>Som jag kan berätta är att jag numera arbetar i stallet. Jag jobbar som stallpersonal fem dagar i veckan, mån – fred på förmiddagarna. Det är så kul att gå till jobbet nuförtiden. Men det är också oerhört slitsamt, speciellt dagar som denna när det kommer 7 ton hö levererat till stallet. Och vi är 4 st som tar emot. Det sliter på kroppen. Jag har varit med förrut och tagit emot hö men då har man alltid efteråt kunna åka hem och ta det lugnt men idag hade vi ju hela det vanliga jobbet som väntade när höt väl var på plats. Men men det gick det med.

Dagens skönaste stund – när man ställer sig duschen efter jobbet *hihi*

>

>På hästfronten har det hänt en del sedan sist kan man säga. Till att börja med hade vi ju hemmatävling med varierande resultat … kan man säga. Camilla och Sud skötte sig strålande, de startade båda hoppklasserna och dressyren. I både hoppning och dressyr kom Camilla tvåa 🙂
För Emma gick det sämre. I den första hoppklassen, som var en CL, larvade sig Rasmus. Han tittade på nästan alla hinder och vägrade på några och på vattenmattan hoppade både bakåt och åt sidan samtidigt så Emma åkte av. Så i nästa klass var hon lite osäker och fick ett stopp på just vattenmattan. Det fåniga är att dem har hoppat vattenmatta massor med gånger och han har aldrig ens titta på dem förrut. Vi har märkt att han har dåliga tävlings”nerver” – kraken. I dressyren gick det inte så bra heller. Emma gjorde verkligen vad hon skulle och kämpade på superbra med vad hjälper det när man har en häst som knappt lyfter på benen och går framåt.

Vi föll båda två för den första, Kakan och det blev också den. Söndagen den 17 augusti åkte vi till Hallstavik och hämtade honom. Han gick snällt på transporten och stod där så snällt hela vägen hem. I boxen är han lite sur men så är han bara åtta och vi är hans 6:e ägare. Klart då att man inte riktigt har hunnit lära sig att få förtroende så fort. Emma och han har jätteroligt tillsammans. Det går strålande bra och vi är jättenöjda. Nu på lörd och sönd åker både Kakan och Sudden på hoppträning hos Jenny på Bröta. Det ska bli så kul och lärorikt.

>är det så svårt att hinna med att skriva här … trots att jag egentligen är arbetslös och inte borde ha några problem att hinna både det ena och det andra.
Vad har vi haft för oss sedan sist då? لعبه افلام Tja inte så mycket. Vi har haft mycket skoj med hästarna. لعبه اونلاين Vi har ägnat lite tid att försöka lära känna vår nya ponny – Rasmus. Och han sköter sig bra hittills förutom att han inte vill gå in i transporten när vi vill 🙁
Vi hyrde en transport i en hel vecka och tränade och tränade men det gick inte bättre för det.
Vi har hunnit med att lämna tillbaka vår hyrponny Russe och det var lite sorligt. Han har verkligen varit en underbar krabat att ha hand om och Emma har lärt så himla mycket på honom. Men allting har ett slut. Hon får gå vidare med Rasmus istället. Russe fick komma hem och vi fick beröm över att han såg fin ut 🙂
Den sista maj gick hästarna ut på sommarbete och nu dryga 3 veckor senare ser de ut som köttbullar … så vi får se hur länge de får gå där ute. Kanske jag kan få ha dem på smalbete istället ett par veckor så de får ”banta” lite *hehe*.
På söndag är det tävlingsdags på hemmaplan som tur är med tanke på just transportfrågan. Båda hästarna startar 3 klasser var och ryttarna är Emma och Camilla. Jag hade tänkt att ställa upp i dressyrklassen men jag har ångrat mig och låter Camilla starta den klassen också. العاب الفراعنة القدماء Jag vet att jag kommer få ”skit” för det men det struntar jag i. Det känns bara jobbigt inte kul alls så det får vara.
Och så har jag fått jobb – jippi – på stallet. Det känns bra att ha ett jobb igen. Jag hann inte med att vara arbetslös så länge men det tär på en att inte veta hur det ska bli.

>I måndags var jag med i en av ridskolans vuxengrupper för första gången. Det var jättekul och det gick verkligen strålande bra för mig. Min kära häst visade sig från sin allra bästa sida. Vi övade skänkelvikningar och i slutet på lektionen klarade jag av 3 st i galopp – två i högervarv och en i vänstervarv MED hästen arbetandes i rätt form. KUL!!

