>och inte ett endaste blogginlägg … jösses vad har jag egentligen sysslat med. Jo i fredags hade vi invigning av våra nya, fina soffor. Vi hade fam S över på drink med tilltugg för att fira att sofforna kommit.

I lördags var det stallet på em för vi typ sov bort hela fm *hihi*. Jag red på utevolten tillsammans med B och Rasmus. Det regnade lite smått på oss men inte farligt. Det blev ett ridpass med vanligt bett och en hel del ”bråk”. Jag känner mig som värsta sortens hemska människa. Det är en kamp hela tiden och så kommer några minuter då och då under passet där han bär sig och jag inte sitter med 100 kg huvud i armarna. Vem kom på att man ska rida med lite skrammel i munnen – min häst är i alla fall 100 gånger mer nöjd med mig som ryttare när han har mycket skrammel i munnen och slipper mina vidriga händer. Så känns det i alla fall just nu!

I söndags blev det massor med pyssel hemma och på tomten och stallet på em. Jag och Emma red på utevolten. Emma hoppade och jag fortsatte kämpa med min häst. Kanske, kanske det blev några fler minuter med nöjd häst denna gång … men jag är långt ifrån säker.

Som tur är så hade jag idag en helt underbar ridtur i skogen tillsammans med B och Rasmus. Vi red i alla gångarter i ca 1 timme i solskenet. Helt underbart!!

>

>

>Igår lånade jag ut min fina pålle till en vän. Hon rider på ridskola och i en specialdressyr-grupp. Så på kvällskvisten (när alla andra i stallet redan åkt hem) lastade jag min häst och åkte iväg till ridskolan. Som hästskötare fick jag med mig bästa Mills. Väl där sadlade vi på och räckte över tyglarna till den väntande ryttaren. Sedan blev det hårdträning i en hel timme.
Zorino hade aldrig haft denna ryttare på sin rygg, han hade aldrig varit på den här platsen och är inte van vid att ridas omkring tillsammans med 7 andra hästar/ryttare samtidigt. Man skulle kunna tro att detta ska få honom att i alla fall höja på ögonbrynen (om nu hästar gör sånt – men ni fattar) – men icke, inte min finaste lilla Zorino inte. HELT lugn, cool och avslappnad hela tiden. Det var så himla kul att se. Jag tror inte jag behöver vara orolig över framridningsbanor i framtiden i alla fall 😉
Träningen gick bra, Zorino skötte sig, ryttaren tyckte om honom och red honom jättebra trots att hon som sagt aldrig ridit honom förrut. Men så har hon ridit många olika hästar i över 30 år också 🙂

Något annat som var fantastiskt kul var att jag fick träffa en blogg-kompis IRL. Jag följer bloggen – Varannan dag eller oftare – och har så gjort ett bra tag. Hon följer också min blogg och efter ett tag kom vi på att vi har gemensamma bekanta och gemensamma ”områden”. Så min vän, ryttaren, skvallrade att jag och Zorino skulle komma igår. Jätte-jättekul att träffa dig!! 😀

>Nu har vi kommit fram till ponnydottern. Hon är född 1998, hon blir således 12 år. Hon skulle precis fylla fem när hon började rida på en ridskola här i närheten. Där red hon sedan i 5 år i samma grupp med nästan samma barn. Det var roliga år och det var då ponnymamman kom på att rida är nog rätt kul. Ponnymamman började på samma ridskola som ponnydottern.

När ponnydottern precis skulle fylla 8 år köptes Sudden. Strax därpå blev ponnydottern medryttare på en liten shettis vid namn Filur (och en riktig filur var han). Han var en shettis … en riktig shettis, envis och viljestark men ändå så otroligt gosig. Han var dock ganska så liten i växten så snart insåg ponnymamman att ett lite större djur nog skulle vara att föredra. Då kom Russe in i bilden, Russe hyrdes under 9 månaders tid och lärde ponnydottern vääldigt mycket. Framför allt lärde sig ponnydottern att vara envis och viljestark och såklart att hålla balansen och att det är okej att ramla av. Strax innan de nio månaderna var till ända köptes en egen ponny till ponnydottern – Rasmus. Rasmus var ytterliggare lite större – en c-ponny. Det visades sig dock rätt så snabbt att Rasmus inte var något för ponnydottern och då såldes han till en annan tjej i stallet. Istället kom Kakan in i ponnydotterns liv och sedan fanns inte plats för någon annan ponny!

Ponnydottern är väldigt hängiven djur i allmänhet. Ponnymamman drömmer om att ponnydottern ska bli veterinär … men är inte säker på att ponnydottern är riktigt så inne på det.
Om ponnydottern fick som hon ville skulle hon ta hem varenda skadad liten varelse som hon fann på sin väg. Hon kollar nästan endast på Animal Planet på tv, helst Djurpolisen. För övrigt är hon en oftast glad och sprallig liten tjej med glimten i ögat och huvudet på skaft.

>Jag är jättebesviken. Fick nyss ett mail från lagledaren i E´s allsvenskalag. Det var anteckningar från mötet, där jag inte kunde närvara. Det finns 9 ekipage anmälda till laget men bara 4 rider i varje omgång, det är 3 omgångar. På mötet beslutade man att ta ut laget genom att låta de 4 ekipagen som gjort bäst ifrån sig på förklassen rida i lagklassen.
Förra året var jag lagledare för det här laget – jag såg till att alla anmälda fick rida minst en gång. Så valde jag ut laget.

