>Jag lovade ju film men jag kan meddela att filmen jag valde blev jättejätte dålig i kvalité när jag laddade upp till youtube. Så ni får helt enkelt klara er utan hihi.
Ikväll ska jag ta med mig en bättre kamera och filma när E och Nido hoppar 🙂

>I tisdags var jag enormt snuvig och tänkte att jag nog skulle vakna och vara rejält förkyld på onsdagen. På onsdagen vaknade jag och kände mig så trött så det kändes som jag nyss somnat. Oförklarligt trött. Detta höll i sig HELA dagen. Så fort jag satte mig i bilen och skulle köra bil (och det blev en del bilkörning igår) så kändes det som jag skulle somna. Och så känner jag mig aldrig, inte ens när jag kört riktigt långt. Väldigt konstigt. Jag somnade vid 10-tiden igår och sov i nästan 10 timmar och är forfarande precis lika trött. Väldigt, väldigt konstigt :S

I går var det dags för lilla Kakan att vaccineras och eftersom han är extremt spruträdd så blir det bästa Marianne som får komma och ”lura” honom. Hon sticker honom i förbifarten när han är på väg ut från sin box – jättebra. Han hinner inte reagera och bli upprörd. Det enda han märker är att han får ett stick i halsen på vägen ut ur sin box, han hoppar till och sedan är det över. Jag är sååå glad över att vi har Marianne för annars hade vi aldrig kunnat ha honom till tävling.
Efter vi lunchat hästarna åkte vi iväg och köpte foder till hästarna. Vi behövde mineraler och lucern pellets. Dessutom hittade jag ett par jättefina lila gummistövlar 🙂 På morgonen när vi tog ut hästarna och det regnade upptäckte jag att mina gummistövlar inte var hela, det läcker in vatten vid tårna så det passade ju jättebra att jag hittade nya 🙂 Jag köpte ett par i några nummer för stort så jag får plats med raggsockor i vinter.
Sen åkte vi iväg och åt lunch själva innan vi åkte tillbaka för att tömköra Rasmus. När vi var klara med det kom E ut på ridbanan färdig för lektion. Jag satt och tittade när hon red. Hon fick massor med beröm för att hon tagit till sig allt Annelie sa förra gången och gått vidare med det. Ska se om jag hittar någon lämplig film att lägga upp här – jag filmade lite med min Iphone.
Efter lektionen skrittade hon och T ut på Kakan och Castor – bara en skrittsväng i skogen på ca 30 min. Skönt för båda att få komma ut en lugn sväng 🙂

Idag är det dags för Jenny-träning igen och fram tills det är dags att åka iväg till stallet ska jag göra INGENTING. Jag är så trött så det är helt enkelt inte klokt … 🙁

>Läs om Pessoabettets hemska inverkan på hästen:
Pessoabettet är från början ett körbett vars namn man använder idag kom genom att Nelson Pessoa (känd hoppryttare, far till Rodrigo Pessoa) började använda det. Något det talas om att han ångrat idag. Egentligen heter pessoabettet Dutch Gag vilket på svenska betyder Holländsk munkavle.

En vanlig missuppfattning
Många tror att pessoabettet är ett hävstångsbett – vilket är felaktigt. Pessoabettet har förvisso skänklar men ett hävstångsbett används med kedja vilket gör att det ger en hävstångseffekt, mycket logiskt. Hos pessoabettet å andra sidan finns det inget som stoppar ryttaren från att dra ”för mycket”. Den enklaste lösningen på det borde väl vara då att sätta på en kedja, eller hur? Dock är det som så att en kedja på ett pessoabett inte ger rätt verkan utan kedjan hamnar fel i jämförelse med exempelvis ett Pelhambett. Detta skulle då leda till en felplacerad kedja som kommer att klämma och nypa den tunna huden hästen har där.

Hur fungerar då ett pessoabett?
När du tar i tygeln sker detta: mundelen dras upp mot mungipan/tänderna, samtidigt som sidodelarnas rotation gör att nackstycket dras nedåt. Alltså:
Det trycker i nacken genom att sidostyckena kommer att spännas och för att undkomma det kommer hästen att vilja sänka huvudet (i hästens nacke finns det otroligt mycket nerver). Om man jämför just den delen av bettets påverkan med ett vanligt tvådelat där sidostyckena istället slakar när du tar i bettet är skillnaden stor. Pessoabettet trycks även upp mot gomtaket och uppåt mot hästens tänder (då den vanligaste konstruktionen är tvådelad), vilket gör att hästen vill höja huvudet. Pessoabettet ger alltså dubbla signaler.

