>Jag och Emma trivs inte på stallet. Vi tycker det är för stort, opersonligt, bryåkratiskt och fullt med stroppiga ”dressyrtanter”. Vi ser inte på hästar på samma sätt som merparten av de som har häst där gör. Två ridhus, alla faciliteter och nära till stallet väger inte på långa vägar upp otrivseln. Inte ens för Emma. Jag trodde nog att hon skulle trivas – kunna träna och känna sig nöjd över det men hon trivs nog minst av oss. Fast hon har ju å andra sidan i alla fall sin ridning. Jag klarar ju inte ens av att rida längre. Vi MÅSTE hitta något ställe där vi kan få må bra. Ett ställe där hästarna får komma i första hand. Där de kan få gå ute hela dagarna med tillgång till både mat och vatten, där det ändå finns möjlighet att träna och som INTE kostar skjortan och lite till. Fattar verkligen inte att ett sånt ställe inte ens verkar existera. Jo men inte inom rimligt avstånd. Kanske jag måste inse det och så får vi åka lite längre i alla fall?
Vi var och kollade ett ställe förra söndagen – mycket verkade så bra men dels hade dom superleriga små fållor till hagar och dels var hästarna aldrig ute längre än till 15 (oavsett årstid). Plus att det var svartmögel i hela taket på hela stallet.