Här kan ni läsa lite om oss som skrivits i Tidningen Ridsport:
http://www.tidningenridsport.se/Avel/Nyheter1/2014/3/Nya-hingstar-i-kvalitetsboken/
Jag blev uppringt och intervjuad på vägen hem från Vetlanda sent igår kväll. Första gången jag blivit intervjuad 😀
Igår var vi i Vetlanda och visade upp Rocky på Welshföreningens hingstvisning och han VANN 😀 Och inte bara vann – han fick rekordhöga 44poäng (9 9 8 9 9 = 44p)
– införd i kvalitetsboken. Ingen annan hingst i kvalitetsboken har så mycket som 44 poäng. Fantastiska lilla, vackra, svarta skönhet!
Han var lugn och sansad som han alltid är när vi åker iväg någonstans. Dock pös det ur till överskottsenergi utanför ridhuset – i form av kaprioler och levader. Fniss fniss.
Vi fick fantastiskt fin hjälp av Madeleine Hjortsparre som visade honom. TACK snälla!
Pratade med en bekant som också håller på mycket med unghästar och beklagade mig över att Prinsen är så rädd för täcken. Hon tipsade om att skramla runt mycket med täcket, skaka det och hålla på mycket med det på båda sidorna om honom många gånger per dag. Och det ska jag verkligen ta till mig och göra. Vi började redan på kvällen idag – och faktiskt – visst blev han rädd men han försökte inte springa över oss eller något sånt utan stod mest och såg skrämd ut, spänd. Så kanske är detta lösningen 😀 – hoppas!
Jag har bloggat en rätt lång tid … närmare bestämt 6 år och 10 månader och jag har publicerat 1379 inlägg på den tiden. Det är i snitt ett inlägg varannan dag.
Bloggen har i stort sett bara handlat om våra hästar.
Vår nya ponny är mer än lovligt klumpig 🙁 I helgen var vi anmälda till en kurs för Ann-Sofie Oscarsson men det blev inget (fjärde gången i rad vi får stå över en kurs för Annsie pga skadade hästar). Alida hade sparkat på sig själv och var svullen i hela benet :'(
Prinsen har varit tillbaka på Stav och konstaterat att hovbölden inte läkt så det blev omgipsning och tillbaka till boxen.
Rocky mår bra i alla fall 🙂
Emma höll i Prinsen utan handskar häromdagen och blev bränd i handen, när Prinsen drog som en avlöning pga att han blev skrämd av Rocky … suck 🙁
Jag är så himla imponerad av min extremt duktiga dotter. Inte nog med att hon är väldigt duktig på att rida – det är ju många som är – hon har en extrem känsla för sina ponnyer!! När Rocky skadade sig så såg vi ju att något var fel direkt när vi åkte upp på gårdsplan. Jag trodde att han kanske fläkt sig eller något dylikt medan Emma direkt sa att det var något med hoven. Och mycket riktigt …
För två veckor sedan tog Emma in Prinsen för att rida. När hon höll på att göra i ordning honom så ropade hon på mig. Han var lite, lite svullen i senfästet. Vi tog ut honom för att kolla om han var halt. Jag sprang och Emma kollade – han var halt. Jag sa att jag trodde han överansträngt sig på senaste träningen. Emma sa att hon trodde det kom från hoven. Det visade sig vara en hovböld …
Detta är TVÅ exempel men jag kan säga hur många fler som helst. Hon har nästan alltid rätt i sin känsla för vad som är fel på våra hästar. Det handlar inte alls om kunskap utan om känsla.
Jag är så glad över detta för det betyder att vi inte så ofta kommer att missa något farligt. Hon känner sina ponnyer och inför varje pass känner hon igenom dem ordentligt och kommer inte hoppa upp och rida en häst som inte borde ridas. Det känns bra <3
Ytterliggare en HEL dag ute i hagen 🙂
Jag är GLAD <3
Och sedan gick han in som ett lamm … va vilken kille!! 😀
så kan så mycket förändras, så mycket rivas ner och förstöras. Först ägnade Emma (och även jag såklart) sig åt att rida, träna, bygga upp, utbilda, utveckla Rocky i nästan ett år. De nådde de uppsatta målen och resan i sig är en fantastisk upplevelse. Men sedan på bara några minuter så förstörs ALLT och man är tillbaka på ruta 1 … eller snarare -5.
Nu börjar resan med att återuppbygga Rocky och det kommer ju ta så mycket längre tid eftersom man börjar på minus. Plus oron att han inte kommer bli 100% återställd.
Så är det i den här världen när man har med levande djur att göra och det är ju såklart inget att göra något åt men man måste lära sig leva i nuet och lära sig njuta exakt när det går bra för strax kan allt vara tillbaka på noll.
Självklart är det viktigaste att våra fina djur mår bra MEN allt jobb som man lägger vill man ha utdelning på och det är små marginaler.
Idag är det 133 dagar sedan Rocky klev på spiken :'(
Och idag fick han vara ute HELA långa dagen för första gången sedan 1 nov. Det glädjer mitt hjärta och säkert hans också 🙂
Efter att vi har ändrat om lite i hagschemat på gården så är han så mycket lugnare ute i hagen och då vågar jag också lämna honom ute utan ”tillsyn”.
Själv längtar jag till vi är på gång med sånt här igen <3
Om 2 veckor ska vi åka till Vetlanda och visa upp vår vackra svarta hingst <3 och det ska bli en helt ny upplevelse för oss, spännande och roligt 😀
Dessutom har vi fått får första förfrågan om Rocky som hingst – en uppfödare som vill ha Rocky som pappa till sitt blivande föl 😀
Idag har jag varit på Stav med LillePrins – vi har misstänkt att han har en hovböld. Hovis har varit ute men inte hittat något men nu orkade jag inte vänta längre och åkte in till kliniken istället. Och mycket riktigt – en hovböld som nu är utskuren och gipsad. Återbesök på torsd nästa vecka. Skönt – nu är det ur världen 🙂
Hemmavid fick jag hjälp att lasta eller rättare sagt stänga bakom Prinsie. Men när jag kom till kliniken lastade jag ur själv och sedan efter besöket lastade jag honom själv och åkte hem och lastade ur själv. Vilken fin liten kille <3
Igår var det tisdag och tisdag är lika med vattenträning för Rocky 🙂 Det är alltid lika roligt att åka dit. Dels är det trevliga människor och dels känns det som så himla bra för Rocky, så varje tisdag eftermiddag känner jag mig lite mer nöjd än innan 😀
I måndags släppte vi ihop två ston som fick flytta ner till en hage på andra sidan vägen och så flyttade vi på två ston ner till hagen bakom ridhuset.
Allt detta tillsammans har medfört att Rocky inte har några ston att ”hålla koll på” som han ser från sin hage. Vilket gör att han är en helt annan ponny 😀 Väldigt skönt för mig för nu vågar jag lämna gården och ha honom ute och väldigt skönt för honom för nu slipper han vara så mycket i sin box. Det enda är att han konsekvent vägrar att kissa ute – så när han blir kissnödig så steppar han runt som en tok tills jag tar in honom. Då behöver han bara kissa och sedan vill han gå ut igen – haha 😀