>Ullis du undrade om mina hästar har testat mig/oss efter ca två månader. Vad gäller Sudden så började han testa rätt tidigt och det gick alldeles utmärkt för honom att göra det eftersom vi var så gröna *hehe*. Men eftersom han är så snäll så blev det aldrig ett problem. Däremot ridmässigt så tog det flera år at komma förbi en del saker som han la sig till med under det första halvåret tillsammans med oss. Men egentligen spelar det ingen roll för vi lärde oss massor under tiden.
Russe hade vi ju på foder i 9 månader och han är en van uthyrningsponny – med andra ord riktigt duktig på att göra hyss utan att man märker det *hihi*. Bland annat så kastade han av sin ryttare (inte min dotter den gången) och sprang till skogs – det tog många timmar innan vi hittade honom. Det var nog någonstans runt två månader efter vi fått hem honom.
Rasmus ägde vi inte mer än 6 månader och han är ju ganska speciell … kommer inte riktigt ihåg hurvida han testade. Vad han däremot gjorde, det som sitter mest fast i huvudet är ju hans motvilja mot att bli lastad och all tid jag la ner på att lära om. Jag hyrde en transport i en vecka, ställde den vid stallet och övade flera timmar varje dag. Till slut stod han ju inne i transporten och åt MEN med ett bakben på baklämmen så att man precis inte kunde stänga – smart häst det där 🙂 Tyvärr är han ju fortfarande rätt svårlastad – i alla fall ibland – även om B har fått rätt så god ordning på det. Dessvärre är det så att han går alltid in när Sudden står bredvid men inte om t.ex Kakan eller någon annan häst står där. Liite jobbigt – jag tror B får köpa Sudden av mig också 😉
Den Kakan vi provred och den Kakan vi fick hem var ju två helt olika ponnyer men det tog ett litet tag att komma underfund med. Kanske var det ungefär två månader – jag kommer inte ihåg. Men allt hans testande är lätt att hantera på något vis eftersom han är så liten och vi älskar honom så himlens mycket. Han testar fortfarande ifall vi verkligen är att lita på. Det tror jag han alltid kommer att göra. Eller i vilket fall i många år till.
Zorino då – jag kollade just ett mail jag skrev till hans förra ägare. Jag skrev det 1 månad efter att han kom hem till oss och där skriver jag att ”smekmånaden” är över och han testar. Så där gick det lite fortare. Hans testande var enbart ridmässigt, inte hanteringsmässigt. Han är ju som en lobotemerad häst när han ska hanteras – gör VERKLIGEN ingenting, står bara som ett ljus under tiden man håller på. Vilken tur att han inte är så tråkig när det kommer till ridning *hehe*.

>Jag har blivit utmanad av: Becca

Så här går det till…
-Varje ”spelare” börjar med att skriva 6 egendomliga/underliga saker om sig själv.
-Bloggare som blir ”tagna” ska skriva 6 saker om sig själva i sin blogg & samtidigt ange reglerna för spelet. Tillslut väljer bloggaren 6 nya bloggare & gör en lista av deras namn.
-Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras gästbok för att låta dem veta att de är tagna & att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Här är 6 speciella saker om mig:

1. Jag äter exakt samma sak till frukost varje dag och har gjort i mer än 5 år
2. Jag har gräddfil på julskinkan istället för senap (som jag inte gillar) 
3. Jag har aldrig ställt upp i en tävling inom ridsporten
4. Jag har aldrig galopperat barbacka
5. Jag tycker om att vara ensam
6. Jag läser gärna när jag äter

Jag utmanar:
* Den andra ponnymamman
* Mr Diraan
* Stina
* Torill
* Irene
* Millan

>Ullis – jag har inte glömt dina frågor – jag grunnar lite på svaren bara 😉

>Hur är då Sudden? Det man först och främst tänker på när man tänker på Sudden är att han är trygg och att han är snäll. Han tycker om att vara till lags men kan busa – och då menar jag inte att han skulle bocka eller något sånt – nej han kan t.ex låtsas om att han inte förstår vad man vill, se om han kanske slipper, göra som han sjäv vill och se om han kommer undan med det genom att bara vara så söt som han kan vara. (Har hänt kan jag meddela – både en och flera gånger). Men allt som oftast gör han som man ber honom om. Han är väluppfostrad, kan stå lös på gången, följer en som en hund (gäller kanske främst mig, dotra, fd medryttaren och nuvarande fodervärd). När han står på gången för skötsel kan man krypa under magen, klättra på honom, rycka honom i manen eller svansen, borsta åt fel håll, kratsa hovarna från fel håll … tja typ nästan vad som helst – han skulle ALDRIG göra någonting som kan skada den som håller på. Jag låter småbarn pyssla med honom för han är så trygg. Det enda man måste se upp med är att han gillar inte när man spänner sadelgjorden och då kan det ena bakbenet fladdra lite. Sudden ÄLSKAR mat och det syns också på honom. När det kommer till mat så är han inte riktigt att lita på längre – den väluppfostrade äldre gentlemannen flyger sin kos då.
Att rida är han seg om det är dressyr som står på schemat, går man däremot ut i skogen så gör han allt med större glädje. Hoppa gillar han och det märks också på farten och arbetsviljan. I sina yngre dagar är han tävlad både hoppning och dressyr upp till LA. Med oss är han tävlad i dressyr på klubbnivå med strålande resultat. I hoppning har han, hos oss, startat lite lokaltävlingar i lätta klasser. Tränat har han gjort på LB-nivå med oss. Nuförtiden är han lite åt pensionärs-hållet. Det krävs inte såå mycket av honom längre och jag tror han trivs alldeles utmärkt med det. Hans goa fodervärd har på senare tid lyckats lära – sig och honom – att rida i bara repgrimma i alla gångarter både ute i skogen och inne i ridhuset. Dem är superduktiga!
Min fantastiska älskade arab – Sudden

