>Efter att vi tillbringade hela förra året utan någon annastans än skogen att rida i så tycker ju jag att vårt extremt lilla ridhus ändå är ett ridhus och gör att vi ändå kan hålla igång hästarna hela året MEN efter att ha bytt upp mig i storlek på häst så börjar ridhuset kännas sådärbra att rida i. Man kan inte ens rida på ”fyrkantsspåret” – jo såklart man kan men det är som att rida på stora mittvolten ungefär. Jennys ridhus är bredare än vad vårt är långt – vårt är 17x22m ungefär, alltså vääldigt litet. För E och Kakan är det ganska så perfekt i storlek när dem bara ska rida vanlig dressyr men i hoppningen är det för litet även där.
Många hos oss klagar över att det blir för trång för att vi ibland är många som ska rida samtidigt men jag tycker inte det är det stora problemet. Man får ju helt enkelt hålla undan för varandra. Jag tycker det är värst att man inte kan rida rakt fram (väggen kommer fortare än man kan ana) och att man absolut inte kan öva på ökningar (jo skrittökning haha).
Idag red jag där inne och det gick helt enkelt inte så bra. Fast jag får väl nöja mig med att nästan alla andra dagar den senaste tiden har varit bra rid-dagar 😀
Jag vet inte riktigt vad lösningen på problemet är – ska man försöka åka iväg fler gånger i veckan till ett större ridhus? Ska man ”ge upp” träningen för nu och bara ”åka” häst ett tag tills stora ute volten går att använda igen? Ska man leta efter ett alternativt stall att flytta till? Ja jag vet helt enkelt inte?
Torill: Ja, jag har provat nova-bett. Han gillade det faktiskt inte alls … rakt metallbett verkar vara det som fungerar allra bäst, och nästbäst verkar tvådelat, lite tyngre tränsbett.
Jag ska försöka mig på att rida med hackamore någon gång snart … mest för att ha något att ta till när/om man behöver rida bettlöst. Om jag hade ett sidepull skulle jag hellre prova det men nu känner jag inte ens någon som har ett. Sofia har pratat om att köpa ett att ha till Sudden (som får panik av tryck på nosryggen men som mer än gärna går bettlös) och gör hon det så tror jag att jag ska prova det på Zorino också (om jag får såklart).
>Fast Hackamore ger väl också tryck på nosryggen, även om man nu kan reglera trycket.
Ibland rider jag westernhästar och vissa har inte bett och vissa har inte nosgrimma.
Är det inte en djungel det där att hitta det optimala? Kvinnan som har westernhästarna har som filosofi att ha så lite hjälpmedel som möjligt. Hennes hästar är som hundar, de följer henne var hon än går. På ridskolan blir det tvärtom: mycket hjälpmedel.
>Ullis: Ja exakt hackamore ger tryck på nosryggen – det är därför jag skulle vilja prova sidepull. Sudden får lite panik av tryck på nosryggen, honom rider jag alltid utan nosgrimma och honom kan man enkelt rida i bara vanlig grimma och sätta i tyglarna i – han reagerar väldigt lätt på säte och kropp. Jag vet ju inte hur det är med Zorino än – har inte hunnit prova men jag tycker mig känna att han är rätt känslig han också. Fast på honom måste jag ha både nosgrimma och snokrem (tyvärr) han går och gapar ganska mycket när jag rider. Men jag hoppas att min ga tränare kanske kan hjälpa mig komma tillrätta med det. Jag är eg för så lite hjälpmedel som möjligt men är öppen för att ta till dem om det behövs. Jag anser att bara man vet VARFÖR man använder alla dessa hjälpmedel och inte bara använder dem för att alla andra gör det så är det bara till godo. Däremot som många ungdommar gör, kompisen har tusen hjälpmedel till sin häst då måste jag också ha … det är nog inte så smart.