>Denna gång gick tävlingen av stapeln på Djursholms Ridklubb så vi fick åka lite längre. Det tog ungefär en timme att åka dit, första start var klockan 8.30 så vi åkte från stallet 6.30. E red sin första klass, förklassen strax före nio och runt fem i tre på eftermiddagen red hon lagklassen … 6 timmars! väntan låg då bakom oss. I förklassen fick hon 4 fel på hinder och 2 tidsfel – en helt okej runda. E var nöjd men synd att dem fick ett stopp … typ så. Denna gång hade vi med oss en annan tjej från stallet och hennes lilla söta ponny.
T red några starter efter E så vi stannade kvar på läktaren och kollade även hennes ritt. Hon fick också 4 fel på hinder. När båda tjejerna ridit förklassen gick vi den långa vägen ner till transporterna och lastade in ponnyerna. Sedan tillbaka upp igen och hejja på dem andra i laget. Timmarna sniglade sig fram, vi satt rätt länge i cafeterian och ”degade”. Vi lunchade ponnyerna och gick en vända med dem. Äntligen var den 125 startade i förklassen färdiga och vi fick veta när lagklassen skulle börja och vilket startnummer tjejerna hade. På med allt på ponnyerna och så iväg …
E nollade och har nog aldrig ridit vare sig en så snabb eller en så snygg runda 🙂
T nollade och red också riktigt, riktigt bra. Båda tjejerna fick dessutom bra betalt av domaren i stilbedömningen. E fick 50 poäng, bara sjuor och en åtta. T fick 46 poäng.
Efter andra ritten fick vi dessvärre vänta rätt så länge på E´s protokoll … som av någon outgrundlig anledning hade försvunnit. Till slut fick vi den och kunde vända kosan mot stallet igen. Hemma igen var vi mer än tolv timmar efter att vi lämnat det. Phu vilken dag – rolig men också redigt jobbigt.

>Jag har vunnit min första rosett – jag fick 20 poäng av 30 möjliga. Alla som var godkända fick rosett. Ponnydottern kammade hem andra placeringen och Sofia och Sudden vann hela rasket 🙂
Vi har haft en väääldigt rolig dag men tyvärr lite för mycket regn och lite kallt. Men men man kan inte få allt här i världen.
Jag har gjort min tävlingsdebut och blev godkänd – jag är nöjd 🙂
Vattenmatten gick inte men jag klarade av att öppna grinden och stänga den efter mig!

Notera min häst förskräckta uttryck

Kolla vilken fin!

>brukar jag tänka att jag har köpt en alldeles för avancerad häst och att han kanske var i överkant lite för dyr … jag skulle kunna ha lika kul/nytta av en lite mindre utbildad häst MEN jag är så barnsligt förtjust i honom som individ. Han är så trevlig, go och härlig så jag vet inte vad. Jag undrar om det är så att man får vad man betalar för … även i den här ”branchen” eller om man helt enkelt bara har tur/otur eller kanske skicklighet …

>för min del … tänk jag har aldrig i hela mitt liv tävlat till häst …
MEN imorgon blir det debut, visserligen på hemmaplan men det är väl så man börjar?

I morgon ska vi ha bruksridningstävling på stallet – det är jag och B som anordnar. Banan består av 10 ”hinder” som man ska klara av. Det finns fyra olika poäng (eller tja ett av alternativen är noll poäng) – beroende på hur väl man klarar av hindret.
Följande ska vi göra:
Slalom – säger ju sig själv
Fyrkanten – gå in och vända på liten yta
Mattan – gå över en vattenmatta (kommer jag inte klara – ska inte ens försöka)
Backa – backa genom bommar utan att kliva utanför
Kudden – ta upp en kudde från en pall, bära med sig den i en volt i valfri gångart
Hinder – ta sig över ett litet kryss i valfri gångart
Flytta koppen – flytta en kopp från ett hinderstöd till ett annat
Gränd – passera en smal passage i skritt
Bro – gå över en bro
Grind – öppna grinden, gå igenom och stänga

Några av dessa saker vet jag med mig att jag inte kommer klara medans andra klarar jag nog av att få mer än 1 poäng på. Om man får 10 poäng så blir man godkänd. Det är mitt mål imorgon – att bli godkänd.

Det ska bli riktigt kul 😀

>jag brukar ha runt 50 besökare/läsare en vanlig dag (give or take a few) men inte så många skriver några kommentarer. Vilket inte gör mig något men så är det. När jag skrev mitt inlägg om mina problem med bett och hästens mun så fick jag vanligt antal besök men jättemånga kommentarer.

>Bara för att jag skrev mitt förra inlägg så gick det jättebra att rida idag … tänk vad enkelt allt blev här i livet. Är något krångligt så är det bara att skriva en rad om det i bloggen så löser det sig hihi.
Nä men skämt åsido så var det en trevlig häst jag satte upp på idag, mjuk och eftergiven nästan från början med ett litet avbrott i mitten av ridpasset där han stretade emot lite. Han var dessutom lyhörd och väntade in mina kommandon uppe på ryggen – nice 🙂
Jag tror helt enkelt att det är jag som har en överdriven rädsla för att sitta och dra i munnen.

Efter jag ridit så hjälpte jag ponnydottern när hon hoppade lite. Det blev en del skojiga svängar och lite övning på att vara rättställd i svängarna i speciellt höger varv (tydligen mycket svårt).
Idag har jag varit iväg och köpt havre också. Båda mina hästar äter ju havre så det går ju åt en del och nu har det varit slut ett par dagar – alltid skönt när man har gjort sånt där som ligger lite och gnager.

