När vi köpte Calle kunde vi aldrig ana vilken fantastisk läromästare han på riktigt är. Nog för att vi var nödja, mer än nöjda men ändå. Han är verkligen helt fantastisk. Idag har vi varit och tävlat. Emma och Calle startade 110cm och 120cm. Varje start hon gjort med honom så har hon lärt sig något. På 110cm så rev dom ett hinder i fas 2 och på 120cm rev dom ett hinder i fas 1. Han hoppar bara bättre ju högre det blir 🙂 Fina fina lilla Calle <3
Idag vaknade jag med migrän men efter lite medicin kunde jag ändå jobba på som vanligt:)
Vi började dagen med att utöka storleken på ung-hingstarnas hage. De märkte inte ens när vi ordnade och donade. När vi var klara fick vi locka dem till att utforska sin nya hage – hihi 😀
Sedan åkte Nicklas och jag ner till en av de mindre sommarhagarna och plockade ihop allt ris som blev när Nicklas röjde där tidigare.
Efter det mockade jag i en av vinterhagarna – jag har som mål att ALLA vinterhagar ska mockas ur till 100% under våren. Jag har även hunnit med att mocka ur båda ligghallarna och kratta ihop all halm som sparkats ut ur ligghallarna. Fyllde även på med mer halm.
Och som vanligt mockade jag ordentligt ur hela fölhagen. Såklart måste den hagen var helt ren när det väl kommer ett föl 😀
Inser att hela dagen gått mer eller mindre i mockandets tecken 😉
Avslutar med något av det finaste jag vet <3 Exsus Aragorn hingst född 2014
Nu har det varit tyst från mig ett tag. ”The short version” är att jag har jobbat på 😀 Den lite längre versionen innehåller bland annat misstänkt diskbråck i nacken som visade sig vara något mycket ”bättre”, MÄNGDER med roligt arbete med hästarna, föl-vaka osv osv.
De sista dagarna innan Nicklas kom hem från USA så blev jag jättedålig. Jag fick fruktansvärt ont i höger arm och höger ben. Först misstänkte man diskbråck eller diskutbuktning i nacken men eftersom smärtorna gav med sig efter 3-4 dagar så blev istället diagnosen att jag drabbats av en ovanligt stark behandlingsreaktion från en naprapatbehandling. Jag har problem med två fingrar och det var dessa två jag fick behandlade hos naprapaten. Hon tror att det sitter någon slags muskelspänning i bröstmuskulaturen som ”täpper” till nerverna nere i två av fingrarna.
När de smärtorna släppt blev jag oemotståndligt sugen på att jobba hårt igen – så jag byggde raskt färdigt några vårhagar och färdigställde också en av sommarhagarna (där halva staketet hade ramlat ihop under höster/vinter. Vi har också ägnat oss åt att avmaska några av hästarna och då låter vi dem bo inne på natten och ut i en sjukhage på dagen så vi kan mocka bort allt efteråt. Därför kan vi inte avmaska många åt gången utan tar det en och en istället.
Curri spricker snart och Cuba är rätt stor hon också 😀 Idag den 29 april är Curri på dygn 330 och Cuba på dygn 300. Curri går själv i ”föl-hagen”. I den hagen finns den fina fölboxen som hon flitigt använder som både toalett och ”säng”. Jag har satt upp en övervakningskamera och ställer klockan på mellan 2-3 timmars intervall på nätterna. Det är rätt dålig upplösning eller skärpa eller hur man nu ska uttrycka sig, när det är mörkt ute och i natt vid ett tillfälle så trodde jag faktiskt att det hade kommit en liten fölis så jag upp i hagen för att kolla men icke … snöpligt. Hade varit roligt om den lill* ville komma ut nu 😀
Borghof´s Corintje på dygn 329
En annan sak som hänt är att Exsus Miss Dancer har åkt till sin nya ägare – Sofie nere i Skåne. Det gick jättebra och hon har så smått börjat acklimatisera sig i ett liv utan mamma och de två extramammorna hon hade här. Den nya ägaren är mycket nöjd med hur tillgiven och social hon är. Känns så roligt att jag har lämnat ifrån mig en åring som är så välhanterad och trevlig som Miss Dancer <3
Vackra Exsus Miss Dancer född 2014, e: Speyksbosch Dancer u: Borghof´s Corintje
efter mannen i huset – han har varit iväg på en golftävling och kommer snart hem igen. Det blir långa och lite tråkiga kvällen när mannen i mitt liv inte är hemma <3
av veterinären har vi haft idag. Det var flera som skulle vaccineras. De små skötte sig men de där rutinerade stona – näää det var jättelöjliga 😉 Ja ja nu är det gjort. Lite i senaste laget för Curris del men jag hoppas hon kniper lite till så går det nog bra.
