Det händer grejor :)

på gården händer grejor mest varje dag 😀 Häromdagen fick vi så fint i ridhuset – killen som hjälper oss att fylla höburar vintertid, planade till underlaget i ridhuset. Och igår skulle samma kille djupharva uteridbanan – han tar sig lite friheter och rycker upp vårat staket … så nu har vi en gigantisk uteridbana fast utan staket utan haha. Jag och Mia har ju länge sagt att vi borde fixa staketet – det har inte sett så roligt ut och nu fick vi verkligen en spark i arslet att verkligen göra det 🙂

På lördag åker vi till Norrköping för att tävla. Emma och Silvia ska starta 90cm och 100cm men innan dess ska vi hjälpa Kakan <3 och Elvira som ska starta dagens två lättaste klasser. Det ska bli såå roligt 😀

Here we go again

Jösses vad svårt det ska vara att hinna med den här lilla bloggen … sorry för dålig uppdatering!

Vad har vi pysslat med då … jo bland annat har vi varit på lite promenader – jag och Cuba – och fick ett litet ovälkommet möte … *ryyyser*. Vi var på promis med sällskap av Elin och nordsvensken Nisse. Eftersom jag gick med Cuba ville Elin ta en omväg runt galoppslingan i ett lite högre tempo medan jag och Cuba väntade på avtalat ställe. När jag och Cuba kommer fram till mötesplatsen så står där en enorm älg med stoooora horn *hua* och både jag och Cuba får lite panik och springer upp på galoppslingan – min mening var att möte upp Elin och Nisse men Cuba tvärstannade efter ett antal meter och jag fick henne inte att gå ett steg till, tvärtom så backade hon bara. Så jag ringde till Millan, i panik. Dom hade varit kvar på stallet när vi gick iväg så jag tänkte att dom kunde ta bilen bort till oss och skrämma bort älgen (gud så knäppt tänkt men ändå). Millan var redan hemma så hon kunde inte komma och rädda mig höhö. I alla fall så pratade jag högt och väldigt ljudligt med henne en stund i tanken att min röst skulle skrämma bort älgen och snart var Elin och Nisse ikapp oss. Och med henne med mig så vågade jag mig tillbaka till mötesplatsen och då hade älgen gått iväg *phu*.

Dagen efter var Cubas sena svullen igen så då blev det en dusch istället och lite allmänt pyssel.

Igår var det dags för alla hästarna i stallet att göra Kolla masken. Jag hade beställt från maskkontroll.se och fick det till halva priset jämfört med just ”Kolla masken”. Med den skillnaden att då måste alla skickas in samma datum. Så med endast 6 användbara boxar i stallet blev det en hel del pyssel för att få ihop det hela men till slut på kvällen kunde Ebba åka iväg till postlådan med 15 påsar bajs 😀

Vi har varit iväg och tävlat igen med Silvia och det gick väl sådär kan man säga. I 90cm blev det lite tokiga språng men bara 4 fel (ett stop) men sedan i 100cm så stannade hon 3 ggr på samma hinder (samma som i 90cm) så det var helt klart något hon störde sig på där. Vår gissning är att det var just vänstersvängen mot hindret som ställde till det. Inte för att hon på något vis inte skulle ha klarat att hoppa för det hade hon verkligen gjort men hon är inte förlåtande direkt – inte ens det minsta lilla fel från Emmas sida köper hon. Emmas dressyrtränare säger att det är bra för Emmas framtida ridning på stor häst men just när det händer så blir vi ju såklart lite ledsna.

Häromdagen var Emma ute i skogen och red och på galoppslingan så släppte hon Silvia att springa så fort hon själv ville och det gick tydligen undan men hon verkade gilla det och det tror jag Emma också gjorde 😀

Igår var det dressyrträning och det gick så bra som aldrig förr på Silvia – det släpper mer och mer i dressyren/markarbetet. Hon börjar jobba mer bakifrån och då får hon faktiskt riktigt fina luftiga steg. Man kan faktiskt ana att hon gått msv dressyr 😀

Fina lilla ponnysto

Jag berättade ju häromdagen om att en av Rockys avkommor varit iväg på tävling – nu har jag fått ägarens egen berättelse vad dom varit iväg på för skojigt:

