vad var vi fick idag. Det är fortfarande för tidigt i skedet för att kunna se ordentligt på ultraljudet hur det egentligen är ställt med Cubas sena. Att ytliga böjsenan är skadad är ett faktum – HUR illa det är vet vi inte än. Dessutom såg det också lite konstigt ut på gaffelbandet. Vi fick en ny tid på onsdag nästa vecka och då hoppas vi på att det syns lite mer.
Under tiden fick hon ett zinka-bandage som ska bytas om 3-4 dagar. Hon ska stå på box eller i liten sjukhage (med hårt underlag), skrittas för hand i 2×15 min per dag rakt fram och bara på hårt underlag och absolut inte i några backar (vilket betyder fram och tillbaka på stallplanen) och hon ska få Finadyne en gång om dagen.
Skadan har med stor säkerhet uppstått på tävlingsplatsen förra söndagen. Där är det ett fjädrande underlag som de vattnade alldeles på tok för mycket vilket medför att det suger tag i hovarna på hästarna och det uppstår stora påfrestningar på hästarnas senor/gaffelband/ligament. Både vet. och en duktig hoppryttare/tränare har nu sagt samma sak om detta nya underlag som blir allt vanligare. Kotledsinflammation och dyl blir ovanligare men dessa, i mitt tycke mycket allvarligare, skador uppkommer istället och blir allt vanligare.
När jag upptäckte Cuba så kylde jag så mycket jag kunde under det första dygnet för jag trodde inte det skulle spela någon roll om jag fortsatte kyla efter det. Vad jag nu fick lära mig är att man ska fortsätta kyla HELA tiden. Det enda jag egentligen kunde ha gjort annorlunda och bättre är att jag skulle fortsatt kyla hela den här veckan som gått.
Åh vad jobbigt 🙁 Håller tummarna för att det inte är en senskada utan något mer lättläkt.
Vi hade i slutet utav sommaren i mitt stall vad alla var så gott som säkra på var en senskada. Första veckan var det ju i vanlig ordning för tjockt för att se något men även när veterinär var ute andra veckan var det fortfarande för svullet för att se något med säkerhet (kan ju också vara för att det inte fanns något under svullnaden). Turligt nog visade det sig vara en seg och rejäl hovböld istället, så även om det var en dålig hovböld var det klart bättre än en senskada…
Inte tänkt på att fiberunderlag skulle ge den typen utav skador, hur är fiberunderlag i jämförelse med underlaget på Bröta (för visst rider dotter/ni för Jenny på Bröta?) som ju också sviktar massor (osäker på vad topplagret där är, det kanske är fiber där med bara att jag inte kommer ihåg det som det)?
Ja tänk om det ”bara” skulle vara en hovböld – ingen skulle bli gladare än jag. Om en vecka vet vi mer.
Nä jag har faktiskt aldrig tänkt så heller men så fick jag höra det av, två oberoende, av varandra duktiga hoppryttare/tränare och av vet. Då känns det som att det nog stämmer rätt bra.
Bröta har också sånt underlag så Cuba är van vid själva svikten MEN på S-tälje vattnades det rätt rejält under tävlingshelgen. Och när vi startade klassen på söndagen hade det väl mättats rätt rejält och var lite svampigt. Själv tror jag det hände under framhoppningen, hon stannade en gång på räcket på framhoppningen. På Bröta vattnar Jenny men inte så det blir så där svampigt och ”sugande”.
Jennys underlag är fiber blandat med någon typ av sand och under allt har Jenny gummidäck, vilket gör att det sviktar jättefint. Tror att själva underlaget i sig är vääälidgt bra för hästarna men man får ta det försiktigt med vattnandet.
Vilken otur!
Passa er för zinkaband bara… När Trixi hade sin skada förra sommaren lade de zink-bandage som skulle bytas med 2-3 dagars mellanrum och när vi tog av det efter två dagar hade det gett stora sår på benet! Vet. sa att de ofta gjorde det. Så vår röda häst har vita stänk i pälsen på frambenet.
Stora riktiga sår var det så kolla ofta och noga. Man behöver liksom inte det också…
Lycka till – hoppas det löser sig!
Vet. sa att hästen ibland sa ifrån när det gäller zinkabandage – och att jag då skulle märka det. Än så länge sitter det fint och hon har inte protesterat. Tack för tipset i alla fall – ska ha koll – vill INTE ha några som helst mer problem nu. Cuba har verkligen visat sig vara lite av en oturskorp – första året jag hade henne fick hon griffelbenet krossat av en spark från annan häst, nästan exakt ett år senare fick hon en ny spark på andra bak och det såg ett tag ut som att det var nästa griffelben men visade sig, tack och lov, bara vara mjukdelar. Nu ett halvår senare – detta med senan. Trött är vad jag är på skadade hästar. Tur att vår fina Nizze gick igenom bes. helt utan anmärkningar igår. Nido är inte ridbar – tror han har ont i ryggen och det ska kollas på tisdag.
Hur lång tid tog er konvalescent med Trixie? Och vad för senskada var det?
Trixi hade en stor blödning runt ytliga böjsenan med väldigt lite påverkan på själva senan. Hon promenerades ett par månader, började skrittas uppsuttet efter ett par månader till. Hon skadades den 1 juli och i oktober började vi trava henne lite lätt på rakt spår – du vet en långsida först och sen en långsida till efter nån vecka, vääääldigt långsamt. När det kom till galoppen lämnade vi bort henne i en månad till Noras tränare som har rehab av sporthästar som speciallitet och hon red i skogen på sin stora häst med vår som handhäst så hon kunde sätta igång utan belastning och det gick kalas.
Jag skulle säga att allt som allt tog det ganska precis ett år innan hon var tillbaka i samma kondition som innan skadan. Hon kommer dock aldrig att gå igenom ett böjprov på det frambenet men är ohalt och det märks inget vid ridning. Vi började inte hoppa igång henne lite lätt förrän nu i augusti/september och då väldigt små studs och sånt. Nu går hon småbanor på typ 70 och ska inte gå så mycket högre.
Trist men det finns ju ett liv utanför de största tävlingarna också trots att hon är en galet bra hoppeponny som hoppar allt man styr på med tokbra teknik…
Usch vad jobbigt med den där väntan innan man vet vad det är. 🙁 Känner så väl igen känslan sedan vår lilla Tara hade sin senskada. Hoppas att det är något mindre allvarligt!
Ja väntan är värsta. När man väl vet så kan man ju agera och vet vad man har att vänta sig. Vad för senskada var det Tara hade och hur lång var konvalescenten?
Vet inte om jag törs säga det, men det var ytliga böjsenan som var trasig. Hon var konvalescent i ett halvår men då var hon ju 20 år när hon gjorde sig illa. På en yngre häst trodde vet att det hade varit lindrigare. Håller tummarna för eran fina ponny!
Usch lider med er 🙁
Vi har en tjej i stallet vars häst skadade hassenan ordentligt förra vintern, det är snart ett år sedan och hon hoppas att nästa vet besök att han ska friskförklaras!
Senskador är ingen lek!
Nä verkligen inte 🙁
Fina fina Cuba som vi hade tänkt skulle kunna gå riktigt långt i hoppning. Tur i alla fall att hon är ett sto – nu kan hon i alla fall få ge sina gener vidare – till något som kanske Emma kan ha som häst när det är slut med ponnytiden. DET är det vi får hoppas på nu. Någon hopp-ponny på högre nivå tror jag inte hon blir nu … tyvärr 🙁