>Här är ritten som resulterade i rosetten – det var den snabbaste ritten på hela förklassen :D- bland ALLA startande ekipage.

>mamma till en underbart duktig tjej – det är jag idag!

Kompisarna i transporten – vem kunde tro att Kakan (som vaktar sin mat enormt) skulle kunna stå i transporten tillsammans med ett sto och äta ur samma påse?

Framridning – lilla fina Kakis 🙂

Och så den fina rosetten 🙂

>

>Så nu har jag fått en ”second opinion” som så många har tipsat mig om. Tyvärr samma tråkiga besked från den här ortopeden. Han har jobbat som överläkare på Danderyd så jag tror nog han vet vad han pratar om. Dock var han bra mycket bättre än den första för han förklarade lite mer ingående och tipsade om vad jag ska göra m.m.

Nu har jag i alla fall besämt mig för att sälja Zorino. Jag är helt säker på att det blir det bästa för oss båda.

Så om ni vet någon som vill ha en fin dressyrhäst så vet ni var han finns 🙂

>Mitt i all bedrövelse kan man i alla fall trösta sig med att man har världens absolut finaste och bästa barn 🙂

Idag har vi varit på utvecklings-samtal i skolan – eller egentligen måste man nog kalla det ett avslutnings-samtal eftersom det är dags för E att sluta i sin skola och börja i en ny till hösten.

Vi fick reda på resultaten för nationella proven – hon hade som mest 3 fel. Så himla duktig 🙂

>Jag längtar efter att rida ut en ordentlig tur i alla gångarter …

Kanske jag kan göra det snart … jag hoppas. Jag är i alla fall bättre i knät idag än jag varit sedan jag var hos doktorn. Idag har jag inte gjort ett endaste dugg. När jag kom hem efter naprapaten och jobbet satte jag mig i soffan och där har jag suttit sedan dess. Så boring så man nästan dör. Naprapaten beordrade vila idag. Och jag tror det har hjälpt lite för som sagt det gör inte så ont just nu.

Naprapaten tyckte absolut att jag skulle försöka hitta en annan läkare som säger sitt. Hon hade flera alternativa diagnoser – ett var att knät någon gång under de två-tre senaste månaderna gått väldigt lätt ur led och att det kan ta upp till 6 månader innan en sådan sak läker. Hon är överens med läkaren jag träffade om att knäskålen är instabil.
Ett annat alternativ var att det är lösa bitar brosk inne i knät som stör och orsakar svullnad och smärta. Det går att operera bort med titthålskirurgi där man går in och suger bort bitarna. Det finns två orsaker till en sådan sak – det ena är förslitning och det andra är yttre våld. Jag fick en ordentlig spark på det knät för tre år sedan, av Sudden vid en avramling.

Redan den första läkaren sa ju att knäskålen var instabil på båda knäna, mer än vad som är normalt.

Hur som haver lär allt detta ta tid – semstertider som snart börjar och allt. Så det blir till att lära sig lite tålamod – hur nu det ska gå till … :s

Jag hade en plan att jag skulle simma jättemycket när vi åker till Florida men det trodde inte naprapaten var så bra. Jag kommer bli galen – vad ska jag göra … att bara sitta och sippa på drinkar hela semstern kommer göra mig helt crazy. Jag kan inte gå, inte springa, inte simma och inte cykla … vad gör man då liksom? Jag vet – jag ska styrketräna som en galning och komma hem som ett muskelpaket – JA 😉

>Många verkar tycka att jag ska behålla Zorino och förstår nog kanske inte min ångest över detta beslut. Det finns flera aspekter. Dels är det den rent ekonomiska aspekten – jag köpte mig en dyr häst som jag skulle träna och börja tävla i dressyr med. Han är lite för dyr (och då menar jag faktiskt inte bara inköp) för att ha som en skogsmulle häst – det är slöseri tycker jag. Men det finns en till sak som är slöseri – hans arbetsglädje, för det är faktiskt så att han gillar att arbeta i ridhuset och på banan. Den andra aspekten är lite mer känslosam – jag är ledsen om folk blir besvikna nu – men för mig är det viktigaste ridningen inte att få rida just exakt Zorino. Ja jag älskar honom men det jag ville göra med just exakt honom är något som jag inte kommer kunna göra och då vill jag faktiskt hellre ha en annan häst … tror jag

och där exakt ligger mitt dilemma.