>Sudden – eg Saddam – fullblodsarab född 5 februari 1991 på Marstrand. Han fick stanna hos sin uppfödare tills han var 5-6år. Flyttade därefter till en tjej på Tjörn. Hon utbildade honom i både hoppning och dressyr. Dem tävlade också båda grenarna, upp till LA. När hon blev för lång sålde hon honom till mig. Det var den 19 november 2006 – han var då 15 år och en riktig läromästare. Sudden är 147,2 cm i mankhöjd men registrerad som häst.
En bildkavalkad på min älskade arab:

>Nu har jag lagt in hästarnas raser i beskrivningen till höger. Tänkte det kan ju alltid vara kul att veta *haha*

>Vilket vackert väder det har varit hela dagen idag. Helt underbart 🙂 – även om det också är rätt så kallt, fast nu känner man att solen värmer. Idag skrittade vi fram ute, fram och tillbaka några gånger på en liten väg som vi har vid stallet (det åker nästan aldrig några bilar där). Sedan gick vi in i ridhuset och red lite mer ordentligt. Jag litar inte på att det inte är halt och då vågar jag inte rida. Zornio var lika pigg som igår – härligt :). Jag är riktigt dålig på att fatta galopp från trav på min nya pålle men idag lyckades jag få till flera stycken i båda varven, bra fattningar som kom bakifrån och med massor av härlig energi. Det gick ganska bra för E och Kakan idag också. Hon red barbacka och fokuserade på att ha ställd häst (åt rätt håll) och jag tror dem gjorde några skänkelvikningar också. Efter ridningen skrittade vi av på samma sätt som vi skrittat fram – i den härliga solen.

>

ser han ut såhär … med vinterpäls å allt 🙂

>

Hur är Kakans personlighet – fick jag som fråga. Han är misstänksam mot människor i allmänhet och mot främlingar i synnerhet. Han är rätt osäker och visar det alltid med att bli arg och se ut som att han ska äta upp en. Vi har haft honom i 1½ år och han har ALDRIG bitit eller sparkat någon av oss. Vad jag vet har han aldrig, hos oss, bitit eller sparkat någon annan heller. Han är kittlig och tycker inte om att bli borstad på kroppen, i ansiktet däremot är det skönt att bli kliad/borstad. Vid pälssättning och pälsfällning blir han så retlig att det inte ens går att rida honom. Då låter vi honom bara vara, rider inte, borstar inte, sätter inte på täcken. Däremot ger vi tredubbel dos med b-vitamin i maten och efter någon vecka brukar det bli bättre så att man kan rida igen, dock inte hålla på och borsta. I ridning är han framåt och pigg men tittig på t.ex läskiga hinder. Han kan dock bli småseg när han inte känner att det är roligt. Med andra ord en riktig ponny 😉
I skogen vill han inte vara först, det går men då är han lite spänd och hoppar gärna till för nästan vad som helst. Är han däremot efter någon annan häst är han hur duktig och snäll som helst. Han är inte en busig ponny som bockar och har sig för minsta lilla. Visst kan han busa men det är dels inte så ofta och dels aldrig i syfte att få av ryttaren. I hoppning är han duktig men som sagt lite tittig, han och E har hoppat 110cm på träning. Dem hoppar banor på 80cm nuförtiden. I dressyr är han jätteduktig. På träning litar Kakan på E och hoppar alla dessa läskiga hinder hos vår tränare men på tävling är det värre. Lite synd är att han inte har några tävlingsnerver att tala om. Dem har tillsammans ställt upp ett antal tävlingar men bara ett fåtal kommit därifrån utan att bli uteslutna. I dressyr har det gått lite bättre – två dressyrtävlingar och trea i båda. I den ena var det dock bara tre startande i den klassen. Som tur är tycker inte E att det spelar så stor roll – hon älskar sin ponny och går det dåligt på tävling så bryr hon sig inte om det. Dem har kul tillsammans och det är huvudsaken.
När vi köpte honom var han sur jämt!! Nu är han oftast glad men visst lyser det igenom ibland och blir han osäker på vad människorna runt honom vill så blir han arg och sur. Men nuförtiden sticker hans huvud allt som oftast ut ur boxen med glada spetsade öron – då värmer det i hjärtat!

>

2010: