>Ibland har man lite flyt. Jag sitter och kollar igenom tävlingsterminen och inser att det finns 12 st regionala tävlingar inom tidsramen för kvalen till ungponny 2011. Av dessa 12 är det 6 st som är på relativt rimligt avstånd hemifrån (då menar jag på ”rätt” sida om stan) och av dessa 6 st är 4 st på den anläggningen där vi ska står 😀 och 1 på Runsten. Som det kan bli 😀

>oftast med arbete. Två dagars dressyrkurs medförde två extremt mjuka och arbetsvilliga hästar idag. Väldigt kul att rida Cuba idag. Dock är jag ju, i vanlig ordning, rätt kass i mitt ben så högervarv är numera inte så roligt. Hon riktigt ramlar in mot mitten, hon känner väl av att jag inte kan stänga igen ”dörren”.
Emma och Nido hade en väldigt bra dag. Dom övade lite förvänd galopp och i ena varvet gick det klockrent, dessvärre blir det nog lite mer arbete i andra varvet. Allt galopp-arbete idag var över förväntan.
Gårdagens instruktör hade sagt till Emma att rida Nido i lite högre form i slutet av ridpassen så att han börjar bygga lite mer muskler kring sin (rätt så) taniga hals. Det gick superbra 🙂 idag.

>Sånt här gör Nido hela dagarna långa … inte undra på att det går åt vintertäcken …

>Jag har sett att flera bloggare skriver om förhoppningar inför det nya året och tänkte att det var ju lite skojigt så jag härmar rakt av hihi. En bloggare skrev att hon avsiktligt uteslöt ordet planering för det blev ändå inte som planerat. Jag tänkte använda mig av ordet mål istället för planering eller förhoppning. Men såklart är ju förhoppningen att nå sina mål 😀

För Emmas och Nidos del är målet att i år kvala in till ungponnychampionatet och att delta (förhoppningsvis framgångsrikt) i dressyrallsvenskan i div III. I hoppningen lär väl i stort sett alla tävlingar ”gå åt” till att kvala. Jag kan inte se att detta skulle vara ett problem då dom redan nu i januari klarar hoppa banor på en meter och kvalen går i en meter. Men man vet aldrig – saker kan hända.

För Cubas del har jag också en del förhoppningar – att hennes medryttare startar lite pay&jump på henne och dom kommit upp på en meter innan året är slut.

Jag hoppas också på att båda ponnierna kommit lite längre i sin dressyrutbildning innan året är slut.

För min egen del har jag inga direkta ”mål” däremot lite förhoppningar – att vi äntligen får flytta in på drömgården med alla hästarna och slipper vara beroende av andra! Det är den största förhoppningen för detta år (liksom det varit i några år nu).
I övrigt hoppas jag på MÅNGA uteritter!
Men framför ALLT annat så är målet att ha roligt hela tiden med våra fina, vackra, goa och superhärliga ponnier!!!

>

>Nu skulle jag egentligen bädda in filmen men det blir bara knas så istället får ni trycka på länken och kolla där.

Filmtajm 🙂

>mindre fina bilder 😉 Håll till godo:

>Jag fick ett svar – typ ett halvår efter … eller så:

Vi benar ur och tar en sak i sänder:
Dåligt musklad ja – dålig kondition – nej absolut inte. Det kan alla som kände Zorino innan han åkte härifrån intyga. Inga resultat nix men det var heller inget jag sa att han hade. Jag var 100% ärlig med allt jag sa i både telefon och mail innan jag lämnade ifrån mig Zorino till försäljning. I mitt brev till dig Camilla skrev jag att du ville ha betalat för en extra månads stallhyra och en skoning. JAG tyckte det var fel av dig att ta betalt när hästen redan var såld. Om du inte ansåg den såld så skulle du ha haft honom ute till försäljning även den sista månaden. Vad jag ville och fortfarande vill är att få hela försäljningssumman insatt på mitt konto och sedan en faktura av dig där du specificerar alla dina kostnader. Hur ska jag annars kunna bestrida dina krav?
Att du dessutom hävdar att du inte utnyttjar någons situation? Det gjorde du verkligen. Först säga till mig att du tar 10% provision vid 6000kr i månader för stallhyra och sedan skicka mig ett kontrakt där det står 15% provision och 6000kr i månaden – vad kallar du det?
Nä du Camilla – du betedde dig gräsligt illa och det kommer jag forsätta hävda tills dess du ger mig vad jag har rätt till.

