>gick … bara som sådär. Jag har magkatarr och försöker ta det så lugnt jag kan. Jag klarar verkligen inte av stress, inte nog med att jag får magkatarr lätt som en plätt, jag får ont i hela kroppen av stress. Jag är en riktig vekling.
Hästarna mår i alla fall bra. Det har dock blivit en väldigt lugn vecka. Zorino har vilat 5 dagar. En dag red Moa (min tränare) och idag har jag tömkört över cavalettibommar. Suddis har också vilat sig (i form hoppas jag hihi). Eftersom hans kära Sofia har haft körkortsteori hela veckan har han fått stå ut med mig som skötare istället och därmed inte blivit motionerad så mycket.
Kakan är arg som ett bi, antingen är det något fel på honom (att han har ont någonstas) eller så är det pälsfällningen som är på gång. Varje gång han sätter päls och fäller päls blir han så enormt retlig att det knappt går att rida. Nu har dem rid-uppehåll i minst en vecka. E går ut på promenader, tömkör och kör ledarskapsövningar istället. Som motåtgärd får han tredubbel dos av b-vitamin varje dag. Det har fungerat förrut så vi hoppas på det denna gång också.

>Galopperade över bommar alltså 😀
DET ni!!

Först la jag upp dem på sockerbitar och hade lite som förra gången men nu med galoppavstånd … jag började med att trava över dem och kände mig lite för. Tog lite sats och tänkte – nu styr jag mot bommarna … men så nej jag vågar inte. Jag var inte ensam inne i ridhuset, min dotter och en annan tjej med ponny var där inne. Dem hoppade och studsade runt de där bommarna som om det vore ingenting men jag vågade inte. Så jag sa till den andra tjejens mamma att jag inte tänkte hoppa något så dem kunde göra vad dem ville med bommarna och sockerbitarna. Hon gjorde två hinder av dem och tjejerna hoppade en stund medans jag dressyrade och kände mig allmänt feg. När tjejerna hoppat färdigt bad jag dottern att ta bort sockerbitarna och lägga ner bommarna på marken. För nu jä-lar skulle här galopperas! Sagt och gjort. Och jag överlevde – konstigt va? Inte bara det – det var skoj också 😀

Nästa gång kanske …

>Nu när Rasmus fortfarande är konvelecant så varierar jag och B våra skogsrundor mellan två-tre olika och med olika längd. Igår var det dags för den längre, den tar ca 45 minuter. Vi fick dessutom sällskap, till slut blev det ett helt litet följe med hästar, ryttare, hundar och några hästar utan ryttare. Jag och Zorino tog täten och bakom mig red Sofia på Sudden, sen kom Ramsus skötare som var så snäll att hon ledde Kakan, därefter red Castors ena fodervärd (på Castor), sedan den andra fodervärden (som fick rida på Rasmus), sedan kom B med sin hund och sist en annan tjej i stallet med sin konvelecanthäst. Jag tror att dem som fick gå och inte kunde rida ångrade sig en smula, att de följde med för jösses vilken djup snö det var på många stället utefter rundan. Men vi hade kul i alla fall 🙂

Idag ska jag ta fram bommarna igen … och kanske lägga dem på galoppavstånd – men det återstår att se, det bestämmer jag inte nu 🙂

>för Sudden … fast igår. Igår blev min älskade häst 19 år.

>och ganska mycket ridning. Eftersom världens bästa Sofia har körkortsteori i några veckor får jag äran att ta hand om Sudden lite extra. Igår var en sådan dag. Jag och bästa B red ut en sväng i det helt galet vackra vädret. Det kom ju ner rätt så stora mängder snö häromdagen och dessutom blåste det rätt rejält så vägen ner till skogen var det djupsnö (och då menar jag verkligen djup) och hästarna fick verkligen ta i. Som tur är blir det bättre på engång när man kommer in i skogen. Vi hade en jättemysig tur, barbacka och allt 🙂
När vi kom tillbaka var det dags att rida nästa häst – världens goaste Zorino. Jag fick med mig någar andra tjejer i stallet för uppvärmning i skogen. Så då gick jag samma väg igen med Z som med S och Z hade exakt lika jobbigt att ta sig fram i djupsnön som S. När vi kom tillbaka gick jag in i ridhuset. Jag gjorde en del övningar jag hade fått av Annelie och det gick jättebra. Jag fick till den där fina skritten som Annelie blev så himla imponerad över i onsdags och i slutet fick jag en djup och låg form som till och med Moa skulle varit nöjd med!

>Denna dag började på ett betydligt trevligare vis. Solen skiner och de är minus 5-6 något så det kan nog bli en riktigt trevlig dag 😀

>riktigt dålig dag 🙁
1. jag fastnade i snön hemma, halvväg på garageinfarten – halvvägs ute på gatan
2. INNAN frukost får jag skotta snö
3. båda barnen kommer försent till skolan
4. jag kan inte jobba när jag själv hade velat
5. när jag kommer till stallet är det inte plogat
6. jag får skotta IGEN
7. jag fastnar för andra gången med bilen
8. båda boxarna såg ut som om en bomb briserat
9. jag är tvungen att hacka loss frusen torv till alla tre hästarna
10. suddens ben är svullet igen 🙁
11. jag hinner inte rida

>Nu har jag tre tränare, tre helt olika personer, tre helt olika sätt att presentera/förklara och tre helt olika fokus – MEN tre lika vad gäller grunden.
Det var, som ni förstår, en bra instruktör och en väldigt bra och lärorik lektion.
Och Zorino skötte sig i vanlig ordning helt utomordentligt.

>och jag glömde nästan – blåst, blåst, blåst och så lite mera blåst.
Herreminskapare – vilket j-la skitväder det har varit idag. Jag och B hade planerat att rida en sväng ute i skogen med Sud å Rasmus men när vi släppt ut alla hästarna och sopat stallet så ven vinden runt knutarna och snön kom i drivor. Då la vi ner den iden.
Istället tömkörde vi i ridhuset. Sudden tyckte det var jättekul och han var jätteduktig! Jag kollade också ordentligt i traven i båda varven för att vara säker på att hans hälta är försvunnen. Nu såg jag ingenting alls 🙂
Efter ca 30 minuters tömkörning släppte vi båda hästarna och löslongerade dem. Det är helt otroligt vad duktiga dem är – båda lösa och med varsin ledare i mitten och ändå lyckas båda hästarna göra de vi ber dem om utan att bråka med varandra.
På eftermiddagen när vi skulle ta in hästarna stod ALLA hästar vid grinden, oroligt och ville komma in. Ingen häst tyckte det var kul med all snö och blåst. Zorino ägnade den sista timmen i hagen med att oroligt gnägga och svar fick han – från andra sidan stallet, av en annan häst som också är ensam i sin hage. Stackars hästar inget kul väder 🙁
Snart ska jag åka tillbaka till stallet och rida lektion för en ny instruktör. Vi får se hur det går … jag är lite ”fjantig” med instruktörer. Inte helt lätt att hitta någon som dels matchar Moa och Jenny och dels har rätt inställning. Vi får se – jag meddelar här!

>Skorna är av märket Equipage