir så stillasittande MEN jag känner inte alls samma hunger längre. Långt ifrån. Hela halva dagen kan gå utan att jag är hungrig.

Så NU tänker jag se till att gå ner de där kilon som jag vill bli av med. Passa på när man kan gå på diet utan att ”dö” av hunger. Igår var första dagen och det gick bra, fick visserligen huvudvärk – men jösses det får jag ju av ingenting så det var ju väntat.
Jag använder mig av www.matdagboken.se som hjälpmedel och tror att det blir bra. Jag gillar att fylla i listor och dyl på nätet 🙂

Min finaste lilla storasyster har klarat av att gå ner mer än 20kg!!!! Hejja Hejja på ett halvår (tror jag det är va?). Hon är BÄST!!

>Ja lite vårkänsla fick man idag – solen sken, det droppade från taken, fåglarna kvittrade 😀
Det kanske finns hopp ändå 🙂

Vi tog oss en barback skrittur i skogen idag – bara någon halvtimme men det var härligt att komma ut i solskenet och det tror jag även hästarna tyckte. Det var egentligen dags för Cuba att vila idag men att skritta i solen med mig på ryggen i trettio minuter räknas nog som vila haha.

>Det har flyttat in en till häst i karantänstallet – vilket betyder att hästisarna inte får gå ute hela dagen 🙁 Men men det är bara i två veckor.
Idag är Nido frisk igen, har ätit allt som vi gett honom, druckit ordentligt och vid promenad stegrat och haft sig (då vet man att han är på gång igen hehe). Så imorgon får han gå ut igen men innan dess ska Emma rida honom höhö … säkerhetsväst på!

Igår red både jag och Emma på Cuba – med bett – och det var riktigt roligt 🙂 Emma är förstås mycket bättre på att rida och Cuba blev jätterund och fin under Emma. Men hon är ändå rätt lättriden, även för en gammal tant som jag – så hon gick rätt okej under mig också. Kul var det i alla fall.

Idag hade jag lovat Emma att hon skulle få hoppa Cuba – Emma är så hoppsugen så hon vet inte vad hon ska ta sig till. Vi ställde bara upp ett hinder och sedan flög dom över … åh så kul det såg ut och så duktiga dom var 🙂

Vad gäller Nido så vägrar han att äta det nya höt – så jag har bett ga stallägaren om att få köpa några balar – vilket jag fick – och så blandar vi nu med silage istället. Knäppa häst :s
Egentligen spelar det ju inte mig någon roll om han äter silage eller hö … bara han äter något 🙂
Att få honom att dricka är fortfarande en konst – lilla knäppa, kinkiga ponny!

Åh vad jag vill ha den där egna gården nu!

>

>En anonym person skrev följande som svar på mitt inlägg om Sent ska syndaren vakna:

Jag har jobbat på Team CAF och kan ärligt säga att under den tiden jag jobbade där skötes hästarna om noggrant. Dom fick ordentligt med grovfoder och kraftfoder. Det var alltid rent och snyggt i stallet och hästarna fick gå ut i hagen varje dag och blev motionerade efter ett noggrant planerat schema. I detta schema ingick träning på banan (dressyr el hoppning) tur i skogen, longering eller tripp till ridhus. Personligen tycker jag att Camilla är en bra person och blir chockad över det jag nu har läst. Tycker ändå att det var skönt att läsa att hästen kom tillbaka till Danmark oavsett vad köparen nu fick betala vilket jag uppfattar är det priset säljaren ville ha men att köparen fick betala för mycket? Tycker också att det är fult gjort att lägga ut detta på nätet. Detta är något som berör dej som säljare och försälningsstallet. Jag skulle personligen ha uppsökt Camilla för att diskutera detta mellan 4 ögon och haft koll på hästen under tiden som den var uppstallad hos CAf.