>Vår nya häst är bara såå rolig att rida. Han kan så mycket och det märks så väl. Han har ett helt annorlunda psyke än vad Sud har och det är också kul – något av en utmaning. Sud har ju bott hos oss ett tag och helt och hållet acklimatiserat sig medan Rasmus är ny och inte riktigt ”hemma” än hos oss. Men det kommer.
Men som sagt – ridningen är helt underbar. Eftersom Sud har stått en dryg vecka så har vi dragit igång lite sakta och under tiden så får jag också rida på Rasmus. Vi får väl se hur det blir sen – E lär väl vilja ha honom helt för sig själv *hehe*.

>Jösses … allt händer slag i slag. Helgen var ju som helgen var, det kan ni läsa om här. På måndagen var vi ett helt gäng som skulle ut i skogen och rida. Det var strålande fint väder och allt kändes såå bra.
När vi åker in på stallplanen sa Emma att hon tyckte Sud stod så konstigt. När jag sedan går ut i hagen för att hämta in honom vill han inte gå in – mycket ovanligt. Jag tog några extra steg ute på stallplanen med honom för att kontroller att han inte var halt – nej det syntes ingenting. Vi sadlar och hoppar upp och skrittar iväg till skogen. De första stegen känns lite konstiga så jag ber en av de andra att titta, nej inte halt. Jag går först, när vi kommer till en pytteliten backe så vill Sud plötsligt inte gå längre. Jag övertalar och han går motvilligt. Efter den värsta leran så känner jag hur han haltar jättemycket. Så jag hoppar av och går hem igen. Väl hemma spolar jag av hans ben för att kontroller om det finns något sår eller så. Nej, inga sår. Han är varm i hoven, lite varm på benet och kanske lite svullen men inte mycket. Jag ställer in honom i hans box och går iväg för att göra annat en stund. När Emma kommer hem från skogen så hör jag hur hon säger, han ligger ner i boxen. Det gör han ALDRIG när det är så mycket folk i stallet. Så jag blir orolig och ringer vetrinären. Han kommer efter 1½ timme, misstänker hovböld och remitterar oss till kliniken nästa morgon. Så på tisdagen var det bara att åka iväg till kliniken. Där konstaterades hovböld. Nu får han stå i boxvila tills återbesöket på måndag – stackarn. MEN av alla saker det kunde ha varit så är jag glad över att det bara var hovböld. På måndag är han förmodligen så pass bra att det går att slå på sko och börja rida igen. Nu får det inte hända något mer – jag tror inte jag orkar det. Jag har på kuppen fått magkatarr 🙁

>under min tid som hästägare har jag ångrat att jag gav mig in på just den här typen av sysselsättning men idag var en sådan dag. JÖSSES säger jag bara.
Idag var det träningstävling för Emma och Rasmus för första gången, på Skrefsta så det var nära och bra. Men den lille rackarn ville inte gå in i transporten. Så efter 1 timme så klev han till slut in och vi åkte iväg. När vi kom fram och skulle lasta ur honom hade jag lagt bakbommen för högt så han försöker åla sig ut under den. Till slut så fick jag loss bommen och han kom ut … lite tilltuffsad och på vägen ut förstörde han sitt fina täcke. Ja ja … han var ute i alla fall. Väl på banan var han seg som tuggummi … E fick flera stopp men kom i vilket fall runt banan och var nöjd. كيف تلعب روليت Sedan hade vi ”bara” den lilla uppgiften kvar – att få in honom i transporten igen. Nu tog det TVÅ timmar. Tack Gode Gud för alla trevlig människor som hjälper när man verkligen behöver det. اوراق الكوتشينة Två mycket trevliga tjejer hjälpte oss i en hel timme. Till slut lastade vi in deras häst i vår transport och då klev han in. ربحك فري فاير
Nä … det är lätt att vara efterklok … eller vad säger ni? *hihi*

>

Idag var det klubbmästerskap i hoppning på vårt stall. Emma ställde upp i klassen 50cm CR med stilbedömning. Hon ställde upp både med Russe och med Castor (en ursöt shettis som finns hos oss) och hon fick stopp på båda rundorna MEN hon tog hem 1a priset i stilbedömningen. Så nu finns en blågul rosett med i samlingen. Tänk – den 10:e gången hon tävlade så vann hon en blågul …

Så här såg det ut:

>