>Ponnydottern är sjuk 🙁 och igår var det träning hos Jenny. Eftersom vi ändå måste betala, alltså även om E inte kan komma, så bestämde jag mig för att åka istället för dottern. Alla andra som såg mig skulle nog inte kalla det för hoppning men i min värld så hoppade jag. En cavaletti hoppade jag i galopp ett flertal gånger i båda varven. Ett lite högre hinder travhoppade jag en gång i varje varv. Det var jättekul och ganska läskigt men det kändes ändå bra och nästa gång vågar jag nog mer 🙂 Däremot undrar jag vem av oss – jag och Zorino – som är mest fjompig?

Idag fick Zorino en ny vän i hagen. Hans gamla vän flyttade i lördags och sedan dess har han gått ensam och inte gillat det. Så idag flyttade Pamir in i Zorinos hage och dem blev bästisar på engång. Zorino lämnade inte Pamirs sida 🙂

Kolla det här. Jag undrar lite i vilken verklighet lever Svenska Ridsportsförbundet? Alla som varit på en ponnytävling VET att det är så här. Jag tror jag skrivit ett inlägg tidigare om just ponnymammor … alltså jag hatar dem. Dem kan var så nedrigt vidriga så man vill klappa till dem. Och NEJ jag ska inte dra alla över samma kam – men om vi nu pratar generellt så gillar jag inte ponnymammor.