>Jag har gjort en liten reflektion och också dragit en slutsats – när jag skriver om hästarna/träning/tävling m.m så kommenterar mina läsare. När jag skriver om mig själv/personliga saker som inte har så mycket med hästarna att göra – så kommenterar nästan aldrig någon.

Slutsats – mina läsare vill att jag skriver om hästarna och händerlser kring dem och inte om mig själv.

Fast jag tänker ändå slutföra mina 30 dagar enligt tidigare inlägg ….

>Åh vad kul det är med klickerträning! Cuba är så himla duktig och lär sig så fort. Varje gång jag öppnar boxdörren tittar hon på mig och man riktigt ser hur hon undrar om det är tid för ”träning” (dvs godis hihi).
Idag hade jag henne lös på gången och det var rätt stökigt runt omkring men hon höll fokus på mig nästan hela tiden.
Idag gjorde jag en ny sak – jag försökte få henne att putta med mulen på en borste som låg på marken. Det tog ett litet tag men sen så puttade hon försiktigt och väääldigt snabbt på den – då klickade jag direkt. Sen gjorde hon det tre gånger till. Jag tror hon tyckte det var lite läskigt men eftersom hon verkar ha fattat att det kommer något bra ur det så gjorde hon det i alla fall.

Idag har jag köpt Polar Paddar till båda hästarna men Cuba har bara broddhål i trakterna och eftersom man sätter fast paddarna med brodd i tårna så kunde jag inte prova. Men Cuba ska få nya skor på måndag så efter det kan jag testa. Ska bli kul 🙂

Jag är extremt förtjust i min lilla ponnytjej. Hon har ett väldigt trevligt lynne, är så mjuk och försiktig men ändå orädd och väldigt framåt när man rider.

>Jag har börjat fundera en del omkring att ge och ta. Lite tankar väcktes av ett inlägg hos Ponnyflickornas Blogg men även av händelser som utspelat sig runt i kring mitt liv under de senaste månaderna.

Ponnyflickornas Blogg skriver att det mesta i livet är ett växelspel mellan att ge och ta. Ja … eller det borde vara det. Det borde vara självklart för ALLA att det är så det fungerar – ibland får man och ibland tar man. Det borde också vara en självklarhet att inte bara TA.

Hon pratar också om att det kan vara svårt att be om hjälp eller att ta emot gåvor. Att det är generande. Jag håller med – jag har enormt svårt för att be om hjälp. Och på senare tid har jag funderat väldigt mycket på VARFÖR jag har det. Om det är en fixering att jag ska klara mig själv eller om det är risken att få nej som är den jobbiga biten. Jag vet faktiskt inte.

Jag blev ”sjuk” när Emma var liten – fick en depression efter förlossningen. DÅ berättade jag inte det för någon. Min man och min bästa vän märkte det – inte så att dom satte ord på det men dom stöttade och hjälpte mig genom. Speciellt min bästa vän – som alltid ringde och såg till att vi träffades fastän jag aldrig någonsin ringde tillbaka.
Jag KUNDE INTE be om hjälp – det gick bara inte, jag kunde inte erkänna att jag mådde så dåligt och det som till slut hände var ju att allt gick ut i kroppen. Jag fick diagnosen fibromyalgi – vilket var en feldiagnos eftersom det egentligen handlade om en depression. Så här är det fortfarande – mår jag dåligt över något (alltså riktigt dåligt) så går det ut i kroppen på något vis. Är det riktigt illa får jag akut ont i varenda muskel. Jag kan också få munsår eller såklart magkatarr.

Jag har också enormt svårt för att känna mig utanför – att bli lämnad på utsidan är nästan traumatisk för mig. I vissa grupper kan jag bli helt tyst bara för att jag vet att jag kommer bli avbruten när jag pratar och det är också något jag tycker är jättejobbigt – då är jag hellre tyst. Och ni som känner mig väl vet jag att jag gärna pratar.

Ja jösses – detta blev deprimerande men vad jag egentligen funderade på är över hur vissa människor utnyttjar andras ”snällhet”. Jag har svårt att förstå det.

>Så kanske man kan sammanfatta helgen på bästa vis. Visserligen har helgen haft sina ljuspunkter men det blev ändå den absolut tråkigaste Globen-helgen hittills 🙁
Det bästa var i alla fall söndagen tillsammans med min älskade dotter – man får passa på så länge hon vill umgås med sin mamma. Såsmåningom är det ändå bara kompisar som duger till så där viktiga händelser 😉
Ponnyküren på lördagen var väldigt trevlig att titta på och det var otroligt kul att se finalen av ponnyhoppningen. Duktiga tjejer både i dressyren och i hoppningen. Jag är klart imponerad över att de flesta är i 14-15-års ålder.
På söndagen var det väldigt kul att se kvällsshowen – hoppningen var kul och även stjärnornas hoppning.

