>Idag var det dags för löshoppning. Kakan och Zornio fick det bli. Kakan var först ut och han tyckte det var enormt kul när han väl kommit över det jobbiga att B skulle bestämma var, när och åt vilket håll han fick springa 😉

Efter Kakan tog jag ut Zorino och han tyckte också det var enormt roligt. Jag tog först longerlinan för jag ville inte ha en upprepning av hans senaste eskapad lös i ridhuset. Men efter ett par hopp-rundor så kändes han ändå så pass ”lugn” att jag vågade släppa honom helt. Det gick jättebra men precis efter den första filmen så brallade han loss ordentligt. Som tur var det bara att ptrooa lite på honom så kom han in till mig i mitten. Jag vet inte riktigt hur mycket han har fått gå lös omkring sina förra ägare men idag kom han in direkt till mig, såfort jag lät honom sakta av och ”släppte” honom. Inget eget brallande omkring – bra 🙂

>När jag nu ändå är inne på detta så tänkte jag skriva lite om detta också. Jag tycker det är så himla otäckt – det är så onödigt. Många hästar drabbas för att vi människor inte har tillräckligt med kunskap om vad en häst behöver, deras naturliga beteenden. Tråkigt tråkigt.

Stereotypi – en beteendestörning hos djur. Existerar endast hos tamdjur, aldrig hos vilda djur.
För att räknas som en stereotypi krävs ett avvikande beteende, till synes utan funktion, som fyller en stor del av djurets tid och upprepas likadant från gång till gång. Hos hästar förekommer stereotypa beteendestörningar såsom: krubbitning, luftslukning, vävning, boxvandring. Mindre vanlig är huvudskakningar och flankbitningar.

Stereotypa beteendestörningar är alltid ett tecken på en allvarlig störning i hästens välbefinnande, eller med andra ord ett viktigt rop på hjälp.

Det finns också några olika andra onormala beteenden som inte räknas som stereotypa – trägnagning, koprofagi (hästen äter sin egen gödsel), hö-doppning (hästen doppar varje tugga av sitt hö i vatten) och dörr- eller väggsparkning. Dessa kallas inlärda störningar. Den stora skillnaden är att om något plötsligt händer – någon ropar högt, något annat högt ljud så upphör den inlärda störningen. Detta sker inte med ett stereotypt beteenden – tvärtom – blir hästen mer stressad ökar beteendet.

Följande faktorer KAN utlösa en stereotypi:
Stress, smärta, kraftig fysisk ansträngning, frustration, otillräckliga möjligheter till sociala kontakter med andra hästar, för höga ljudnivåer i stallet, återkommande frustration på grund av felaktig eller olämplig hantering och magsår.

Vad som är HELT bevisat i mordern forskning är att stereotypa beteendestörningar INTE ”smittar” . Dvs om hästen bredvid din häst har ett sånt här beteende så kan inte din häst lära sig beteendet. Däremot kan ju stallrutinerna i just ditt stall vara sådant att det inte är speciellt bra för hästarna och då kan ju även din häst utveckla en stereotypi.

Att förhindra att beteende utvecklas är bra men har det väl gjort det ska man t.ex inte sätta på en krubbitarrem. Om hästen inte längre kan utföra sitt beteende är den helt utlämnad till sin ångest och får inte ens den lindring som beteendet ger i form av lugnande effekt.

För mig känns det oerhört viktigt att se till hur hästen beter sig lååångt innan dessa störningar uppstår. Jag hoppas verkligen att jag har sån insikt i mina djurs värld att jag klarar av att ändra på allt i min makt innan det går så långt. Jag är orolig för Sudden eftersom han äter på boxen men jag vet också att så länge jag ser det och försöker göra något åt det så kommer det inte gå så långt som till krubbitning eller boxvandring.

>Ullis:
Hö = torkat gräs
Silage/höslige/ensilage – konserverat gräs

Hö har alltid minst 84% torrsubstans.
Hösilage, silage, ensilage är alla samma sak men med olika grad av torrsubstans. Hösilage har högst andel torrsubstans och ensliage lägst. Man ger ofta kor ensliage, inte så ofta hästar.
De olika silagen får man genom att konsververa hö. Detta sker genom en mjölksyrajäsning inne i balarna, de måste vara absolut syrefria.
Silage kan ha torrsubstanser allt mellan 30% upp till ca 65%. Om det ska bli en rimlig fodergiva vill man ha en torrsubstans inte mindre än 50%.

Alltså har man en häst på ca 500kg (haha nu gör jag det själv) och ska fodra med hö så är det rimligt att ge ca 8-10kg (då pratar jag BARA ur torrsubstans-aspekt – INTE näringsmässigt) men ger du silage med en torrsubstans på ca 50% måste du ge nästan det dubbla. Så därför är det bättre med lite högre torrsubstans.
Däremot äter hästen silaget fortare eftersom det är blötare. Så du hör – mycket att ta hänsyn till. Nu har vi inte ens gått in på hanteringen av fodret, hur många hästar man har osv osv.

