>Det blev lite skritt på stora volten och några steg i trav bara för att se att han inte är halt. Nope inte halt längre – jippi. Bara det håller nu …

>Man kan säga att det tog mig ca ett år att känna att det är jag som är ägaren till Sud. Känna mig hemma med att äga en häst och ha det dagliga ansvaret. Självklart har jag trivts och jag älskar verkligen min häst men först nu börjar jag känna mig ”hemma” om ni fattar vad jag menar. Det hör ju såklart ihop med att jag är nybörjare. Något jag snabbt lärde mig är att det spelar liksom ingen roll hur länge man har ridit på ridskola och hur duktig man är på att rida – det är helt andra saker man måste kunna som hästägare. Och att det allt går att lära sig med lite (okej då ganska mycket) hjälp från personal och stallägare.

Och kanske vi köper en till häst – en ponny till Emma. Nu när vi har haft Russe i 3 månader så känns det som att Emma klarar av det här med egen häst. I början tyckte hon att det var jobbigt men nu har hon acklimatiserat sig. Självklart kommer vi att ha medryttare på en ev. egen ponny men då kan man själv bestämma hur allt ska vara.

>Idag tänker jag sitta upp och prova att rida – ifall han inte är halt på stallgången, såklart. Men det tror jag inte. Så nu ska här ridas *hehe* … fast väldigt försiktigt såklart.

>Åh vad konstigt allt är … i söndags inte halt, i måndags halt, igår inte halt … Vad ska man tro? Nä, jag struntar alla fall i att visa upp honom för veterinären. Vad ska hon göra/säga? Man springer med en en häst på gången som inte är halt, inte har varma eller svullna ben … öh … och så får man betala typ 500kr för det – nä, jag tror vi struntar i det.

>I söndags sprang jag med Sud på stallgången – Mikiss kollade och såg ingen hälta. Så igår tog jag ut honom på stora volten och skulle lite försiktigt tömköra för att se hur det gick – halt efter bara några minuter! Så tråkigt! På onsdag kommer veterinären och då kanske hon kan säga något i alla fall. Han har inga svullna eller varma ben, inget konstigt har hänt – han är bara halt.
Jag som har köpt ridstövlar och allt – och så har jag ingen häst att rida … blää.
Sud tycker nog inte heller att detta är såå himla roligt, han börjar bli lite rastlös. Om jag får för veterinären så ska jag försöka göra lite ”markarbete”, typ träna ledarskap och sånt i ridhuset istället för ridningen. Så att han i alla fall får använda hjärnan lite.

>

>Sud´s hälta var bra mycket bättre igår när jag kom till stallet. Så idag hoppas jag att jag kan ta en snabb liten tur på hästryggen. Vi får se …

>Eller kanske inte Lotta men väl Sud. Precis när jag har blivit frisk så att jag kan rida igen ja då blir Sud halt. Trist

>Åhh vad jag ångrar att jag inte bestämde mig för att sätta på snösulor när ”skomakaren” var här senast. Det är typ 1 1/2 vecka sedan bara och då var det barmark …
Jag frågade några till råds i stallet och alla sa att även om det kommer snö så ligger den inte kvar. Och vad är det nu då … snö som ligger kvar och man kan inte vara någon annanstans än inomhus och ni som vet hur det är på Pärlviken vet att ridhuset är så litet att det knappt är ett ridhus + att när man själv kan rida så är ridhuset upptaget av … ridskolan.

Nästa år så vet jag att lita till min egen känsla för saken och inte lyssna på andra.

>Så här såg det ut för några timmar sedan. Hon är bara så bäst, min lilla socker-ros till dotter.
Hon värmde upp med hinder på 30cm och höjde sedan 10 i taget upp till 60cm och Russe bara flög över hindren. Det var såå kul att se. Både Emma, Russe, Tessan och mamma var jättenöjda efteråt. Alla på sitt sätt *hehe*.