Eftersom att det dessutom inte finns någon kedja dras bettet upp i hästens mungipa, utan någon begränsning. När detta sker kan hästen få sår- och tryckskador på gomtak, tänder och även mungipor. Nypskador är också väldigt vanliga då mundelen förflyttas långt på bettringen. Bettet är inte bra för tänderna på hästar därför att det rör sig så mycket i munnen och kan vid ett kraftigt/hastigt drag till och med slå sönder tänderna.

En annan väldigt viktig anledning till att inte vilja använda pessoabettet är den uteblivna eftergiften. Vid all sorts ridning vill man kunna ge hästen en belöning när den gör rätt i form av en eftergift, även i munnen. Med ett pessoabett går inte det eftersom att bettet är överrörligt. Utan en eftergift går hästen heller inte i en ärlig form. För att ge total eftergift på ett pessoabett måste man släppa ut tyglarna helt och hållet vilket torde vara väldigt opraktiskt.

Hur reagerar hästen på detta?
Bettet kommer därmed få hästen att försöka komma undan bettets verkan och den kröker då på nacken. Att rida med ett pessoabett är som att skrika åt en döv. Varje hjälp du ger genom pessoabettet är betydligt större än du tror. Hästen kommer kanske till en början bli stum i munnen tills den slutligen väljer att ”ge upp”. För ryttaren kommer det knappt att kännas när man tar i tyglarna eftersom bettet inte har någon hävstång men för hästen känns det desto mer. Skulle man då ta tygeln till sig än mer så att man ”har något i handen” kommer hästen ha hunnit känna bra mycket mer. Eftersom att hästen kommer att dra sig undan för bettet får man heller inte ett ärligt stöd på bettet.

Skulle man då väl byta bett är det inte ovanligt att hästen fått en ”psykisk blockering” inför bettets inverkan. Antingen kommer hästen att vara så pass stum och ”härdad” i munnen att ryttaren kanske väljer att betsla upp än mer eller så kommer den att gå undan även från det vanliga bettet av rädsla för att bettet kommer att trycka och göra ont. Hästen känns villigare och lydigare därför att den inte kan säga emot. Ju längre man använder ett pessoa, desto svårare blir det att betsla ner.

Förändringar som man kan se på en häst som rids på ett pessoabett, förutom det jag nämnt ovan, kan exempelvis vara att man märker av en förändring i hästens gångarter, hästen blir trippig i steget. Långa mungipor är också något man ofta ser hos hästar som rids på pessoabett just för att det inte finns något stopp. Många hästar springer även och gapar till bettet för att undkomma smärtan. Signalerna som ges till hästen från pessoabettet är konfliktartade som jag nämnt tidigare vilket ofta ger reaktionen hos hästen att den drar sej undan. Ofta ser man ponnyer/hästar som går bakom hand, med sänkt rygg och bakbenen ”på andra sidan ridhuset” när det rids dressyr på bettet. Pessoabettet ger summa summarum spänningar i hästens kropp vilket aldrig är häslosamt!

Härifrån kommer texten – jag har dock förkortat den något.

Ett annat jättebra inlägg om Pessoa-bettet hittar du här

>Nu är jag 100% säker på att vår finaste lille ponny-skrutt ALDRIG kommer bli en kör-ponny. Idag skulle jag och B försöka oss på att harva ridhuset med hjälp av Kakan. Vi gjorde efter konstens alla regler och B som ju varit med ett tag och hållt på mycket med körning blev helt bestört över hur starkt Kakan reagerade. Speciellt med tanke på att han glatt har dragit livliga barn i pulka och på skidor utan att ens blinka. Han fick verkligen PANIK och vi kan bara tacka vår lyckliga stjärna över att det bara var en liten ”sketen” ridhusharv (hemmagjord i trä) och inte en vagn. Efteråt fick han i alla fall nosa på harven och insåg nog att den inte var så farlig och jag tömkörde en kort stund vilket han också tyckte var okej. Tyvärr trampade han sig lite på ena benet – men det blev mest ytligt. I morgon ska jag kontrollera honom i trav på lina.

Stackars stackars lille skrutt så rädd han var 🙁

>Idag har vi klarat av tävlingsdebuten med lill-skrutt-ponnyn 🙂
Han uppförde sig exemplariskt – dock lite svårt att stå stilla men det gör ingenting. Han fick stå ensam i transporten och han fick stå rätt länge både före och efter men det var absolut inga problem med någonting. Skönt!
Uppvärming och framhoppning gick jättebra. Inne på banan blev han lite taggad men E skötte det jättebra. Dom fick ett nedslag och ett stop. Infångarna på hindret var som två brunnar och det tyckte han var lite läskigt – men dom kom igen bara och då gick det så bra så. Det fanns ett hinder som såg ut som två morötter (infångarna) och där trodde jag han skulle titta men icke – det flög han bara över hihi.
Det gick jättebra och han var såå duktig 🙂

Vi hann också med att titta dels på några av E´s kompisar från laget och dels på en annan tjej vi känner. Lagkompisarna kom tvåa resp trea i sin klass – så det var toppenroligt 🙂

Här kommer lite bilder (och en film – längst ner):

Vad gäller filmen så kan jag meddela att anledningen till att den är så kort är att filmaren (inte jag) glömde sätta på kameran först ….

