>När jag ändå är inne på ämnet foderstat. Det är inte lätt det där med mat till hästarna. Det är många aspekter att ta hänsyn till. Inom ridsportsvärlden finns det en mall-häst kan man säga – det är ett 500kg halvblod. Och när det skrivs böcker och ridskolorna lär ut teori m.m så utgår man alltid från den här mallhästen. Men om vi ska vara ärliga – hur många hästar är det inte egentligen som inte alls är någon 500kg halvblodshäst? När jag gick hästskötarutbildningen retade jag mig enormt över detta. Det kändes hela tiden som att det enda som räknas här i världen är 500kg halvblodshäst. Trist 🙁
Om man tar min lilla häst som exempel – han väger ungefär 280kg och bör äta ungefär 4kg torrsubstans vilket med vårt hö blir ca 5kg hö. Men 5kg med vårt hö blir lite för mycket energi, om man inte rider rätt så ordentligt 6 dagar i veckan. Samma med Sudden även om han väger bra mycket mer. Men han äter fortare och har därmed ett större behov av tuggfoder eftersom tuggtiden är så viktig. Jag har löst det med halm. Kakan får ungefär 4kg hö och så mycket halm han vill äta – vilket är ungefär 1 kg om dagen. Sudden får bara 6kg hö just nu men äter också 2kg halm varje dag. Jag är dock inte helt säker på att Sudden är nöjd. Men så fort han är helt igång igen ska han få mer hö.
Varför är detta så svårt kan man ju undra – jo hästen är ju som bekant ett djur som i vilt tillstånd skulle ägna ca 14-18 timmar per dygn (det är mycket tid det) åt att äta och tugga. När vi stänger in våra hästar i deras boxar och låter dem gå ute bara på dagtid och vanligen är det ju ingen mat i hagen, knappt ens på den varmare årstiden – vad händer då? En del hästar, tex dem som får för lite tuggtid och dem som får för lite stimulans, dom utvecklar stereotypa beteenden. Andra kan få magsår. När hästen börjar tugga produceras saliv och om hästen inte får tugga i minst en timme ökar risken att hästen får magsår. Att hästen t.ex äter på boxen är ju ett tecken på att den inte är nöjd. Det händer för lite, den får för lite tuggtid, den har tråkigt m.m. Min egen häst känner jag väl och vet att så fort han äter på boxen ja då är det något han försöker säga mig – t.ex jag får för lite mat. När han är nöjd då äter han inte på boxen. Vi har boxar i trä – kanske jag ska tillägga.
Man måste vara uppmärksam på sin häst och lära sig läsa den. På så vis kan vi undvika dessa groteskt vidriga stereotypa beteenden. Det är ju INNAN beteendet är befäst som hästen mår som sämst. När beteenden väl finns där är det dels enormt svårt att få bort det och dessutom mår hästen bättre om den får fortsätta med sitt beteende.