>Idag var det äntligen dags för Jenny-träning igen. Som dom har sett fram emot det 🙂
Det gick bra för ekipaget och på slutet hoppade dom en bana på 80-90cm, vilket motsvarar LB/LA-nivå för en B-ponny. Det är inte dåligt. Dock blev såklart både barn och ponny lite trötta på slutet så det blev en lååång avskrittning idag. Här kommer lite film:

>Om någon undrar varför det har snöat hela dagen så kan jag meddela att jag klippte min häst i morse – så det var ju väntat att det skulle bli sk-t väder … 🙁
Han var gudomlig att klippa – rörde inte en fena trots att jag höll på en stund. Inte ens när jag kom upp mot öronen och huvudet brydde han sig – skönt!

Eftersom E ska tävla på söndag ”leker” jag ridinstruktör denna vecka och hjälper henne så mycket jag kan varpå min egen ridning blir lite lidande. I och för sig gör det inte jättemycket då jag har rätt ont i knät och jag misstänker att något är fel på Zorino, eftersom han går som en banan när man rider. Jag får helt enkelt ta itu med hans tänder (eller vad det nu är) efter söndag. Jag ska försöka hinna med att rida honom på hackamore i morgon men vi får se. E och Kakan ska iväg till Jenny på hoppträning imorgon så det är lite att göra även utan ridning för min del.

>E och Kakan tränade inför 1a omgången dressyrallsvenskan som går av stapeln på söndag. Jag har klippt lite i filmen. Ökningen igår var bra mycket bättre men men det tar sig.

>Idag var det dag för heldagsjobb i stallet och en sådan här dag är det 100% härligt att jobba i stallet. Solen har skinit på oss precis hela dagen. På förmiddagen mockade vi i den ena av ”våra” hagar och mitt i alltihopa tog vi oss en fika i solen 🙂
Även lunchen intogs i solen – härligt! Rätt sent på eftermiddagen hade vi fixat klart till alla hästar med påsar, mockning m.m och kunde ta in våra pållar för en ridtur. Vi hade bestämt oss för att först värma upp lite i skogen och sedan rida programridning på utevolten. Skogsturen var kort men helhärlig. Dels var det ju väldigt varmt och skönt och dels var hästarna glada och härligt pigga och framåt. Men när vi sedan kom tillbaka till stallet och gick in på volten var där rätt mycket andra ekipage så någon programridning blev det inte. Vi gör ett nytt försök på onsdag men testar på förmiddagen istället, då brukar vi vara ensamma i stallet.
Redan när jag satt upp och red ut i skogen kändes Zorino sne. Det kändes lite som att sitta på en banan. Jag ägnade nästan hela ridpasset åt att försöka komma åt högersidan … men jag lyckades inte. Jag ska be min tränare rida honom i veckan som kommer och känna om hon kan komma åt det. Vet inte ens riktigt vad det är jag känner men när jag går rakt fram så är han böjd åt vänster (på helt lång tygel) och går inte på två spår utan typ tre eller till och med fyra – INTE bra! 🙁

>Så var det dags. Klockan ringde 06.00 i morse, vi var i stallet strax före sju och morgonfodrade alla hästar. Kakan fick stå på gången och äta sin frukost medan vi, jag, ponnydottern och medryttaren aka extradottern (idag tävlingsskötare) pysslade om, fixade, donade, putsade och hade oss. In med allt i bilen och lastade hästen. Vi var på tävlingsplatsen vid strax före åtta.
Ponnydottern startade som nummer 6 totalt, det var fler strukna från gårdagens listor men också några efteranmälda. När hon kommer in på banan håller jag på att få hjärtslag, mitt hjärta slår så hårt att det borde ha hörts över hela tävlingsplatsen …
Det gick strålande hela vägen i mål MEN två tidsfel drog hon på sig. Se där fick hon för att hon red så prydligt och fint med bra vägar och allt 🙁
Hon blev i alla fall strålande nöjd och glad eftersom förra året var som det var med diverse stop och medföljande uteslutningar.
Vi slängde in Kakan i transporten och lät honom stå och tugga lite hö. Under tiden gick vi för att kolla på några av ponnydotterns kompisar som också var med idag.
Efter flera timmars väntan samlades laget, vi fick våra schabrak och tejerna gick den nya banan tillsammans med varandra och lagledaren. Sedan var det dags att sadla på inför lagtävlingsklassen. Jag, som hade stått på läktaren under tiden ponnydottern värmde upp igen, såg de ena ekipaget efter det andra bli uteslutna på exakt samma hinder. Tyvärr gällde det även ponnydottern. Hon var trött, Kakis var trött och något konstigt var det med det hindret för även många efterföljande ekipage vägrade ut sig på samma ställe.
Vi är ändå helt och hållet nöjda med dagen. Dom var verkligen jätteduktiga – ponnydottern och hennes ponny! Stolt ponnymamma! Nu laddar vi om inför nästa söndag – allsvenskadressyr div III på Huvudsta.

>Den 1 maj är Sudden inte längre min häst 🙁
Han säljs till nuvarande fodervärd – Sofia 🙂

Som ni ser är jag både glad och ledsen. Otroligt glad och tacksam över att Sofia vill ha honom. Och samtidigt jätte-jätteledsen över att han inte längre kommer vara min. Ridmässigt är jag helt klar med honom känns det som men känslomässigt så känns det jättetomt och tråkigt. Men jag är till 100% övertygad om att Sofia är exakt rätt för honom just nu. Vi har dock kommit överens om att om hon vill sälja honom innan han dör och om jag då har en gård så köper jag tillbaka honom och låter honom komma hem till mig och leva sina sista år hos oss. Det är det jag hoppas på!

Men som sagt han kommer få det jättebra och till en början så försvinner han ju inte ens från min närhet utan Sofia låter honom stå kvar på vårt stall.

>Hävstångseffekt får hästen att dra ner huvudet och in med nosen mot halsen. Det är just detta som i alla fall inte jag vill ha – det jag vill åt med jaktkandaret är just den bromsande effekten det bettet har på min häst.
Nackdelen med hävstångsbett är just att det ”tvingar” hästens huvud neråt-inåt utan att hästen kanske egentligen är redo för det. Plus att det kan bli lite väl mycket inåt, fast det går ju iof att reglera rätt så lätt. Hästens huvud ska inte gå bakom lodplan vilket det lätt gör med hävstångsbett, det kan se ut som hästen knäppt av och krupit bakom hand.

>ser mitt jaktkandar ut:

>Glömde – alla foton neda är tagna av BC …
Förlåt!

>över den sista bilden i sviten så – Ja, jag övade programridning. Nej, jag är inte mogen att tävla – men det är ändå kul att ”leka med tanken”.

Den dagen man får tävla på ett jaktkandar i dressyr så då lovar jag dyrt och heligt att jag kommer stå först i kön. Men det lär också vara den dagen då det infallet åtta tisdagar på samma vecka – så jag behöver nog inte oroa mig så där värst jättemycket för att vara tvungen att infria mitt löfte.