>Ja här har det varit tyst ett antal dagar nu men det har sina randiga och rutiga. På onsdagen löshoppade vi några av hästarna och det hade jag tänkt lägga upp en liten film på här men se, det gick inte … av någon outgrundlig anledning.
På torsdagen var det då dags – äntligen! – som vi har längtat ända sedan förra året – GHS Göteborg Horse Show :D. Avfärd från tullinge – 06.00 – framme i göteborg 11.00. Vi gick på mässan och såg lite show HELA dagen och åkte hem igen vid 19-tiden på kvällen. Det var inte den roligaste kvällen/natten att köra hem. Snön hade fallit över göteborg och stora delar av hemvägen nästan hela dagen så det var plus-minus 0 och snömodd hela vägen hem 🙁
Mässan var skoj – i vanlig ordning, lite folk på torsdagen. Massor med bra priser på roliga saker 🙂
Detta kom med hem:
* Ylletäcke till Zornio (svart och grått)
* Tre schabrak (två till mig och ett till Emma)
* 2 st 4-pack benlindor (ljusblå och marinblå)
* en ny ryktväska (Escadron grå och lila)
* regntäcke till Zorino (Amigo i den fina nya gröna färgen)
* Broderad grimma till Zorino
* Broderad grimma till Kakan
* Grimskaft till Emma å Kakan
* Blåa ridhandskar till Emma
* Back on Track- långkalsonger till mig själv
* Tretorn-stövlar till mig själv, svarta
* 5 st Kolla-masken
* 4 st boots
* 2 st bandage-paddar i stl som passar Zorino

Vad gäller stövlarna så har jag önskat mig dem länge, länge men tyckt att dem är alldeles för dyra. Men eftersom Tretorn snart släpper sin nya modell så vill ju alla butiker sälja iväg befintliga … alltså mindre än halva priset = dem kom med hem till mig 😀

Vi kom inte hem förrän miss-i-nassen. På fredagen när jag vaknade hade jag ont i huvudet men det kändes ändå rätt okej. Vi åkte ut till stallet på eftermiddagen och då började min huvudvärk bara bli värre och värre. När jag kom gick jag raka vägen i säng och låg sedan däckad i migrän fram till 12-tiden idag 🙁

Dagens ridpass var vääldigt roligt. Dels var det väldigt länge sedan jag red ordentligt och dels gick det verkligen bra. Min tränare tycker/tror att Zorino kanske har något som stör i munnen så jag har bestämt mig för att åka iväg till en tandläkare, så snart jag kan få en tid. Under tiden blir det till att rida med Hackamore så mycket som möjligt. Han kändes mjuk, fin, avslappnad och glad. Det var såå kul att rida igen!

>Igår hände det en väldigt allvarlig olycka med en av hästarna i stallet. Ägaren tömkör, hästen gör ett bocksprång och hoppar sedan på tre ben. Raka vägen till Ultuna och det visar sig att hästen har en allvarlig fraktur i en bak-kota. En del av kotan har förflyttat sig in i leden 🙁
För att fixa detta måste man alltså gå in och skruva fast den delen och samtidigt steloperera leden.

Så nu väntar hon på operation … stackars hästen och stackars ägaren 🙁

>

>Jag är sjuk å kan inte rida … jag blir så himla frustrerad! I fredags och igår fick Zorino vila eftersom jag är så dålig. Idag ska världens bästa Sofia rida min stora skrutt – tusen tack för det. Nästa veckas planering ser ut somså:

Måndag: försöka övertala bästa B att rida min lektion istf mig (hoppas hoppas hon vill och kan)
Tisdag: longera i djupsnön (det kräver inte så mycket av mig så jag hoppas jag klarar det)
Onsdag: löshoppning
Torsdag: Moa har lovat rida igen

Sen hoppas jag verkligen att jag orkar rida igen. Jag är förkyld men har också jätteont i de övre luftvägarna när jag andas så det känns lite viktigt att försöka låta bli att bli anfådd.

På torsdag måste jag vara frisk för då ska jag, B och E åka till Göteborg Horse Show. Det ska bli jättekul.

>Ovanpå den lilla magkatarren så har nu också en liten förkylning hittat vägen till mig 🙁
Snälla Moa (min tränare) tog hand om Zorino idag och jag hade goaste Sudden att bry mig om. När vi kom till stallet så hade Moa varit snäll och mockat inte mindre än 3 av 5 boxar – inte illa – lyxigt 🙂
Vi fixade allt färdigt och gav oss ut i skogen. B på Rasmus, jag på Sudden, Moa på Zorino och E på Kakan. Det blev en mycket trevlig liten tur och på vissa ställen på vägen hem var snön riktigt djup, vi gick på ställen där ingen gått före oss.
En lite kort galopp blev det också – B hade fått för sig att det var dags för det i igångsättningen för Rasmus. Det gick strålande bra, han fattade galopp av sig själv och han var glad och framåt.