>När jag ändå är inne på ämnet foderstat. Det är inte lätt det där med mat till hästarna. Det är många aspekter att ta hänsyn till. Inom ridsportsvärlden finns det en mall-häst kan man säga – det är ett 500kg halvblod. Och när det skrivs böcker och ridskolorna lär ut teori m.m så utgår man alltid från den här mallhästen. Men om vi ska vara ärliga – hur många hästar är det inte egentligen som inte alls är någon 500kg halvblodshäst? När jag gick hästskötarutbildningen retade jag mig enormt över detta. Det kändes hela tiden som att det enda som räknas här i världen är 500kg halvblodshäst. Trist 🙁
Om man tar min lilla häst som exempel – han väger ungefär 280kg och bör äta ungefär 4kg torrsubstans vilket med vårt hö blir ca 5kg hö. Men 5kg med vårt hö blir lite för mycket energi, om man inte rider rätt så ordentligt 6 dagar i veckan. Samma med Sudden även om han väger bra mycket mer. Men han äter fortare och har därmed ett större behov av tuggfoder eftersom tuggtiden är så viktig. Jag har löst det med halm. Kakan får ungefär 4kg hö och så mycket halm han vill äta – vilket är ungefär 1 kg om dagen. Sudden får bara 6kg hö just nu men äter också 2kg halm varje dag. Jag är dock inte helt säker på att Sudden är nöjd. Men så fort han är helt igång igen ska han få mer hö.
Varför är detta så svårt kan man ju undra – jo hästen är ju som bekant ett djur som i vilt tillstånd skulle ägna ca 14-18 timmar per dygn (det är mycket tid det) åt att äta och tugga. När vi stänger in våra hästar i deras boxar och låter dem gå ute bara på dagtid och vanligen är det ju ingen mat i hagen, knappt ens på den varmare årstiden – vad händer då? En del hästar, tex dem som får för lite tuggtid och dem som får för lite stimulans, dom utvecklar stereotypa beteenden. Andra kan få magsår. När hästen börjar tugga produceras saliv och om hästen inte får tugga i minst en timme ökar risken att hästen får magsår. Att hästen t.ex äter på boxen är ju ett tecken på att den inte är nöjd. Det händer för lite, den får för lite tuggtid, den har tråkigt m.m. Min egen häst känner jag väl och vet att så fort han äter på boxen ja då är det något han försöker säga mig – t.ex jag får för lite mat. När han är nöjd då äter han inte på boxen. Vi har boxar i trä – kanske jag ska tillägga.
Man måste vara uppmärksam på sin häst och lära sig läsa den. På så vis kan vi undvika dessa groteskt vidriga stereotypa beteenden. Det är ju INNAN beteendet är befäst som hästen mår som sämst. När beteenden väl finns där är det dels enormt svårt att få bort det och dessutom mår hästen bättre om den får fortsätta med sitt beteende.

>Idag har jag jobbat i stallet. Allt gick som på räls. Men i vanlig ordning nu när sonen går med gipsat ben så var jag tvungen att åka hem vid lunch för att hämta honom från skolan. Sedan åkte jag tillbaka för att hjälpa till att ta in hästarna och sedan själv rida.
Ridningen gick bra faktiskt. Jag körde inte på så länge men fick ändå till honom lite som jag ville. Man märker dock att han vilat lite för han var lite på, då och då under ridpasset.
Under eftermiddagen kom en lastbil med hösliage som lastades ut, strax bredvid hans hage. Kvar lämnades några pallar på marken utanför en dörr, som man måste passera när man går in från hans hage. Dessutom var dessa dörrar öppna och det brukar de aldrig vara. Så när vi gick förbi, från hagen och in så blev han jätterädd två ggr – knäpphäst! Och när jag sedan skulle rida så blåste han upp sig enormt när vi skulle förbi dessa pallar. Men när vi ridit klart så brydde han sig inte ett dyft om dem. Bra så! Jag tycker mig märka ett litet mönster – OM han rids kontinuerligt varje dag och får sin motion så är han verkligen INTE lättskrämd. Men om han däremot rids lite mindre så finns det både ett och två spöken längs vägen – hihi.

Idag har jag hjälpt min gamla medryttare att göra en foderstat till hennes häst. Det började med att hon frågade mig om hästen kunde få i sig för mycket energi av att bara äta hö. Till saken hör att det hö vi har just nu innehåller lite väl höga energivärden, vilket är lite av ett dilemma när jag har gjort foderstat till speciellt den minsta hästen. Men även Sudden skulle ju gärna äta lite mer hö än vad han kan göra, speciellt nu när han inte rids så mycket. Så båda får halm som komplement. Okej -tillbaka till gamla medryttaren och hennes häst. Hästen äter rätt mycket och nu skulle jag då räkna ut en bra foderstat, det visade sig att hon i alla fall äter 3kg för mycket hö.