Mitt svar till dig Anonym är:

Jag har ingenstans skrivit att Camilla skött hästarna dåligt. Det enda jag har åsikter är hur hon har bemött mig och hur hon har skött det rent ekonomiska. Självklart är jag själaglad över att min fina häst fick komma till ett kärleksfullt hem MEN jag vet ju inte hur din ekonomiska situation är – MIN är inte sån att jag bara kan strunta i pengar som jag skulle ha haft. Jag förlorade ändå rätt mycket pengar på just det hästköpet. DESSUTOM tycker jag rent principiellt inte om att bli lurad!!
Anledningen till att man väljer att sälja sin häst via ett försäljningsstall är säkerligen rätt varierande – MIN anledning var dels att jag skulle åka utomlands i tre veckor och dels att jag tyckte det var svårt att sälja min häst (rent känslomässigt alltså). Då valde jag att sälja via försäljningsstall (vilket jag ångrar och aldrig kommer göra om) och då kan man inte ha koll på hästen under tiden den är där.
Alltid lätt att inte vara känslomässigt inblandad – som du – och ha åsikter på vad man ska och inte ska göra. Vad som däremot är helt självklart i min värld är att man INTE ska lura folk på pengar. Det är tydligen inte självklart i Camillas värld  och det är tråkigt. Hur du kan försvara ett sånt beteende får stå för dig.

>Åh så var resten av familjen också sjuka 🙁 … eller ja den där mannen är ju i Åre och förlustar sig men han lär ju vara ”fyllesjuk” någon dag så … hehe

Förra året var ett extremt sjukt år för våran del – var det inte regelrätta sjukdomar så var det brutna ben och armar/händer till höger och vänster … så jag tänkte att detta år skulle bli lite bättre men det är redan andra gången vi har förkylningar här hemma detta år 🙁

>Det är inte bara jag och Emma som är sjuka – nej nu är Nido sjuk också 🙁
Personalen ringde vid lunch, dom hade sett att han stod och skakade när dom fodrade lunch. Jag bad dom ta in honom och sedan åkte jag iväg. Tempade och han hade 39,1. Ringde vet. som trodde på ”flyttsjuka”. Så vi avvaktar och håller koll på honom. Han la sig ner när vi åkte därifrån:

>Ett annorlunda hästliv har börjat ta form. Idag skulle hästarna vila – mest eftersom både jag och Emma är förkylda. Från det vi åkte hemifrån tills vi var tillbaka hemma igen tog det 1½ timme och då hade vi gjort allt vi skulle i stallet och jag hade även hunnit med att brodda på Cubas fram”tassar”. Det är nog verkligen rekord (all-time).

När vi ska göra hästarnas kraftfoderhinkar så måste vi gå ner i ridskolestallet för att hämta själva kraftfodret. Idag när vi gick igenom där var klockan ca halv fem på eftermiddagen och herreminje vilket liv det var – stackars, stackars alla hästar som måste vistas i denna livliga gapiga miljö. Det är ju deras hem och dom har ju ingen chans att komma undan. Jag undrar just om det är så där varje dag eller om det var en engångföreetelse?

När vi ledde upp hästarna från hagen idag var dom mycket lugnare – dom har nog börjat förstå och känna sig lite hemma i alla fall. MEN Nido blev lite stressad när det kom ett gäng människor (ridskole-elever till och från lektioner). Har inte tänkt så mycket på hur rätt så skyddade våra hästar har varit där ute på landet. Inte mycket folk och spring där inte – väldigt sällan livligt i stallet.
Så skönt att vi själva bestämmer när hästarna ska gå in – vi har tagit in dom ungefär vid fem varje dag och det känns rätt bra för då är det nästan helt mörkt. Så småningom när det blir ljusare så ska dom få vara ute ännu längre. Då ska dom nog få äta sin em-mat ute också 🙂

I morgon är det hoppning för Cuba igen – det är så kul att titta på hur snabbt det går framåt för henne och M 🙂