>Jösses, plötsligt längtar jag som en galning till tisdag nästa vecka (jag ägnar mig INTE åt att längta under månaderna maj till oktober – då njuter jag av varje dag som inte är höst/vinter nämligen). När vi köpte vår nya ponny fick E fem st lektioner av ägarna (hon är ridlärare) och igår gick den första lektionen av stapeln. Man kan lätt säga att vi har haft svårt att hitta någon dressyrinstruktör då E jämför alla med Jenny och alla kommer tillkorta i jämförelsen. Men denna Mia var jättebra – det tyckte iof E redan vid provridningen. Lektionen var jätterolig och det var en fröjd för ögat att sitta och titta på … attans att jag glömde kameran hemma. Hon fick göra enormt många övergångar mellan olika gångarter – vilket var väldigt nyttigt och bra men hon fick också göra travökningar och galoppökningar snett över ridbanan … och jag säger bara – vilka ökningar!! Och ponnyn är bara 5 år och ryttaren endast 11 år! 😀

I vilket fall – tillbaka till saken nu människa – på tisdag är det nästa lektion och den går av stapeln på Runstens terrängbana :)!!! Fatta vad skoj och dessutom erbjöd Mia att vi får ta med Kakan också så E rider två pass efter varandra 🙂
Ni kan tro att kameran ska med *hihi*.

>

>Nidos mamma Nikita
e: Gimmie RP 101
u: Zenitha SPR-T (svenskt halvblod):

>

>Igår var det premiär för ridning på Nido hemma. Eftersom regnet öste ner valde dom att rida inne i ridhuset. Nido gick glatt in i ridhuset utan att ens blinka – cool kille 🙂

Så här såg det ut:

>

>säger vi till Emmas nya ponny – Nidorino:

>

>Jag kan inte sova … i morgon blir en jobbig dag och tusen, tusen tankar far genom huvudet hela tiden och då kan jag bara inte sova, trots att jag är så enormt himla trött 🙁

>Igår var jag glad – stolt mamma måste ju vara glad. Idag är jag bara så otroligt ledsen. Jag red en sväng på min lilla Zorino för att spela in en ”försäljningsfilm” (kanske lite väl mycket att säga så men något måste man ju visa folk). Efteråt så blev det så påtagligt att någon dag snart så kommer han inte längre att stå där och vänta på mig när jag kommer in i stallet 🙁
Dessutom känner man sig rätt ensam i stallet när man inte kan rida och inte kan hjälpa till med saker. Alla andra har liksom där att göra medan man själv är lite på ”utsidan” om ni fattar. Det som har varit absolut det roligaste med den här hästen (förutom träning) är att rida en ordentlig sväng i skogen i ALLA gångarter (det räknas liksom inte om man bara skrittar) tsm med B. Det är det som jag saknar absolut mest av allting just nu …

En annan sak – vad ska jag göra med alla saker som jag samlat på mig. Jag har inte lite saker kan jag säga. Någon stor häst kommer jag nog aldrig med att äga (man ska aldrig säga aldrig säger ni nog nu). Så det finns ju en del saker att sälja eller vad jag nu ska göra med dem. Jag har väldigt många fina saker som jag köpt nu på senare tid, till Zorino. Kanske borde jag skicka med allt det till dom som köper honom …

I vilket fall så känns det i hjärtat! 🙁