>Nu ska jag ge mig in i något som jag i stort sett aldrig diskuterar – nämligen jämnlikhet. Jag vet inte om jag är
1. jävligt blåögd
2. jävligt ovanlig
3. jävligt konstig

I alla fall så är detta ämne ovanligt att jag ens tänker på, har aldrig varit en stor grej för mig och jag funderar lite på varför. När jag växte upp så växte jag upp med en urstark mamma, en storasyster och en lillebror och en pappa. Mamma tjänade de mesta pengarna men både mamma och pappa fanns där som närvarande under hela uppväxten. Vi hade också farmor som kom hem till oss och passade oss när vi var små och sedan när vi var lite äldre kom hon och städade och lagade mat till oss. Farfar kommer jag inte ihåg – han dog när jag var mycket liten.
Jag växte upp och lärde mig ta plats och att aldrig någonsin ens reflektera över att kvinnor skulle vara mindre värda eller något sånt. Vi var tre starka kvinnor i familjen (vi ÄR tre starka kvinnor fortfarande).
Min man växte visserligen upp på annat vis men är uppfostrad i någorlunda samma anda och ser inte på saken på något annat sätt än jag.

Nu den senaste månaden har jag läst lite bloggar om just jämnlikhet bla:
http://zettermark.blogg.se/index.html
http://ladydahmer.se/index.html
och även lite på:
http://onekligen.blogspot.com/

Den här Lady Dahmer känner jag bara är helt konstig medans Zettermark ändå pratar ett språk man kan förstå och verkar inte heller så arg hela tiden. Men jag känner inte igen mig i vare sig deras ilska eller deras vardagsbetraktelser. Vad beror det på? Min uppväxt? Mitt sätt att leva? Vad?

Onekeligen har ett litet tema i sin blogg – hon bloggar då och då om jämnlikhet i vardagen och tar upp sådana saker som städning, ta hand om barnen, ekonomi m .m.
Jag och min man har ingen millimeter uppdelning av vare sig det ena eller det andra. Jag känner inte att jag är kvinna och måste göra vissa saker – nä vi gör det vi är bra på. Och det är nog ganska rättvist födelat – om det i så fall är någon som gör mer så är det min man.

En del av dessa bloggare skriver om att bojkotta klädesaffärerna som har en tjej- respektive killavdelning för kläder för att det ska göras mer unisexa kläder. Jag förstår faktiskt inte riktigt det här – kanske jag är dum och blåögd – men sitter jämnlikheten i kläderna? Jag fattar inte?

Zettermark skriver såhär i sin blogg idag:
Kvinnor växer upp med att höra att vår livsuppgift är att känna oss speciella i en mans armar. Män växer upp med att höra att de ska erövra världen.

VA? Ingen jag känner uppfostrar sina barn så här. INGEN!!

Lady Dahmer skrev för några veckor sedan att vi lär våra flickor från den dagen de föds att det är viktigt att se bra ut.

VA? Vem gör det? Ingen jag känner i alla fall.