>Ja nu undrar ni säkert – varför uteblev inlägget Min dag … det utgick inte, det är bara lite sent.

Min dag:
Planen för dagen var att jobba i stallet, hinna med massor av saker där och på kvällen skjutsa två små söta flickor inklusive två söt ponnisar till Botkyrka för lite lektion … men det blir sällan som man planerat.
Istället börjar dagen fint med stalljobb – precis som jag släppt ut sista hästen ringer telefonen och det är sonens lärare som berättar att sonen ramlat och slagit i ansikte och tänder 🙁

Mannen åker och hämtar och direkt till tandläkaren som konstaterar att en ordentlig flisa slagits ur ena framtanden.

Dessutom har sonen ont i huvud, nacke och armar – så jag åker hem och har lite koll på honom.
På em tillbaka till stallet och ta in hästar – hem igen. På kvällen tillbaka till stallet och skjutsa barn och ponnysar till träning.

>

Kärlek är alla dom där små sakerna man gör för varandra. Kärlek är att ge med glatt hjärta.

För mig är kärlek också att bara ha ett täcke, att komma hem och ljuslyktorna brinner på trappen, att få sovmorgon, att egentligen bara behöva en enkelsäng.

Men också ett samtal bara för att höra hur det är, att inte släppa taget.

Ett <3 i varje sms, massor av skratt och bus, en vilja att kramas.

Att vara den som kan, den man vänder sig till, en tafatt kram.

Kärlek är också en liten blås i örat och ett välkomnande gnägg 🙂

Kärlek är det största och har många skepnader.

>tog det för mig och min man att ta oss till IKEA och köpa lampor till huset … rätt så lång tid kan man tycka.
Den som väntar på något gott ….

>Frukost: 3 st Finn Crips med mjukost, en kopp grönt te, en rostad smörgås med skinka och ost
Fm: ett äpple
Lunch: kycklinggryta med potatis, en kaka till efterrätt
    -dryck: saft
Em: … hm, ingenting
Middag: thaimat – kyckling med chasew-nötter
     -dryck: vatten
Kväll: … ingenting (än så länge 😉 … men det finns blåbärspaj i kylskåpet)

>Detta är verkligen VÄRLDENS tristaste blogg just nu … inga bilder alls … skärpning!

>Idag har jag hoppat min lilla loppa 🙂 Om mindre än en vecka ska jag nämligen delta i en hopptävling hemma på stallet och då måste jag ju i alla fall hinna öva en gång. Jag och E byggde fram tre hinder inne i ridhuset – en på långsidan och två snett igenom-hinder. Bommarna la vi upp på ca 30cm. Först provade jag alla hinder i trav och kände att det flöt på, vilket det gjorde rätt snart. Sedan var det bara att ge sig på dem i galopp 🙂 Gick kanske inte superbra ALLA gånger men jag gjorde det i alla fall och en del språng (eller vad vi nu ska kalla det i den höjden) blev godkända av dotra 🙂
Jag hade jättekul och ponnyskrutten (som ÄLSKAR att bli berömd) måste ha känt sig som i himlen – jag sa -Duktig tjej- efter VARJE hopp *hihi*.

>När kan det passa bättre att skriva om sina föräldrar än på Fars Dag 🙂

Grattis på Fars Dag lilla pappa <3

Jag har, såklart, världens bästa föräldrar.

När jag växte upp, född på 70-talet som jag är, hade folk inte datorer. Såklart fanns det datorer men dom hade man på jobbet – inte hemma.
Men min mamma jobbade med datorer så jag växte upp med dom – ungefär som barn gör idag. För mig var det aldrig något konstigt. Datorerna såg visserligen inte som idag men ändå 🙂
Min mamma var såklart den coolaste mamman av dom alla eftersom hon höll på med datorer 😉

Min pappa lagade klockor och var väldens bästa på geografi. Fanns inte en plats på jorden som han inte kunde ge besked om när man frågade. Under åren jag lärde mig köra bil och de första åren med körkort när man körde runt en del så blev det otaliga telefonsamtal till pappa med frågor om hur jag kom dit eller dit från där eller här.

Dom är såklart fortfarande världsbäst men kanske inte riktigt på samma saker som då. Nu förtiden har jag ”kört om” mamma i data-världen och hittar nog bättre i stan än pappa MEN det spelar liksom ingen roll för jag älskar dom ändå 🙂

>Under min första vecka i skolan som sjuåring fick jag inte mindre än två små lappar nersmygna i min jack-ficka, där det stod:

Får jag chans på dig?

Hihi – så gulligt. Den ena av dessa killar umgås jag fortfarande med, han är gift med en av mina absolut bästa vänner och jag är gudmor till båda hans söner.

