>Man kan säga att det tog mig ca ett år att känna att det är jag som är ägaren till Sud. Känna mig hemma med att äga en häst och ha det dagliga ansvaret. Självklart har jag trivts och jag älskar verkligen min häst men först nu börjar jag känna mig ”hemma” om ni fattar vad jag menar. Det hör ju såklart ihop med att jag är nybörjare. Något jag snabbt lärde mig är att det spelar liksom ingen roll hur länge man har ridit på ridskola och hur duktig man är på att rida – det är helt andra saker man måste kunna som hästägare. Och att det allt går att lära sig med lite (okej då ganska mycket) hjälp från personal och stallägare.

Och kanske vi köper en till häst – en ponny till Emma. Nu när vi har haft Russe i 3 månader så känns det som att Emma klarar av det här med egen häst. I början tyckte hon att det var jobbigt men nu har hon acklimatiserat sig. Självklart kommer vi att ha medryttare på en ev. egen ponny men då kan man själv bestämma hur allt ska vara.