Jag både längtar och fasar för att de ska föla – är så himla orolig att något ska gå fel. Jag har ju inte så mycket vana och blir väl själv med de beslut som ska fattas och de insatser som ska göra – jobbigt! Jag har dock några telefonnummer att ringa om något händer 😀 Det känns tryggt!
Avslutar med en bedårande bild på fina Exsus Aragorn, han är bara ngn dag gammal på bilden:
Finaste LillePrins fick följa med på dressyrträning idag. Han var så fin så fin <3
Den som köper LillePrins någon dag kommer vara den lyckligaste lyckliga … en enklare, finare och trevligare ponny får man faktiskt leta efter. Inte nog med att han är vacker som en dag, har gångarter långt utöver det vanliga, är snäll som en ängel och söt som få – han är verkligen ”född på tygeln”. Till och med när man släpper honom lös så ”går han på tygeln”. Jag tror inte han kan något annat.
Att bo på landet har sina sidor … :/
Igår kom en äldre man förbi och började prata, han berättade till slut sitt liv historia och för all del – snäll var han men det upptog ju många timmar av min arbetstid.
Idag kom en annan man förbi – inte lika trevlig utan mest konstig. Pratade osammanhängande och var allmänt mycket underlig. Även han pratade rätt länge men gick till slut.
Kanske vi borde skaffa oss en vakthund? Men vad skulle det vara för ras? Och egentligen vill jag ju inte ens ha en hund …
Och hur lär man ”allmänheten” att inte gå precis över vår gårdsplan? Så som jag kan allemansrätten så får de gå på våra ägor men inte så att de stör oss eller så att vi ser dem från vår bostad. Ibland cyklar det killar precis över vår ridbana … :/
Någon som har något bra tips?
Igår åkte vi – i stormen – upp till Uppsala för att Emma och Calle skulle genomför sin andra tävling. Vilken fantastiskt liten häst vi har skaffat oss – så cool, så duktig!
När vi var på framhoppningen så tänkte jag – varför i all världen har vi anmält till 120cm? Varför övade vi inte på 110 många många gånger först? Jag tyckte det var stort och högt och tänkte att de aldrig skulle klara det. Men sedan när hon väl startade så såg det så lekande lätt ut 🙂
Det kom en kommentar som lite ifrågasatte mig/oss 🙂 Jag tror att den större delen av mina läsare är mina vänner eller i alla fall på något vis känner mig och min dotter. Men ibland dyker det upp läsare som inte känner oss IRL. Det är ju såklart jätteskojigt! men då kan man ju också bli ifrågasatt och det är jag ju inte så van vid. Denna läsare tycker inte att nöta kombination med Zammie skulle vara en bra lösning och tycker att Zam ska få trappa ner på tävlandet. Och ja – vid en första anblick i min blogg så kan det nog tänkas att man tror att vi tävlar ihjäl oss och ponnyerna.
Vår plan med Zammie-boy detta år:
Lugna puckar på lägre nivå – LA och LB på inomhus-delen av säsongen. LA och Msv B utomhus och OM det fungerar – försöka ta den sista delen för att få rida utomhus-SM (dvs en start i en inverkans-klass och där få över 21p). MEN om Zam på något vis visar att nej han vill inte vara på den här höjden något mer – ja då slipper han. Oavsett så ska han ner i klasserna till nästa år.
Efter SM i nov förra året fick Zam vila länge. Han gick på vår lösdrift och var bara häst under flera veckor. Efter SM i dressyr med Prinsen fick han vila – ännu längre. Vi tävlar inte ihjäl vare oss själva eller våra ponnyer. Däremot har vi höga ambitioner och vill nå långt! Men vägen dit går aldrig över några hästars eller ponnyers väl och ve!!
Alla som känner oss vet att hästen alltid kommer i första hand. Det är också anledningen till att vi har sålt en del av ponnyerna lite väl fort. Om de visar att de inte vill vara tävlingshästar – ja då hittar vi ett annat hem till dem. Och det är ju ofta vi som ”förlorat” på det (rent ekonomiskt).
Jag har insett att mitt vackra, duktiga, underbara, coola fantastiska sto Cuba förtjänar ett alldeles eget inlägg här <3
Först var hon bara vår finaste prinsessa, jag kunde rida i skogen och Emma lärde sig hoppa. Sedan var hon vårt framtidshopp när vi insåg hennes kapacitet på hoppbanorna. Sedan blev hon vår stora sorg när hon skadade sin sena. Efter skadan läkt blev hon återigen vår finaste prinsessa som skulle ge oss en till vacker liten häst. Nu vet vi att hon förutom alla andra superlativ som passar henne även är den bästa av den bästa av mammor! Hon beskyddar sitt föl, hon inger dem mod, hon visar dem att man ska ta för sig av livet och när det är dags att skiljas åt så visar hon dem att det inte är några problem och att de visst kan klara sig själva.
Andra hästar i hagen beskyddar hon, inger dem mod och visar dem att inget är farligt.
Jag älskar verkligen min fina Cuba – hon är en på miljonen <3