Kanske man inte kan kalla detta för den första kärleken …

När jag gick första året på gymnasiet blev jag riktigt kär – kanske det ska räknas som min första kärlek? Det höll något år och honom har jag fått kontakt med igen på facebook – lite kul 🙂

Men den riktiga kärleken (riktig riktigt ni vet) träffade jag ju som tidigare nämnt som femåring. DÅ var det kanske inte kärlek men det är det absolut nu 🙂 <3

>Jag föddes i slutet av januari 1972, då hade jag en storasyster och senare fick jag en lillebror. Vi bodde i ett hus i Segeltorp, som ligger strax söder om Stockholm. Min storasyster, som f ö är min idol, alltid varit och alltid kommer att vara, är 7 år äldre än mig och 8 år äldre än vår lillebror, så hon fick allt som oftast släpa omkring på oss. Detta ledde till att en icke försumbar del av min barndom spenderades på AIK´s fotbollsmatcher. Jag ”tvingades” till att bli AIK´are – och inte har jag vågat bli något annat i vuxen ålder 😉

Den första delen av skoltiden var rolig, jag älskade skolan och hade bra kompisar. Den sista delen av skoltiden var väl inte dirket så lysande och det slutade med att jag utbildade mig till barnskötare fastän jag egentligen ville bli lärare … :O
Men när jag sedan började jobba så började jag med att registrera ärenden på ett inkassoföretag. Därifrån gick jag vidare till, vad vi i familjen då kallade – familjeföretaget, Ericsson (bara för att både syrran, brorsan, mamma och så jag jobbade där). På Ericsson, i Kista, jobbade jag sedan ända fram till år 2000. Fast däremellan hände lite annat.

Redan som femåring träffade jag min blivande man, Nicklas. Han och hans familj flyttade in lite längre ner på gatan och han blev bästis med min bror. Under hela min uppväxt gick han som barn i vårt hus. När vi var 19 och 20 år gamla ”upptäckte” vi varandra och blev ett par. Snabbt flyttade vi ihop och sedan ägnade vi några år till att flytta runt innan vi, 1996, köpte oss ett parhus i Segeltorp.

1996 blev också på ett annat sätt ett väldigt viktigt år – då föddes vår son – Jesper.
2 år senare fick han sällskap av vår dotter – Emma. 1998 sålde vi parhuset och köpte min farmor och farfars gamla hus på samma gata där jag och Nicklas växte upp.

År 2000 började jag arbeta i det riktiga familjeföretaget – STIGAB. Min man och hans familjs företag. Först hjälpte jag min svärmor med ekonomi-uppgifter, främst när hon var på semester. Numera jobbar jag med hemsidan och att fotografera alla deras produkter.

År 2000 köpte vi en tomt, byggde oss ett hus och flyttade i slutet av året till Tullinge.

År 2002 (tror jag) började vårt hästliv för då började Emma rida på en ridskola nära här. År 2005 började även jag att rida, först på ett ställe och sedan på samma ställa där Emma red.
2006 köpte vi Sudden
2007-2008 hyrde vi Russe
Mars 2008 köpte vi Rasmus
Aug 2008 köpte vi Kakan
Sept 2008 sålde vi Rasmus
Okt 2009 köpte vi Zorino
Maj 2010 sålde vi Sudden
Juni 2010 sålde vi Zorino
Juni 2010 köpte vi Nido
Sept 2010 köpte vi Cuba
Nov 2010 lånade vi ut Kakan på foder

Detta var en ganska trist liten uppradning över mitt liv … hur är jag då? Jag är oftast rätt positiv men kan halka ner i lite trista tongångar ibland. Som tur är har jag då några runtomkring mig som puschar upp mig igen. Min syster har jag nämnt förrut – men faktum är att båda mina syskon är en stor del av mig, dom är viktiga!
Min man är dock den absolut viktigaste delen av mitt liv – utan honom finns ingenting. Såklart är mina barn = mina ögonstenar!!
Mitt största intresse om man inte räknar hästarna är att läsa. Jag är en riktig bokslukerska, läser i stort sett allt men bäst tycker jag om deckare och fantasy. Jag gillar också att sticka och virka – men det gör jag bara på den mörka delen av året. På sommarhalvåret hinner jag inte för jag är inte inomhus tillräckligt länge 🙂
Vi har en båt också och att åka båt är något jag gillar – synd bara att det inte är fler sommarmånader om året. Åka skidor är också kul men det brukar inte bli mer än någon vecka per år, om ens det.

I familjen finns även fyra andra djur, som bor hemma hos oss. Det är Herr Morris och Amy som är dvärgkaniner. Piff och Puff är två hamstrar.
Hälften av familjen vill dessutom utöka djurantalet i familjen med några katter och en hund … dessvärre är det som sagt bara hälften av familjen som vill det.

Det var lite om mig – imorgon blir inlägget bra mycket kortare – hihi 🙂

>Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Jag snodde iden, rakt av, härifrån!
Jag börjar imorgon, fredag 12  nov.