På vägen hem hände något hemskt däremot. Vi hade, redan i stallet fått höra att grannstallet (en ridskola ute vid stora vägen) hade haft 7 lösa häster som hade sprungit vid stora vägen. Vi undrade såklart hur det hade gått och hoppades ingen blivit skadad. I bilen på vägen hem såg vi att en hästkropp låg vid sidan av vägen och bredvid stod en polisbil. Så då fick vi svaret på hur det hade gått. Usch och fy!!! 🙁

>Idag var det dags för löshoppning. Kakan och Zornio fick det bli. Kakan var först ut och han tyckte det var enormt kul när han väl kommit över det jobbiga att B skulle bestämma var, när och åt vilket håll han fick springa 😉

Efter Kakan tog jag ut Zorino och han tyckte också det var enormt roligt. Jag tog först longerlinan för jag ville inte ha en upprepning av hans senaste eskapad lös i ridhuset. Men efter ett par hopp-rundor så kändes han ändå så pass ”lugn” att jag vågade släppa honom helt. Det gick jättebra men precis efter den första filmen så brallade han loss ordentligt. Som tur var det bara att ptrooa lite på honom så kom han in till mig i mitten. Jag vet inte riktigt hur mycket han har fått gå lös omkring sina förra ägare men idag kom han in direkt till mig, såfort jag lät honom sakta av och ”släppte” honom. Inget eget brallande omkring – bra 🙂

>När jag nu ändå är inne på detta så tänkte jag skriva lite om detta också. Jag tycker det är så himla otäckt – det är så onödigt. Många hästar drabbas för att vi människor inte har tillräckligt med kunskap om vad en häst behöver, deras naturliga beteenden. Tråkigt tråkigt.

Stereotypi – en beteendestörning hos djur. Existerar endast hos tamdjur, aldrig hos vilda djur.
För att räknas som en stereotypi krävs ett avvikande beteende, till synes utan funktion, som fyller en stor del av djurets tid och upprepas likadant från gång till gång. Hos hästar förekommer stereotypa beteendestörningar såsom: krubbitning, luftslukning, vävning, boxvandring. Mindre vanlig är huvudskakningar och flankbitningar.

Stereotypa beteendestörningar är alltid ett tecken på en allvarlig störning i hästens välbefinnande, eller med andra ord ett viktigt rop på hjälp.

Det finns också några olika andra onormala beteenden som inte räknas som stereotypa – trägnagning, koprofagi (hästen äter sin egen gödsel), hö-doppning (hästen doppar varje tugga av sitt hö i vatten) och dörr- eller väggsparkning. Dessa kallas inlärda störningar. Den stora skillnaden är att om något plötsligt händer – någon ropar högt, något annat högt ljud så upphör den inlärda störningen. Detta sker inte med ett stereotypt beteenden – tvärtom – blir hästen mer stressad ökar beteendet.

Följande faktorer KAN utlösa en stereotypi:
Stress, smärta, kraftig fysisk ansträngning, frustration, otillräckliga möjligheter till sociala kontakter med andra hästar, för höga ljudnivåer i stallet, återkommande frustration på grund av felaktig eller olämplig hantering och magsår.

Vad som är HELT bevisat i mordern forskning är att stereotypa beteendestörningar INTE ”smittar” . Dvs om hästen bredvid din häst har ett sånt här beteende så kan inte din häst lära sig beteendet. Däremot kan ju stallrutinerna i just ditt stall vara sådant att det inte är speciellt bra för hästarna och då kan ju även din häst utveckla en stereotypi.

Att förhindra att beteende utvecklas är bra men har det väl gjort det ska man t.ex inte sätta på en krubbitarrem. Om hästen inte längre kan utföra sitt beteende är den helt utlämnad till sin ångest och får inte ens den lindring som beteendet ger i form av lugnande effekt.

För mig känns det oerhört viktigt att se till hur hästen beter sig lååångt innan dessa störningar uppstår. Jag hoppas verkligen att jag har sån insikt i mina djurs värld att jag klarar av att ändra på allt i min makt innan det går så långt. Jag är orolig för Sudden eftersom han äter på boxen men jag vet också att så länge jag ser det och försöker göra något åt det så kommer det inte gå så långt som till krubbitning eller boxvandring.

>Ullis:
Hö = torkat gräs
Silage/höslige/ensilage – konserverat gräs

Hö har alltid minst 84% torrsubstans.
Hösilage, silage, ensilage är alla samma sak men med olika grad av torrsubstans. Hösilage har högst andel torrsubstans och ensliage lägst. Man ger ofta kor ensliage, inte så ofta hästar.
De olika silagen får man genom att konsververa hö. Detta sker genom en mjölksyrajäsning inne i balarna, de måste vara absolut syrefria.
Silage kan ha torrsubstanser allt mellan 30% upp till ca 65%. Om det ska bli en rimlig fodergiva vill man ha en torrsubstans inte mindre än 50%.

Alltså har man en häst på ca 500kg (haha nu gör jag det själv) och ska fodra med hö så är det rimligt att ge ca 8-10kg (då pratar jag BARA ur torrsubstans-aspekt – INTE näringsmässigt) men ger du silage med en torrsubstans på ca 50% måste du ge nästan det dubbla. Så därför är det bättre med lite högre torrsubstans.
Däremot äter hästen silaget fortare eftersom det är blötare. Så du hör – mycket att ta hänsyn till. Nu har vi inte ens gått in på hanteringen av fodret, hur många hästar man har osv osv.