I helgen var jag med ettåring Vici på ASRP:s riksutställning i TIngsryd.
Jag har brukat åka med min kompis Elisabet när hon åkt med sina just för att de är så bra träning för unghästarna att få komma iväg o träna sig på att vara borta o bli mycket hanterade, sånt som lätt kan komma i skymundan med de yngre då de äldre som ska ridas o tränas alltid kommer före…
Jag trodde ju aldrig att de skulle gå så bra som de gjorde!
Vi åkte på fredagkvällen med båten till Oskarshamn med två transport o 3 st 1-åringar och 1st 2-åring. Stort bara de att åka båt! 😉 vilket dom gjorde alldeles perfekt!
På Lördagen var de då dax för Utställning o vi var i första gruppen, totalt 4 st ettåriga ston, som jag tror sen faktiskt var den högst bedömda gruppen under dagen!
Där gick alltså Vici o vann! man får då höra omdömen men får inte reda på några poäng eftersom att man går vidare. Tvåan i den klassen fick 40 p så vi visste att de var minst det iaf. först gick hon viader till ungponnychampion dit alla klassegrare i från 1-åringar, 2-åringar o 3-åringsklasser kommer till, både hingst, sto o valacker.
Även där vann hon alltså! på prisutdelningen vann hon ett täcke i strl 135 (alltså hade dom nog inte räknat med en ettåring som vinnare 😉 )
O hon som aldrig haft täcke fick på sig det o poserade så fint med blommor o rosetter som om de var den naturligaste saken i världen!
vi fick inte några poäng här heller. Nu var hon vidare till Best In Show klassen som gick sist på dagen dit dagens bästa ponnyer kommer till.
Här var de en godkänd hingst med o många andra vackra ponnyer.
Här var hon så trött! hon hade ju varit igång hela dagen o visat upp sig!
Här blev hon alltså tvåa , Reserv Best in Show, slagen av ett äldre sto som blivit BIS förut, och som hade mer orka kvar att visa upp sig. De visade sig sen att Vici hade samma poäng som vinnaren men eftersom hon var så trött så orka hon ju inte visa upp sitt allra bästa ytterligare en gång o då vann det äldre stoet på det! vilket jag förstår!
Nu fick vi iaf poäng som var väldigt fina 41p! vilket ju är mycke för en ettåring som inte är klar i kroppen alls ännu!

Så här stod det i protokollet :
TYP: Gog typ, god ponnyprägel, Harmonisk    8p
Huvud, hals & bål: Vackert huvud, lång ngt brett ansatt hals, gott djup, markerad manke, välformat kors   8p
Extremiter: Tillfredställande benad, nöjaktikt korrekt     8p
Skritt: avspänd, ledig, god takt, god steglängd        9 (!)p
Trav: Lätt balanserad trav      8p
Tilldelas Guld 41p

Men trots alla dessa fina omdömen o poäng så måste jag säga att de mest fantastiska med den här ponnyn är ju hennes temperament! Helt underbar att hålla på med! tycker allt är kul o blir aldrig ohanterbar.
Och trots allt som hände o rörde sig runt henne på utställningen så fokuserde hon på sin uppgift o visa upp sig klockrent! hon blir heller inte hysterisk av att vara själv lr att gå i från andra hästar, hon är lika nöjd bara man själv är med henne.
ska bli spännande o se hur hennes resa blir!
Och vi är väldigt glada att vi har ett helsyskon till i hagen som verkar vara precis likadan i temperamentet!

Och så här vacker är hon lilla Vini Vidi Vici (som hela namnet är)
                                              

Jag är

så himla glad i mina ponnytroll – Cuba och Nido. Så trevliga, glada och positiva små ponnier. De är både glada i andra djur och människor, kommer fram i hagen och vill bli gosade med, gnäggar igenkännande när man visar sig på stallet och dom fullkomligt älskar varandra <3

  

Kolla bara

Vilken vacker liten prinsessa:

Detta, mina vänner, är ett vackert ponnysto efter vår svarta skönhet. Hon heter Vini Vidi Vici och hör hemma på Gotland. العاب في الكويت Hon har varit på någon typ av unghästtävling och kammade hem vinsten i sin klass och blev res BIS (jag är inte helt säker på exakt vad det betyder) och fick med sig 41p (vilket jag vet är mycket bra). جدول مباريات كأس العالم للأندية 2022 JAG är så stolt (fastän jag inte har så mycket med saken att göra men ändå … البلاك جاك hihi). Och kolla bara in vilket vackert huvud hon har 😀

