>Igår kom han till oss, vår fin-fina Rasmus. Emma är överlycklig och skulle helst vilja tillbringa varje timme hon inte sover, på stallet hos Rasmus.
Jag provade att rida honom för första gången igår och det var fantastiskt kul! Han är hur duktig som helst och jag kommer att lära mig massor av honom. Bilder kommer snart!
>
Här är han – ”vår” häst. För så kändes det verkligen. En helt underbar ponny som passar Emma som handen i handsken. Nu ska bara ägarna godkänna oss som köpare … håll tummarna.
>Vi höll på att bli med tre hästar. Men nära skjuter ingen hare, som man brukar säga. Vi köpte nästan Suddens lilla storebror (inte på riktigt). En underbart söt c-ponny som vi hittade i Uppsala. Vi åkte dit en lördag och det blev kärlek vid första ögonkastet – det var verkligen vår häst. Redan på tisdagen blev det vet.besiktning som han tyvärr inte gick igenom. Han var rejält halt på ena frambenet. Och han hade dessutom en reservation för detta i sin försäkring – så vi vågade inte köpa honom. Synd! Han var verkligen så fin.
Vi letar vidare. Det är inte så långt tid kvar innan Russe ska lämnas tillbaka och Emma är rätt ledsen.
>Ja ganska mycket har hänt sedan jag skrev regelbundet här. Jag började känna att jag kanske skulle sälja lilla Sud – han hade alldeles för mycket överskottsenergi för att jag gav honom för mycket kraftfoder och han blev helt tittig. Inte speciellt pigg och framåt utan just tittig och rädd för allt möjligt. Man kan säga att araben i honom tittade fram *hehe*. Men så tog jag bort ALLT kraftfoder och vips var min fina goa lilla Sudde-ludd tillbaka. Så nu känns det mycket bättre. Jag gav min medryttare erbjudande om att köpa honom men hon ville inte … och det kanske var lika bra det.
För Emmas del så har hon varit jättesjuk och inte kunnat rida på flera veckor, vilket har medfört att Russe blev ”vild och galen”. Men nu har Emma blivit frisk och kunnat rida alla dagar så han har lugnat ner sig betydligt.
>Allt är bara bra … vi har haft lite mkt att göra bara för att hinna med att skriva här. Sjukstuga hemma. Men nu är vi friska igen så nu kanske jag kan göra en ordentlig uppdatering här på bloggen.
>Det blev lite skritt på stora volten och några steg i trav bara för att se att han inte är halt. Nope inte halt längre – jippi. Bara det håller nu …
>Man kan säga att det tog mig ca ett år att känna att det är jag som är ägaren till Sud. Känna mig hemma med att äga en häst och ha det dagliga ansvaret. Självklart har jag trivts och jag älskar verkligen min häst men först nu börjar jag känna mig ”hemma” om ni fattar vad jag menar. Det hör ju såklart ihop med att jag är nybörjare. Något jag snabbt lärde mig är att det spelar liksom ingen roll hur länge man har ridit på ridskola och hur duktig man är på att rida – det är helt andra saker man måste kunna som hästägare. Och att det allt går att lära sig med lite (okej då ganska mycket) hjälp från personal och stallägare.
Och kanske vi köper en till häst – en ponny till Emma. Nu när vi har haft Russe i 3 månader så känns det som att Emma klarar av det här med egen häst. I början tyckte hon att det var jobbigt men nu har hon acklimatiserat sig. Självklart kommer vi att ha medryttare på en ev. egen ponny men då kan man själv bestämma hur allt ska vara.
>Idag tänker jag sitta upp och prova att rida – ifall han inte är halt på stallgången, såklart. Men det tror jag inte. Så nu ska här ridas *hehe* … fast väldigt försiktigt såklart.
>Åh vad konstigt allt är … i söndags inte halt, i måndags halt, igår inte halt … Vad ska man tro? Nä, jag struntar alla fall i att visa upp honom för veterinären. Vad ska hon göra/säga? Man springer med en en häst på gången som inte är halt, inte har varma eller svullna ben … öh … och så får man betala typ 500kr för det – nä, jag tror vi struntar i det.
>I söndags sprang jag med Sud på stallgången – Mikiss kollade och såg ingen hälta. Så igår tog jag ut honom på stora volten och skulle lite försiktigt tömköra för att se hur det gick – halt efter bara några minuter! Så tråkigt! På onsdag kommer veterinären och då kanske hon kan säga något i alla fall. Han har inga svullna eller varma ben, inget konstigt har hänt – han är bara halt.
Jag som har köpt ridstövlar och allt – och så har jag ingen häst att rida … blää.
Sud tycker nog inte heller att detta är såå himla roligt, han börjar bli lite rastlös. Om jag får för veterinären så ska jag försöka göra lite ”markarbete”, typ träna ledarskap och sånt i ridhuset istället för ridningen. Så att han i alla fall får använda hjärnan lite.