>Någon (anonym?) frågade om Kakan ska bli maskot eller om vi funderar på att sälja. Svaret är NEJ på båda frågorna. Nu kan man säga att han får ett litet break och en paus från ridning MEN han bor på en lösdrift där han tvingas röra sig hela tiden så han kommer knappast tillbaka och har tappat allt. Så fort vi har en egen gård alt ett eget stall så kommer vi ta hem honom. Vi längtar jättemycket efter honom. Eftersom Emma är så pass liten så kommer hon kunna rida honom i många år till, däremot är det färdigtävlat för just dom två. Även jag kan sitta på honom och åtminstone rida honom i skritt i skogen. Vi får hitta någon trevlig liten tjej eller kille som villa träna och tävla och ha den personen som medryttare/fodervärd (hemma hos oss) så får Kakan göra det han är så bra på – lära upp en ny liten ryttare 😀

>I början på år 2010 ägde jag tre hästar – Sudden, Zorino och Kakan. I slutet på år 2010 äger jag också tre hästar – Cuba, Nido och Kakan. Men andra ord så har det hänt en hel del. Vi börjar från början:

I början av året var det dags att åka på kurs hos Jenny. Sofia och Sudden skulle följa med och såklart Emma och Kakan. Tyvärr upptäckte jag att Sudden var halt. så istället tog vi med oss Zorino.
Jag lärde mig uppskatta och våga rida barbacka på min absolut ursnälla Zorino. Jag tog också mina första galopper på sommarängen. Har jag aldrig vågat förrut.
Min början på året var massor med dressyrträning – jag hade ju som mål att tävla när säsongen kom igång. Tyvärr började ju knät att konstra så jag fick lära mig inse att någon dressyrryttare kommer jag aldrig att bli och några tävlingar skulle inte heller bli aktuellt. Jag åkte till specialister, röntgade, en naprapat jobbade med knät och jag fick även egan övningar att göra hemma. INGENTING hjälpte och jag blev bara sämre och sämre.Till slut fick jag domen att om jag fortsätter i samma anda så kommer jag såsmåningom inte ens kunna gå. Detta fick mig verkligen att tappa fart – jag blev väldigt väldigt ledsen. Insåg också att jag vare sig hade råd eller lust att behålla min fina dressyrhäst för bara skogsridning. Även om han egentligen var en helt suverän skogshäst 🙂 I juni åkte jag iväg med honom till ett försäljningsstall och i juli blev han såld tillbaka till Danmark. Att sälja honom var en av de svåraste beslut som jag tagit i mitt liv och att skiljas från honom var ett otroligt jobbigt ögonblick. Men han lämnade efter sig massor med härliga minnen och mig med massor av mer kunskap och självförtroende.
Emma och Kakan upplevde sin höjdpunkt under detta första halvår. Dom tävlade intensivt och blev i stort sett felfria i varje start (bara CR-starter). Dom tävlade i allsvenskan och fick fina stilpoäng och i den sista omgången var dom snabbaste ekipaget under hela dagen 🙂 Kakan var i toppenform och dom hade verkligen hunnit rida ihop sig och var enormt samspelta. Hela tiden hade dom väldigt roligt 🙂
I maj sålde jag Sudden till bästa Sofia och han fick äntligen komma till sin rätt. Hon lär honom och sig själv att rida utan hjälpmedel. HAN hade verkligen inte kunnat få det bättre!!
