Vi har klippt manen på Bitcoin … 😩
Ja vad ska man säga … det krävs lite när man börjar bli vuxen.
Idag på morgonen åkte jag och Emma till Södertälje för att lämna tillbaka hyrbilen (från Sundsvall) och när vi kommer tillbaka in på gården så ser vi en lös häst 😳 … och vi inser snart att det är Bitcoin 😱 😱 oh oh – inte bra!
Han står och flörtar med ponnystona över staketet men är lugn. ivermectin sukl Stona tittar nyfiket tillbaka på honom men inte heller de är upprörda. what parasites does ivermectin kill in dogs Emma hoppar ur bilen och grabbar tag i en grimma och går snabbt upp till honom och fångar honom. Tur att han är så himla snäll att hantera i alla situationer 😍 😍
I helgen har vi haft fullt upp. Vi kom ju inte hem förrän på fredagen, fast tanken var att vara hemma redan på torsdagen. Därför var vi tvungna att köra Tulci till Myrsjö Gård på lördagen istf fredagen.
Tulci har alltså åkt till Myrsjö Gård för att vara där över fölningen. Där är de experter på det här med fölning så det känns oerhört tryggt.
I fredags innan vi kom hem kom Ricotta MW hit. Han ska bo här under tiden hans ägare är på semester. Han är en Rocky-son och så otroligt lik Rocky så det är helt otroligt. Idag red Emma en sväng på honom och även där kändes det som Rocky <3
Idag har vi släppt in Cuba i sto-flocken. Det gick lugnt tillväga och känns bra att ha rätt häst i rätt flock inför våren och fölningar.
I och med det släppte vi också ihop Annie och Belle. Det var nästan lite komiskt. Innan ihopsläpp har vi låtit dem stå bredvid varandra i boxarna några timmar. När vi sedan släppte ihop dem i hagen var det som att de inte ens behövde hälsa – de kände ju redan varandra. Det första som hände var detta:
Tänk om alla ihopsläpp var lika lätta 😂
Nu i veckan som kommer händer lite roliga saker (förhoppningsvis) – jag vill inte säga något än – men så fort jag vet så kommer det upp här 😃
Jag och Nicklas har verkligen varit med om något ovanligt de två senaste dagarna. Det började på tåget hem från Åre igår morse. Två unga väldigt trevliga tjejer (Emmy och Maja) sitter jämte oss. Vi börjar prata och har trevligt under vägen ner mot Sundsvall. Där är det meningen att vi (och de unga tjejerna) ska byta tåg till Stockholm. Ju närmare Stockholm vi kommer ju fler av oss i tågvagnen inser att vi faktiskt inte kommer vidare eller åtminstone inte i tänkt tid. Alla i vagnen börjar prata med varandra, ge goda råd och uppmuntran. En stund innan vi rullar in på stationen i Sundsvall (flera timmar efter utsatt tid) så bestämde jag och Nicklas att vi ska stanna i stan över natten och bokade in oss på ett tåg morgonen efter. Vi tog adjö av alla trevliga människor i vagnen och speciellt de två unga tjejerna och en mycket trevlig ung man (Joel).
Vi tar en taxi till hotellet, installerar oss på rummet och går ner till baren och tar något att dricka. När vi är på väg upp på rummet igen så möter vi Emmy, Maja, Joel och en till ung man, Martin. De blir jätteglada och ber oss äta middag med dem.
Under middagen får vi meddelande om att tåget vi ska ta på morgonen inte kommer gå. Då bestämmer vi oss för att hyra en bil för att kunna ta oss hem. Vi erbjuder Emmy och Maja att de kan åka med oss till Sthlm. De hör hemma i Karlstad och ska med ett till tåg vidare från Sthlm. Joel vill också följa med men tyvärr får vi ju inte plats med Martin.
Morgonen efter – i morse – fixar vi en hyrbil – den största de har men tyvärr bara plats för 5 personen. Joel visar sig VERKLIGEN vara en riktig gentleman och erbjuder sin plats i bilen till Martin. Joel bor nämligen i Hudviksvall (bara 10 mil från Sundsvall) och Martin ska till Uppsala (där han studerar).
Vi åker från Sundsvall ca 9.45. Resan går bra, men det är verkligen SJUKA mängder med snö, fram till ca 3 mil innan Tönnebro så rullar det bara på. Då behöver vi toa-besök så vi svänger av och väl där ser vi på kart-appen att det är totalstopp på E4an lite innan Tönnebro. Vi diskuterar fram och tillbaka hur vi ska göra och kommer till sist fram till att vi ska ta kustvägen och försöka komma förbi hela stoppet på E4an. Sagt och gjort. Vi åker en superliten väg utmed kusten där snön ligger i drivor längs vägkanten. Efter någon timme kommer vi ut på E4an igen, lite söder om Tönnebro.
Vi fortsätter, i Uppsala släpper vi av Martin och i Sthlm släpper vi av Emmy och Maja.