Såklart handlade vi en del – bla lite julklappar. Men som vanligt är det enormt trångt inne på annexet och man går där och tänker på Göteborgs-mässan istället. Där finns det väldigt mycket bättre med plats. som jag förutspådde i ett tidigare inlägg så såg det ut att säljas enorma mängder täcken -hihi. Själv handlade jag ett rätt så trevligt stalltäcke på Sjöhagen till Nido. Det har visserligen inga maggjordar men sitter ändå rät hyffsat. Trycker inte på manke och bogar som täcket innan gjorde.

Idag när vi kom till stallet så var det minus 14 grader och vi gjorde misstaget att inte kolla om vattnet i spolspiltan hade fryst – släppte ut alla hästarna och upptäckte sedan att det faktiskt fryst. Så vi stängde alla dörrarna men när vi åkte hem hade det inte tinat. Förhoppningsvis tinar det under kvällen/natten nu när alla hästarna är inne.

Min lilla ponnyskrutta och hennes hagkompis sprängde hagen idag – antagligen blev de skrämda av något för dem hade med sig mängder med tråd och stolp ut ur hagen 🙁
Så resten av dagen fick dom gå på lilla volten och det får dom nog göra några dagar innan vi hinner fixa.

>Bloggen tar mini-paus och återkommer på söndag eller måndag.
Det är Stockholm International Horse Show fred-sönd så jag är lite upptagen … 😀

>Fattar inte vad det är med vädret :S Det är bara november än … undrar om vädergudarna har missuppfattat saker och ting här nere på jorden. Det ska INTE vara minus hundra miljoner grader i slutet av november, det är inte kul alls. Och inte ska det finnas så här mycket snö heller. INTE ok!

En sak tror jag i alla fall – det lär bli många täckes-köp på Globen-mässan i helgen. Alla människor som trodde det var ett tag kvar till istiden. Fast det kanske bara är jag som är dåligt förberedd.

Igår fortsatte jag att klicka in Cuba på ljudet, att det efterföljs av godis. Hon var superduktig och jag tror hon fattar men jag hade lite dålig tajming för hon blev lite distraherad av att hennes mat låg i boxen – jag störde helt enkelt när hon åt. Men det gjorde inte så mycket, större delen av tiden så hade hon fokus på  mig. Jag tänkte att OM hon verkar fatta idag också så ska jag försöka få henne att ta godiset ur min hand nära marken. Som en inledning på att lära henne sänka huvudet.

>Torsdag: jobba i stallet (halv)
Fredag: Globen horse show 🙂
Lördag: Globen horse show 🙂
Söndag: Globen horse show 🙂
Måndag: jobba i stallet (hel)
Tisdag: jobba på kontoret (halv)
Onsdag: jobba i stallet (hel)

Rooolig vecka … eller i alla fall helgen 🙂

>För ett tag sedan bestämde jag mig för att klicker-träna Cuba. Dels tror jag det är en super-metod när man vill lära sin häst något och dels vill jag komma henne närmare. Hon är lite ”blyg” och reserverad och jag vill gärna få hennes förtroende.
Jag ska inte lära henne några trick, eller i alla fall är det inte huvudsyftet men några saker vill jag gärna lära henne:
Att komma när jag ropar/visslar – i hagen, i boxen eller på annat ställe
Att följa mig lös i ridhus/ridbana

Egentligen är det enda jag har har kommit på så här långt men vi får se var det slutar 🙂
Igår började jag klicka in henne på själva ljudet. Skar till massor med morots-bitar och klickade och gav. Idag fortsatte det. Jag märkte fort att hon hade fattat i alla fall till en del vad ljudet betydde. Hon blev också lite naffsig och ville såklart ha mer godis. Då lärde jag henne att hon absolut inget fick OM hon nosade och naffsade på mig. Så fort hon tog bort huvudet och ”backade” så fick hon ett klick och en godisbit. EXTREMT fort gick det! Vid ett tillfälle var jag inte så snabb med klick och godis när hon vände sig bort från mig – och då riktigt såg man hur hon funderade på VAD var det jag ville så att hon skulle få sitt godis.

>

En gång i veckan plockar jag fram min handväska – tisdagar – när jag åker till kontoret. Alla andra dagar tar jag ovan saker – garageöppnare, bilnyckel, hemnycklar, lypsyl och mina kort – med mig i fickan och åker till stallet.

Till stallet har jag en annan väska – den är till brädden fylld med …. tja … bråte. Så här ser den ut.

Och här är ett litet smakprov av vad som finns i – mössa, vantar x 2, knäskydd, biljetter till Nina Glitter show, läckerol, nessesär med allehanda bra-att-ha-grejor.

>

Idag när vi var i ridhuset och skrittade våra små ponnysar – så blev det plötsligt strömavbrott