Strax innan sommaren inser vi att Emma behöver något lite större att komma vidare i tävlingskarriären med. Vi surfar runt, åker och provrider och hitter ett fint sto. Åker dit och tar med oss Jenny. Hon tycker hästen verkar vara lite markbunden och inte riktigt vad vi letar efter. På stallplanen rusar det runt en alldeles bedårande liten valp och vi stannar och pratar lite med ägaren till valpen. När vi kommer hem hittar jag en annons på Blocket. Det är två ponnier som säljs, ett sto som nog blir liten d-ponny och en valack ska stanna som c-ponny. Jag svarar på annonsen och det visar sig vara ägarna till valpen tidigare under dagen.
Vi åker tillbaka någon vecka senare, även denna gång tillsammans med Jenny. Det blir kärlek för Emma. Nidorino heter kärleken denna gång 🙂 Han går såklart igenom besiktningen. Detta är en kärnfrisk urstark liten svensk ridponny som växt upp på Gotland i stor flock. Strax före midsommar flyttar han hem till Pärlviken och en mycket rolig tid kommer.
Sommaren tillbringas i Florida under några veckor och jag får som vanligt bästa hjälpen med hästarna av bästa B.
Hösten inleds med att jag nästan blivit helt symptomfri i knät av vilan under semestern. DET känns mycket bra. Jag börjar inse att jag nog vill ha en egen häst men denna gång ska det bli en skogsmulle. Kanske ett kallblod?
Emma och Nido börjar träna och det går till en början jättebra. Dom tävlar och är ibland felfria och ibland något pet och en gång uteslutna. Sedan kommer dom in i någon typ av konstig fas och ALLT går dåligt med hoppningen. Vi gör ett break i träningen och byter sedan också tränare. Då släpper allt och det går återigen mycket bra. Den nya tränaren tror dom kan klara 2011 års mål – att kvala in i ungponnytävlingen som går på LA-höjd.
Kakan får flytta till en fodervärd i Hudviksvall och får gå på lösdrift tillsammans med en annan liten ponny. Han stortrivs 🙂 Fast vi saknar det minsta hjärtat i flocken, jättemycket.
Under några intensiva veckor åker jag runt och provrider lite olika typer av hästar/ponnier. Några kallblod, en arab och lite olika ponnier.
Tjejen som sålde Nido till oss får veta att jag letar ponny och hör av sig. Hon har ett supersöt litet sto som hon tror kan passa mig. MEN hon har fått höga bud på henne och ”det brinner” i knutarna. Redan nästa dag är det Pay&Jump på Runsten och dit kommer hon – Cuba. Såå söt och det blev kärlek igen 🙂 Fast nu är buden så höga att jag inte längre kan matcha dem. Säljaren vill tänka lite och ska återkomma.
En vecka senare ringer hon och frågar om jag vill provrida. Jippi 🙂 Vi åker dit samma kväll och bara några dagar senare flyttar min fina Cuba hem till Pärlviken.
Säljare ville hellre sälja till oss så vi fick ett superpris.
Jag ägnar några veckor åt att lära känna henne och tycker att precis ALLT är toppen på denna lilla väna varelse. Vi börjar träna med klicker och det går så lätt att lära henne. I skogen är hon supertrygg, aldrig rädd för något, pigg och väldigt glad men aldrig för pigg eller het. Jag vågar hoppa, tävlar några gånger på hemmaplan och får till och med några rosetter.
Under slutet av hösten skaffar jag mig en medryttare. En tjej som är nära vän till familjen och som rider nästan exakt likadant som Emma. Det fungerar jättebra och vi bestämmer att Cuba ska få följa med på hoppträningarna tillsammans med sin medryttare. Där blir tränaren väldigt imponerad och säger att Cuba nog har större kapacitet än vad Nido har. Dock har ju Nido kommit líte längre i sin utbildning.
Med bara två veckor kvar på året kommer det en chock – stallet ska läggas ner 🙁
Året avslutas på det absolut bästa vis – en superhärlig ridtur i skogen tillsammans med flera av dom mysiga stallkompisarna på Pärlviken.