>gick … bara som sådär. Jag har magkatarr och försöker ta det så lugnt jag kan. Jag klarar verkligen inte av stress, inte nog med att jag får magkatarr lätt som en plätt, jag får ont i hela kroppen av stress. Jag är en riktig vekling.
Hästarna mår i alla fall bra. Det har dock blivit en väldigt lugn vecka. Zorino har vilat 5 dagar. En dag red Moa (min tränare) och idag har jag tömkört över cavalettibommar. Suddis har också vilat sig (i form hoppas jag hihi). Eftersom hans kära Sofia har haft körkortsteori hela veckan har han fått stå ut med mig som skötare istället och därmed inte blivit motionerad så mycket.
Kakan är arg som ett bi, antingen är det något fel på honom (att han har ont någonstas) eller så är det pälsfällningen som är på gång. Varje gång han sätter päls och fäller päls blir han så enormt retlig att det knappt går att rida. Nu har dem rid-uppehåll i minst en vecka. E går ut på promenader, tömkör och kör ledarskapsövningar istället. Som motåtgärd får han tredubbel dos av b-vitamin varje dag. Det har fungerat förrut så vi hoppas på det denna gång också.

>Galopperade över bommar alltså 😀
DET ni!!

Först la jag upp dem på sockerbitar och hade lite som förra gången men nu med galoppavstånd … jag började med att trava över dem och kände mig lite för. Tog lite sats och tänkte – nu styr jag mot bommarna … men så nej jag vågar inte. Jag var inte ensam inne i ridhuset, min dotter och en annan tjej med ponny var där inne. Dem hoppade och studsade runt de där bommarna som om det vore ingenting men jag vågade inte. Så jag sa till den andra tjejens mamma att jag inte tänkte hoppa något så dem kunde göra vad dem ville med bommarna och sockerbitarna. Hon gjorde två hinder av dem och tjejerna hoppade en stund medans jag dressyrade och kände mig allmänt feg. När tjejerna hoppat färdigt bad jag dottern att ta bort sockerbitarna och lägga ner bommarna på marken. För nu jä-lar skulle här galopperas! Sagt och gjort. Och jag överlevde – konstigt va? Inte bara det – det var skoj också 😀

Nästa gång kanske …

>Nu när Rasmus fortfarande är konvelecant så varierar jag och B våra skogsrundor mellan två-tre olika och med olika längd. Igår var det dags för den längre, den tar ca 45 minuter. Vi fick dessutom sällskap, till slut blev det ett helt litet följe med hästar, ryttare, hundar och några hästar utan ryttare. Jag och Zorino tog täten och bakom mig red Sofia på Sudden, sen kom Ramsus skötare som var så snäll att hon ledde Kakan, därefter red Castors ena fodervärd (på Castor), sedan den andra fodervärden (som fick rida på Rasmus), sedan kom B med sin hund och sist en annan tjej i stallet med sin konvelecanthäst. Jag tror att dem som fick gå och inte kunde rida ångrade sig en smula, att de följde med för jösses vilken djup snö det var på många stället utefter rundan. Men vi hade kul i alla fall 🙂

Idag ska jag ta fram bommarna igen … och kanske lägga dem på galoppavstånd – men det återstår att se, det bestämmer jag inte nu 🙂

>för Sudden … fast igår. Igår blev min älskade häst 19 år.

>och ganska mycket ridning. Eftersom världens bästa Sofia har körkortsteori i några veckor får jag äran att ta hand om Sudden lite extra. Igår var en sådan dag. Jag och bästa B red ut en sväng i det helt galet vackra vädret. Det kom ju ner rätt så stora mängder snö häromdagen och dessutom blåste det rätt rejält så vägen ner till skogen var det djupsnö (och då menar jag verkligen djup) och hästarna fick verkligen ta i. Som tur är blir det bättre på engång när man kommer in i skogen. Vi hade en jättemysig tur, barbacka och allt 🙂
När vi kom tillbaka var det dags att rida nästa häst – världens goaste Zorino. Jag fick med mig någar andra tjejer i stallet för uppvärmning i skogen. Så då gick jag samma väg igen med Z som med S och Z hade exakt lika jobbigt att ta sig fram i djupsnön som S. När vi kom tillbaka gick jag in i ridhuset. Jag gjorde en del övningar jag hade fått av Annelie och det gick jättebra. Jag fick till den där fina skritten som Annelie blev så himla imponerad över i onsdags och i slutet fick jag en djup och låg form som till och med Moa skulle varit nöjd med!