Jag har inte beslutat mig för om E verkligen ska vara en del av laget eller inte. Det beror lite på hur besviken hon blir. Vi kan åka på varenda tävlinga ändå och vara med i förklassen – så får hon ändå tävla men jag känner mig tveksam till om hon ska vara med i laget …

>Fick precis en bild av Moa – åh den måste jag bara lägga ut här

>var det dags för idag. Jätte-jätte länge sedan men äntligen klaffade allt. Trots snöblasket som förvandlade den vackra vår-världen till en vidrig vinter sådan så bestämde jag mig för att rida på utevolten. Det är så pass mycket bättre med plats att det kan vara värt lite klaffsande. Jag fick börja med slutor längs långsidorna. Gå in i slutan i lååångsam skritt, övergång till trav och sedan några skrittsteg på slutet. Det gick ganska bra. Han var lite långsam i reaktionerna men det blev bättre efter några andra övningar på volt mittimellan. Vi höll på rätt länge med de här slutorna och sedan gick vi över på en liknande övning på volt. Tagen bakdel på volten och övergångar mellan skritt och trav. Detta gick sådär.
Sen var det galopparbete och då var jag redan trött … hehe. Men jag fick i alla fall till det rätt så bra i högervarv. Först galopperade jag på en stor volt och sedan en liten volt inne i volten – vartannat varv. Sedan ville Moa att jag skulle svänga ”fyrkantigt”, ta med mig framdelen istället för att ställa honom och svänga. Det gick bra, när jag väl fattat vad jag skulle göra. Eftersom jag har svårt i vänstervarv så fick jag först göra en lite annorlunda övning där. Men när Moa tyckte vi varit duktiga och ville avsluta så bad jag om att få prova att göra den ”fyrkantiga” svängen även i vänstervarv och det fick jag ju såklart. Det gick det med 🙂
Två saker kan jag i alla fall konstatera – dels är det möjligt att galoppera på väldigt små volter på denna utomordentligt fina och duktiga häst och dels är helt klart ryttaren (det vill säga JAG) som sätter begränsningarna.

I flera dagar nu har jag känt mig så peppad och det går jättebra just nu i ridningen. När jag ridit klart vill jag inte annat än pusta en liten stund och sedan hoppa upp igen och göra mer …

>Under lite mer än tre år bestod teamet också av den tonåriga medryttaren. Tonårigen som faktsikt inte ens var tonåring då hon började som medryttare (bara 12 år). Jag kommer så väl ihåg den där första dagen jag förstod att hon var intresserad av min häst. Plötsligt satt hon bara där på kanten till boxen och balanserade. Pratade först lite om ditten och datten och sa sedan helt frankt – jag kan hjälpa dig med Sudden om du vill. Och på den vägen är det kan man nog säga. För inte så länge sedan sa medryttarens mamma till mig att hon var glad över att hennes dotter fått lära sig så mycket på Sudden och tillsammans med mig. Men som jag också sa då, i början var det nog tvärtom – medryttaren lärde mig. Vi har helt enkelt lärt av varandra under årens lopp. Sedan dröjde det inte så där värst länge innan jag mer såg henne som en extra dotter och en storasyster till dåvarande bara 8 år gamla ponnydottern. Vi har haft så otroligt mycket roligt under de här tre åren och inte bara i stallet. Numera är hon ju snart 16 år och har haft egen häst i ett helt år så nu är hon ”bara” extra dotter och fortfarande en väldigt viktig del i vårat liv. Hjälper alltid till, ställer upp i vått och torrt, är rolig och helt enkelt förgyller livet i stallet.

>Jag har ju, tidigare ägnat lite spaltmeter åt att presentera mina hästar. Häromdagen kom jag på att det kanske skulle passa att presentera teamets mänskliga delar också. Teamet (inte längre men under mina 3 första hästår) bestod av: ponnymamman, ponnydottern och tonårig medryttare (numera extradotter). Ponnymamman får bara en liten del av presentationens spaltmeter för hon tar ändå upp så himmelens mycket plats här.
I vilket fall – ponnymamman är 38 år fyllda, gift med VÄRLDENS BÄSTA man och har två väldigt fina barn. Dels ponnydottern och dels en mycket fin son som är 13 år. Hon har varit tillsammans med sin man ända sedan Dacke dog (eller möjligen lite längre än så) … eller tja i vilket fall i 18 år, känt honom i mer än 30 år och varit gift i snart 13 år.
Tillsammans, hela familjen, bor dem i en fin liten förort till Svedalas huvudstad, i ett hus som dem ”själva” byggt år 2000. I huset bor också, förutom ett gäng dammråttor som flyttat in för gott, dvärgväduren Herr Morris och hans ”fru” hermelinen Amy och även hamstrarna Piff och Puff. Ponnymamman jobbar som webbmaster och fotograf på deltid och på deltid som stallpersonal där hästarna bor. Ponnymamman trivs utomordentligt väl med det!

Resten av teamet får egna inlägg med presentationer … kanske senare idag eller imorgon.