Köra in har kommit upp som förslag och tja det hade nog varit jättekul OM jag samtidigt hade kunnat få träna dressyr uppsuttet också.

Medryttare har också kommit som förslag – och nej jag vill inte ha en medryttare, jag vill ha min egen häst som är bara min. Sen kan jag låna ut honom till väl valda personer vid väl valda tillfällen men hästen ska vara min!

>Beslutsångest har fått en ny innebörd

Jag har å det bestämdaste fått för mig att min kära Z skulle må bättre om han får komma till någon som kan träna som vi gör nu (ungefär) … men så säger B att han skulle må precis lika bra av att vi gör saker som JAG klarar av … :s

Det är som att få ett annat liv, vakna upp en morgon och leva någon annans liv. Hur gick det här egentligen till? Vem är jag nu och vad i helvete ska jag göra? Om jag inte kan/får rida – vad ska jag då göra? Finns det ett liv som är värt namnet om man inte får rida?

Och alla ni som tänker saker som att det kunde varit värre – bespara mig det va. Jag vet det också men det hjälper tyvärr inte.

Den här jälva värken … jag har levt förrut med värk och jag vet verkligen hur det tär på psyket. Jag hoppas verkligen nu att detta som gör ont just nu går över snart. Det blev 10 resor värre efter mitt läkarbesök, han triggade väl igång något. Men som sagt – jag hoppas det går över snart.
På tisdag ska jag till min naprapat och höra vad hon säger. Hon kan förklara en del latinska uttryck som står i papprena från läkaren. Och min kära make ska försöka hitta en till läkare som ska få säga sitt.

>Igår kändes det som att det enda möjliga var att sälja Zorino men så kom Torill med en idé – köra in honom och träna dressyr i vagn istället. Och ju mer jag tänker på det desto mer lockande blir det … det finns dock massor av saker man måste tänka över innan dess. Min första tanke var att sälja så fort som möjligt eftersom det kommer bli fruktansvärt jobbigt …
men nu lutar det åt att tänka över det här i lugn och ro över sommaren – kanske försöka hitta någon som kan underhålla hans goda kondition och även trimma honom lite i dressyren över sommaren. I fall jag ska sälja honom på sensommaren måste han ju vara i bra form.

Att skiljas från honom skulle var bredrövlig hemskt MEN jag vill hålla för vanligt liv även om 20 år. Jag kan inte tänka mig att bli invalidiserad om 20 år för att jag inte kan låta bli att rida nu. Och om jag måste välja mellan att skiljas från Zorino för att kunna ha möjlighet att köpa en häst som jag kan rida ibland och inte träna med – tja då är jag rädd att Zorino får lov att åka sin väg. Dessutom om man ska tänka på honom också så är det nog lite roligare att få komma till någon som kan träna och rida såsom han faktiskt gillar att göra. Till skillnad från t.ex Sudden och Kakan så gillar Zorino ridhuset *haha*.

Ett liv utan ridning och hästar känns inte som ett liv överhuvudtaget!

>Tyvärr kan jag inte bjuda på roliga saker att förtälja i bloggen nu för tiden 🙁
Idag har jag fått veta vad det är för fel på mitt knä … det är en förslitning som inte går att göra något åt och det kommer bli värre med åren. Ungefär det värsta man kunde ägna sig åt var att rida – hoppning och rida lätt var värst. Tyvärr är det ju inte möjligt att ägna sig åt seriös dressyrträning utan att rida lätt.

Just nu är jag bara ledsen …