En tråkig historia

För snart ett år sedan blev Nido halt och vi åkte till klinik för att kolla upp honom. Han blev sprutad i en kota fram. Efter ett tag åkte vi tillbaka för återbesök men det var inte helt bra – en spruta till. Efter ytterligare en behandling blev han då äntligen friskförklarad och Emma kunde börja bygga upp honom. Vi tog det långsamt och försiktigt – det blev mycket tömkörning och vi köpte specialfoder så han skulle muskla på sig ordentligt. Den första tävlingen blev en dundersucce – över 70% 😀
Efter några månader började det kännas som han var motig och ville inte riktigt gå fram. Vi blev då misstänksamma och åkte återigen till samma klinik (men då en annan vet) och mycket riktigt – dubbelsidig hälta fram. Kotorna blev sprutade och efter två återbesök så var han ändå inte bra. Detta var för någon månad sedan. Tyvärr var vår vet. på semester och vi fick träffan en annan ve.t vid sista återbesöket och han gav oss då det tråkiga beskedet att han var väldigt övertygad om att Nido hade artros i båda framkotorna. Han sa sig kunna ”känna” det när han böjde Nido. Hans förslag var att vi skulle kosta på oss att göra en MRI (magnetröntgen) för att säkerställa detta. Behandlingen sedan är något som kallas för IRAP och den går inte på försäkringen. Vet. berättade att det kostar ca 8-10.000 kr och det innebär ett antal sprut-tillfällen med boxvila och sjukhage som följd. Eftersom jag vet hur vår gråa lilla prins är så kände jag ända in i märgen hur fel det skulle vara för honom. Precis innan vi åkte hem för att fundera på hur vi ville göra så frågar jag om detta ”artros” är ärftligt och då säger vet. att nej det är en förslitningsskada. Sedan säger han att det finns ju ett annat alternativ … och så frågar han hur gammal Nido är. Och när jag då säger att Nido är 8 år så blev han helt tyst.
Min tolkning är att han inte hade en aning om att Nido bara är 8 och att han blev lite chockad, jag tolkar det också så att han hade tänkt föreslå att man kan välja att döma ut honom.

Vi åker hem och är ganska ledsna men vi hade det nog ändå lite på känn … att det kanske inte kunde gå att göra något. Våra planer blir att låta Nido få vara sällskapsponny, behålla honom och försöka få honom triangelmärkt. Efter några veckors tänkande och pratande med andra människor så kommer jag fram till en sak – Jag köper INTE att Nido skulle vara utsliten. Jag vet exakt vad den ponnyn gjort från det att han var fyra år. Jag köper det INTE !!!

Så – jag beställer tid på en annan klinik för att be en annan vet att säga sin mening. Jag berättar på ett ungefär vad som hänt och ber sedan vet. förutsättningslöst titta på Nido. Detta var i fredags. Först får jag longera honom i ridhus och på hårt underlag, halt såklart och mest vänster fram. Sedan går vi in och får springa på rakt spår. Sedan böjprov – både högt och lågt på alla fyra ben. Hans reaktioner på böjprovet är inte så starka och han är nästan lika halt innan böjprov som efter. Denna vet. inställning är att han har problem med hovled inte kotled. Hans hovled bedövas bort och han springer såå fint så 🙂 utan att halta alls. För säkerhetsskull så röntgas båda hovlederna fram. Inga röntgen fynd alls! Han sprutas i båda hovlederna. Efter han blivit behandlad så får vi tillfälle att titta på bilderna och prata om allt. Jag har med mig journaler från den andra kliniken och när den nya vet tittar igenom så tolkar hon vårt sista besök som att dom vet att det är fel led som är behandlad men väljer ändå att rekomendera en MRI (som kostar jättemycket pengar). Jag känner mig EXTREMT förbannad. Dels att det har gått ett helt j-la år med behandlingar och boxvila, sjukhage och igångsättningar för Lilla Grå och dels alla pengar som har gått. Och hur i hela j-la världen kan dom rekomendera en MRI när dom vet att det är fel led som behandlats. En kotledsinflammation kan man vila bort men en hovledsinflammation går inte att vila bort. Hur många år vi än skulle ha givit honom på lösdrift och som sällskapsponny så hade han inte blivit bra.