>Igår var det hoppning hos Jenny som stod på schemat. Vi tog med oss Nido och det gick jättebra. Det är så skönt att se att det går lite framåt för varje gång vi kommer dit. Dom hoppade bana på 80-90 och det känns precis lagom just nu. Dessutom fick E sig en tankeställare – Jenny tjatar om att även om Nido är pigg och framåt så måste hon stödja med ben om hela vägen. Och igår blev Nido rädd för ett hinder och då stannade han – inte bara en gång utan flera. Då blev hon själv helt medveten om att hon inte kan rida runt och vara rädd för att hålla skänkeln om.
Här kommer film 🙂

>Förstår ni jag har varit ledig idag – inte ens tänkt på stallet … eller nja jo det har jag nog gjort men inte ens tänkt på att åka dit. Kära dottern fixade allt till hästarna och jag gick på föräldrarmöte i hennes skola 🙂
SKÖNT 😀

>

>Det gick jättebra för E och Kakan idag – dom var superduktiga och det kändes verkligen som det var värt all träning och planering som pågått i ett halvår 🙂
Felfri och en fin runda med hygglig tid i förklassen.
Felfri och lite bättre tid i lagklassen.
Tyvärr var inte resten av laget lika tursamma idag så hennes del av laget fick inte komma till omhoppning. Men efersom ÅRS har två lag och det gick bättre för den andra delen av laget så fick vi ändå stå där och hejja i omhoppningen – vilket var jättekul. Tyvärr räckte det inte till placering där heller.
Men oj vad skoj vi har haft idag – en toppendag och superhärligt väder 🙂
Här kommer lite bilder:

>har jag gjort idag. Eftersom E satsar på att kvala in till ung-ponny championatet nästa år var jag tvungen att ta reda på hur man kvalar in i de olika lätta klasserna med en ungponny. Det visade sig vara så att man med en 5-åring bara får starta avd B (det visste jag) MEN man kan starta i klasserna LD-LA hur man vill bara man gör det i avd B. När sedan ponnyn är 6 år måste man gå två felfria rundor i avd B innan man får starta i avd A i samma klass. Bra så.

För att kvala in i ungponny championatet måste man klara av 2 felfria rundo i LA av totalt 8 försök. Man behöver bara vara felfri i grunden (vilket jag antar betyder att man kan starta i avd B?). Finalen går i LA. Och bedömningen är:

”Hästens ridbarhet, teknik och kapacitet vilket utgör hästens förmåga, bedöms under ett betyg från 0 – 10,0 där tiondelar används.”

För Nido är LA=1,00m. Vilket känns som en rimlig höjd även om E är ”ung”. Vi har detta som mål så får vi se hur långt vi kommer. Ja, jag säger vi – för utan mig kommer hon inte så långt hihi

I vilket fall – ska dom klara det här så måste dom starta LB innan detta år är slut – tänker jag. Så – nu är hon anmäld till LB på Katrineholms Ryttarförening den 9 oktober. Det får bli en test-omgång. Funkar det så är det toppen, funkar det inte så är det inte katastrof. Man har fram till augusti nästa år på sig att klara sina två felfria LA-rundor.
(Helgen efter är det debut i dressyr – LC:1 på Botkyrka :))

När jag kollade upp det här med ung-ponny championatet så tänkte jag att attans det är bara 5- och 6-åringar som kan starta men idag när jag letade på Ridsports hemsida hittade jag en annan tävling som också är för unga ponnyer och där är även 7-åringar välkomna. Så om vi misslyckas nästa år så kan vi alltid försöka näst-nästa år. Även där är det mera stil och hästens teknik som premieras än tiden – det är bra 🙂

Nu börjar tävlingsnerverna komma ikapp mig lite … fast jag måste säga att det är lite mindre nervöst för varje gång … tur är väl det. På söndag gäller det. Nu har vi gjort vad vi kan när det gäller om det ska gå bra för Kakan på söndag – vi har tränat intervall för att få upp flåset, vi har tränat teknik både hemma och hos Jenny och han har fått göra varierade saker HELA veckan. Håll tummarna!! 😀