>Jag läser en hel del hästbloggar (jättmånga skulle min man säga hihi) och en del av dem som skriver är hopp-ryttare. Bland hoppryttare verkar det vara helt i sin ordning att rida dag ut och dag in på rätt så skarpa bett medans i dressyrvärlden så MÅSTE man variera sig. Jag undrar jag … varför det är så?
För några dagar sedan red jag med tränsbettet och blev jättefrustrerad. Han gick emot bettet hela tiden, höjde huvudet upp till himlen och verkade jätteobekväm 🙁
Eftersom jag känner mig orutinerad och inte VET hur det ska kännas så lät jag en kompis sitta upp och frågade henne vad hon tyckte. Mycket riktigt så tyckte hon exakt som jag – det känns inte bra, vare sig för ryttare eller häst. Dock gav han med sig efter ca 40 min total ridtid, kanske 25 min med mig och ca 15 min med min kompis. Jag hoppade upp igen när jag såg att han inte stretade emot längre och vips så var det ju en helt annan häst. MEN varför ska det vara en dragkamp och ta 40 min? Så kan man ju inte ha det! Med jaktkandaret eller hackamore tar det max 10 min så har man en eftergiven häst som ser ut som och känns som att han gillar läget. Ska det vara så här? Är det mig det är fel på? Min kompis säger att jag måste ta dragkampen och göra den kortare. Men jag vill inte vara hård i handen vilket jag måste. Jag vill veta om det är så här för ”alla” andra? Här kommer nackdelarna in – att ha egen häst och aldrig rida andra hästar.

>Ponnydottern är sjuk 🙁 och igår var det träning hos Jenny. Eftersom vi ändå måste betala, alltså även om E inte kan komma, så bestämde jag mig för att åka istället för dottern. Alla andra som såg mig skulle nog inte kalla det för hoppning men i min värld så hoppade jag. En cavaletti hoppade jag i galopp ett flertal gånger i båda varven. Ett lite högre hinder travhoppade jag en gång i varje varv. Det var jättekul och ganska läskigt men det kändes ändå bra och nästa gång vågar jag nog mer 🙂 Däremot undrar jag vem av oss – jag och Zorino – som är mest fjompig?

Idag fick Zorino en ny vän i hagen. Hans gamla vän flyttade i lördags och sedan dess har han gått ensam och inte gillat det. Så idag flyttade Pamir in i Zorinos hage och dem blev bästisar på engång. Zorino lämnade inte Pamirs sida 🙂

Kolla det här. Jag undrar lite i vilken verklighet lever Svenska Ridsportsförbundet? Alla som varit på en ponnytävling VET att det är så här. Jag tror jag skrivit ett inlägg tidigare om just ponnymammor … alltså jag hatar dem. Dem kan var så nedrigt vidriga så man vill klappa till dem. Och NEJ jag ska inte dra alla över samma kam – men om vi nu pratar generellt så gillar jag inte ponnymammor.

>Kolla bara vilken snygging ….

>Förra veckan och denna vecka har vi en prao-elev på jobbet och idag har vi dessutom fått ytterliggare förstärkning i form av en lite yngre prao-elev (bara idag). Det är toppen med extra hjälp i stallet, inte nog med att allt går fortare utan man har så gott sällskap och det är så trevligt.
Idag har vi hunnit med mycket.
Efter de vanliga sysslorna fodring och utsläpp så sopade prao-eleverna stallgångarna medan jag och B sopade i fodergångarna. Sedan var det såklart dags för frukost 🙂
Under tiden vi fikade i solen så skev vi upp lördagens tävlingsbana på en lapp för att sedan efter frukosten gå ut och bygga den. När det var klart gick vi och hämtade tre hästar som skulle få agera försökshästar på banan. Det gick jättebra, vi justerade bara några småsaker.
Lördagens tävling är alltså en bruksridningstävling. Banan består av 10 hinder av olika slag. T.ex: gå över en ”bro”, öppna och stänga en grind, gå över en vattenmatta, slalom mellan koner m.m.
Jag och B ordnar denna tävling bara för oss som står i stallet. Vi försöker fixa lite tävlingar och dylikt lite då och då för att öka samhörighetskänslan. Alla kan vara med även om man t.ex inte rider sin häst av någon anledning, då kan man vara med och leda vid hand. Vi har dessutom två klasser – en för häst och en för hund 🙂
När vi prövat banan hade nästan hela förmiddagen gått och vi lunchade alla hästarna. Sedan var jag tvungen att åka hem och fixa lunch till den sjuka ponnydottern. På eftermiddagen hjälptes vi åt att mocka de boxar som skulle mockas, vi mockade i hagen, fyllde på vatten, gjorde lite hö-påsar m.m. Sen tog jag in Zorino och lät honom prova på lite inne på banan. Om jag säger så här – han gillar ju, som bekant, inte vatten … han gillar inte vattenmattor heller hehe. Men jag fick honom att gå över några gånger men med samma frust och fnys varje gång. Bron gick han över efter 10 sekunders övertalning. Han skötte sig rätt så bra 🙂
Eftersom jag har haft överjävligt ont i knät efter gårdagens 2-timmars ridning så struntade jag i att rida idag. Zorino har motionerat sig själv idag, hans kompis Silver åkte iväg i lördags och sedan dess har han fått gå själv. Det gillar han inte så han springer en del i hagen och gnäggar efter … ja Silver antar jag. På lördag ska dock en annan ponny flytta in i hans hage så det kommer nog bli bra.