Vi är hemma igen – 29 timmar efter vi åkt från Åre och ca 8 timmar efter att vi lämnade Sundsvall. Väl hemma kollar jag runt lite och inser att E4an vid Tönnebro varit avstängd hela dagen … och att tågen från Sundsvall ska börja gå igen på måndag …
Det som mest förvånar är den osvenska stämningen. Alla brydde sig om varandra, pratade och hjälpte varandra.
Vart efter dagen gått så kände vi mer och mer att det var ”våra” barn som vi kände ett visst ansvar för. För en stund sedan fick vi veta att tjejerna kommit väl hem till Karlstad. Nu kan vi sova gott i våra egna sängar i natt.
Skönt att vara hemma!
Jag och Nicklas har – i vanlig ordning – firat våra födelsedagar upp i de svenska fjällen. I söndags tog vi tåget upp till Åre. Kom fram på eftermiddagen, installerade oss på hotell Åregården och gick ut för att äta middag. Underbart att bo mitt i centrala Åre precis vid alla restauranger. På måndag morgon åkte vi upp i backarna och körde under dagen fram till strax innan de stängde liftarna. Efter skidåkningen tog vi oss en tur till Holiday Club och bad-avdelningen. Så skönt! På kvällen hittade vi en fin restaurang med supergod mat!
Tisdag morgon kände vi oss aningen möra men bara upp i backen igen. Denna dag var det aningens sol och liftarna öppna ändå upp till toppen. Så det blev lunch upp på toppen. Dock var skidåkningen ner inte riktigt i min smak. Men men vi tog oss ner …
Efter skidåkningen blev det återigen bad och bastu på Holiday Club – underbart!! Återigen GOD mat till middag!
På onsdag var det … ja lite åt storm-hållet. Men vi åkte till Sadelexpressen och där var det helt okej. Den liften har dessutom värme i sätet på liften och en huv att fälla ner vid skitväder. Dock körde vi inte så länge utan tog oss återigen till bad och bastu … 😱
Så kom vi då till dagen vi skulle åka hem. Meningen var att ta ett eftermiddagståg och åka skidor på förmiddagen men stormen var ett faktum och då ville inte vi åka. Så tidigt på morgonen bokade vi om oss på ett tidigare tåg.
Resan hem är en helt egen historia …
som kommer i ett helt eget inlägg.
Dagarna bara flyter på – trist väder och inget speciellt roligt som händer = lite tråkigt, faktiskt.
Tuss mugg är inte helt bra så hon åker in och ut varenda dag – hon börjar titta misstänksamt på oss när vi kommer med grimman. Inte så roligt att bli tvättad om benen varje dag. Dock får hon ju alltid lite gott kraft-foder när hon kommer in som belöning.
Idag blåser det – igen – och då blåser det liksom rakt igenom vårt hus. Det är verkligen inte så trevligt 😩 🌀
Jag tror jag föredrar – 15 gr och sol framför +3 grader och storm …
Längtar till våren … och fölen …
när man har roligt – sägs det. Så roligt vet jag inte om vi haft det men fort gick veckan och vilket vackert väder det har varit. Helt otroligt!
Lady Rowena – eller Roo, som vi kallar henne, har tagit förlusten av sin mamma med mycket stor ro. Hon leker och busar med Pandis och 2-åriga Adiza. Har inte tappat i vikt, äter och dricker och tyr sig mycket till Tuss.
Tuss ja – hon fick lymfangit av mugg på båda bak. Så det blev pc iv i fem dagar. Självklart tvätt och smörj, varje dag. Det är inte borta än men hon har inte lymfangit och nu är det mest rosa hud, inga jobbiga krystor.
Det har kommit mängder med snö så jag har ägnat mycket tid i veckan åt att ploga. Men jag gillar ju att sitta i min lilla traktor och vara för mig själv 😂
Idag tog jag och Nicklas en härlig promenad ner mot sjön i bistra minus 15 grader. Det var UNDERBART 😃❄
Idag har vi sagt hejdå till Honey ❤
Vi tog in åringarna (Rowena och Pandora) i stallet innan Honey ägare kom. Och så fick de köra upp trp till lösdriften. Vi lastade på Honey och så åkte de iväg. När de kört iväg började Tuss skrika så vi gick ner till stallet för att ta ut Roo och Panda och de var VÄLDIGT upprörda 😱 Väl ute i hagen igen så ropar Roo en gång efter sin mamma, springer ner till matplatsen och när hon inte får något svar eller ser sin mamma så springer hon upp till de andra igen, som står kvar vid grinden. Sedan har vi inte hört en enda gnäggning mer och hon har inte heller sprungit eller varit orolig. Såå skönt men tror det beror på att flocken är ju kvar, det är inte eg. såå mycket som ändrats, en enda individ som försvunnit bara.
Plötsligt över bara en natt så ska fölen inte längre kallas föl utan åringar 😂
De räknas som ett år gamla och häromdagen bestämde vi oss för att promenader är bra för ettåringar 😜
Vi tog vägen via sjön och de skötte sig strålande. Sedan gick vi in på ridbanan en sväng och bara svängde runt lite. Duktiga små åringar 😍