Nu har han alltså för första gången blivit behandlad på rätt ställe (hoppas och tror jag) och nu kanske han kan få bli bra. Så snälla alla som läser – håll en tumme eller två för vår vackra, fina, snälla, underbara, talangfulla Lilla Grå <3

Tänk om han skulle kunna komma tillbaka till detta 🙂

Bättre

Min fina prinsessa känns precis som förrut. Go och glad 🙂 Vi går på promenader och utökar tiden dag för dag. Idag tog vi en lite längre runda genom skogen och sedan över ängen. Vi fick hoppa över två diken och Cuba var så glad hela tiden <3

Min vackra prinsessa

är ÄNTLIGEN hemma igen … med det lilla smolket i bägaren – hon är så tjock så hon håller på och spricker ur sitt skinn 🙁
Jag har aldrig i mitt liv ägt (eller kanske inte heller ens sett) en så fet häst. På riktigt så är det väldigt, väldigt illa. I efterhand hade det varit såå mycket smartare att åka fram och tillbaka med henne till seminstationen. Där har dom ju såklart avelsfoder för sina halvblod och travarston och det fodret i fri tillgång till en  redan rätt tjock liten d-ponny är INTE en bra kombo. Men det är ju i vanlig ordning såå himla lätt att vara efterklok.
Hon är dessutom väldigt tillbakadragen och avvaktande i sin hållning mot oss. När jag släpper henne i hagen så vill hon absolut inte få på sig grimman igen – men jag jobbar på att vi ska bli bästa vänner igen. Hon ska bara få tillbaka lite förtroende …

Jag släppte ut henne med Nido när hon kom hem och gissa om dom blev glada att se varandra 😀 Först sprang dom lite och sedan stod dom och putsade och putsade och putsade på varandra – goaste finaste små ponnier!! 😀

Vi har också hunnit med att tävlingsdebutera på ”Drottningen” som vi (läs Nicklas) till vardags kallar Silvia 😉 Det är helt klart så att vi har köpt oss ett STO … (hur kunde vi göra det – vi gillar ju inte ens ston haha). Hon är på ett helt annat sätt än någon av våra andra. I första klassen – LC 90cm så vägrade hon ut sig på tredje hindret 🙁 Mindre roligt! I andra klassen – LB 100cm –  hade Emma bestämt sig för att hästen skulle över ALLA hinder och därmed basta. Hennes ridning blev mycket bättre men hon hann inte riktigt med i en lite klurig sväng och Silvia flöt ut lite och tyckte att nä hoppa skulle hon inte. Emma blev lite arg/bestämd och försökte igen, varpå hon stannade igen. INTE okej! På´t igen och sedan flög hon riktigt fint över alla hinder som var kvar. Duktig tjej! Jag filmade och har visat filmen för Emmas tränare – som direkt såg några saker att öva på – mycket bra! 😀 Så nästa gång går det säkert bättre!

Snart så

På lördag ska jag äntligen få åka och hämta min prinsessa <3 SOM jag längtar!! Som ni förstår så är hon fortfarande dräktig och ska nu få komma hem. Håll nu alla tummar för att hon fortsätter vara dräktig och att det i början på juni nästa år kommer ett fint litet föl 🙂 När hon kommer hem ska hon få gå i en liten skogshage till att börja med och sakta vänja in sig på det gräs som finns kvar. Och jag tänker börjar göra lite saker med henne, tömköra och jobba lite från marken. Och så småningom sitta på henne igen.

Emma har fått hem ett d-ponnysto som egentligen är ett halvblod – ett KWPN-sto som bara inte blev större än maxad d-ponny. Silvia, som hon heter är verkligen precis som ett halvblod. Mycket trevlig i alla skötselsituationer, lugn som en filbunke men massor av härlig energi när det kommer till arbete 🙂 Hon är en berest liten dam och har hunnit med att inte bara födas i Holland utan även bo ett antal år i England. Där tävlades hon upp till 135cm hoppning och msv dressyr. Silvia är 14 år och äntligen får Emma rida en läromästare i hoppning 😀
Dom har hunnit med att rida två hopp-lektioner och någon markarbeteslektion också. På söndag åker vi till Trosa Vagnhärad och tävlar lite 🙂

                            

                                   

Rockys avkommor från förra året

Cheesecake – sto u: Princess RP 1075
Electra – sto u: Ulricedahls Twist RC 968
Golden Chikida – sto u: Liedr Dwynwen
Litegott´s Coffee – hingst u: Corint
Mojs Rock Lee – hingst u: Zanleen RP 1317
Reblochon MW – hingst u: Sand Dancer MW
Ricotta – hingst u: Duchess RP 1284
Rocamadour MW – hingst u: Dunja RP 1290
Teo – hingst u: Cibel
Vini Vidi Vici – sto u: Verdandi

Vad jag kan förstå så väntas det 12 st föl e Rocky under detta år – några är födda, vad jag har fått reda på och så hoppas jag att det går bra för alla de andra också 🙂 och att jag får bilder på ALLA 😀