skrev jag följande i min blogg:

Om bara några dagar händer något som kommer förändra mitt liv – väldigt, väldigt mycket. Vi ska flytta och livet kommer inte att vara sig likt. Allt kommer förändras. Nytt ställe, nya människor, nya hästar, nya rutiner, nya regler.
Jag ska ta farväl av människor som betyder så himla mycket, några av dem har varit med mig från början på den här häst-”resan” och några kommit in i mitt liv lite senare. Jag gillar inte farväl och att säga adjö. 
Människor som inte har med den här delen av häst-livet att göra tror att denna förändring bara är till fördel för mig, Emma och hästarna men så är det inte.

Hur ska jag klara min hästvardag utan t.ex min extradotter som varit med på HELA resan? Hon blev en del av mitt liv för lite mer än fyra år sedan. Plötsligt satt det en kaxig liten madam på 13 år uppflugen på boxväggen och frågade om hon fick hjälpa mig med Sudden. Och aldrig att jag har ångrat att jag sa ja den gången. Allt som vi har lärt varandra!

Hur ska jag klara mig utan Sudden? Min allra första finaste lilla häst … och såklart kommer
jag sakna hans nuvarande ägare också. Hon som tycker jag är ”allsmäktig”  😀

Mest av allt – hur ska jag klara mig utan en av mina allra bästa vänner? Hon som ALLTID vet råd när något händer, som man ALLTID kan fråga och hon har ALLTID ett svar – oftast ett bra svar också!

Ja tänk vad livet har ändrat sig på detta år … inget blev sig likt. Mycket blev så klart mycket mycket bra men några saker kan jag verkligen känna att jag saknar – mest människor då förstås men även platser …
Jag tänker på ER varje dag och jag vet att även Emma saknar er.
Kärlek i massor till er och jag hoppas vi någon dag kan återförenas i vår häst-vardag. En av er är ”på plats” i min lilla flock men det räcker ju såklart inte – vill ha er alla i min närhet dagligen 🙂