>När jag ändå är inne på ämnet foderstat. Det är inte lätt det där med mat till hästarna. Det är många aspekter att ta hänsyn till. Inom ridsportsvärlden finns det en mall-häst kan man säga – det är ett 500kg halvblod. Och när det skrivs böcker och ridskolorna lär ut teori m.m så utgår man alltid från den här mallhästen. Men om vi ska vara ärliga – hur många hästar är det inte egentligen som inte alls är någon 500kg halvblodshäst? När jag gick hästskötarutbildningen retade jag mig enormt över detta. Det kändes hela tiden som att det enda som räknas här i världen är 500kg halvblodshäst. Trist 🙁
Om man tar min lilla häst som exempel – han väger ungefär 280kg och bör äta ungefär 4kg torrsubstans vilket med vårt hö blir ca 5kg hö. Men 5kg med vårt hö blir lite för mycket energi, om man inte rider rätt så ordentligt 6 dagar i veckan. Samma med Sudden även om han väger bra mycket mer. Men han äter fortare och har därmed ett större behov av tuggfoder eftersom tuggtiden är så viktig. Jag har löst det med halm. Kakan får ungefär 4kg hö och så mycket halm han vill äta – vilket är ungefär 1 kg om dagen. Sudden får bara 6kg hö just nu men äter också 2kg halm varje dag. Jag är dock inte helt säker på att Sudden är nöjd. Men så fort han är helt igång igen ska han få mer hö.
Varför är detta så svårt kan man ju undra – jo hästen är ju som bekant ett djur som i vilt tillstånd skulle ägna ca 14-18 timmar per dygn (det är mycket tid det) åt att äta och tugga. När vi stänger in våra hästar i deras boxar och låter dem gå ute bara på dagtid och vanligen är det ju ingen mat i hagen, knappt ens på den varmare årstiden – vad händer då? En del hästar, tex dem som får för lite tuggtid och dem som får för lite stimulans, dom utvecklar stereotypa beteenden. Andra kan få magsår. När hästen börjar tugga produceras saliv och om hästen inte får tugga i minst en timme ökar risken att hästen får magsår. Att hästen t.ex äter på boxen är ju ett tecken på att den inte är nöjd. Det händer för lite, den får för lite tuggtid, den har tråkigt m.m. Min egen häst känner jag väl och vet att så fort han äter på boxen ja då är det något han försöker säga mig – t.ex jag får för lite mat. När han är nöjd då äter han inte på boxen. Vi har boxar i trä – kanske jag ska tillägga.
Man måste vara uppmärksam på sin häst och lära sig läsa den. På så vis kan vi undvika dessa groteskt vidriga stereotypa beteenden. Det är ju INNAN beteendet är befäst som hästen mår som sämst. När beteenden väl finns där är det dels enormt svårt att få bort det och dessutom mår hästen bättre om den får fortsätta med sitt beteende.

>Idag har jag jobbat i stallet. Allt gick som på räls. Men i vanlig ordning nu när sonen går med gipsat ben så var jag tvungen att åka hem vid lunch för att hämta honom från skolan. Sedan åkte jag tillbaka för att hjälpa till att ta in hästarna och sedan själv rida.
Ridningen gick bra faktiskt. Jag körde inte på så länge men fick ändå till honom lite som jag ville. Man märker dock att han vilat lite för han var lite på, då och då under ridpasset.
Under eftermiddagen kom en lastbil med hösliage som lastades ut, strax bredvid hans hage. Kvar lämnades några pallar på marken utanför en dörr, som man måste passera när man går in från hans hage. Dessutom var dessa dörrar öppna och det brukar de aldrig vara. Så när vi gick förbi, från hagen och in så blev han jätterädd två ggr – knäpphäst! Och när jag sedan skulle rida så blåste han upp sig enormt när vi skulle förbi dessa pallar. Men när vi ridit klart så brydde han sig inte ett dyft om dem. Bra så! Jag tycker mig märka ett litet mönster – OM han rids kontinuerligt varje dag och får sin motion så är han verkligen INTE lättskrämd. Men om han däremot rids lite mindre så finns det både ett och två spöken längs vägen – hihi.

Idag har jag hjälpt min gamla medryttare att göra en foderstat till hennes häst. Det började med att hon frågade mig om hästen kunde få i sig för mycket energi av att bara äta hö. Till saken hör att det hö vi har just nu innehåller lite väl höga energivärden, vilket är lite av ett dilemma när jag har gjort foderstat till speciellt den minsta hästen. Men även Sudden skulle ju gärna äta lite mer hö än vad han kan göra, speciellt nu när han inte rids så mycket. Så båda får halm som komplement. Okej -tillbaka till gamla medryttaren och hennes häst. Hästen äter rätt mycket och nu skulle jag då räkna ut en bra foderstat, det visade sig att hon i alla fall äter 3kg för mycket hö.