Plötsligt är mina bekymmer med skadade hästar så otroligt, otroligt små – idag går alla mina tankar till E och hennes familj. Hennes dotters hjärta stannade innan hon ens hade fötts. Det finns liksom inga ord för sånt och vad är då en skadad häst/ponny? Ingenting!

Ett år som jag helst av allt glömmer men som såklart ändå innehåller små fina minnen att spara på.

Början av året innehöll mest pyssel med två skadade ponnier (åhh var ifrån känner jag igen det). Nido som var under behandling för dubbelsidig vad vi trodde kotledsinflammation (visade sig mycket senare att det var hovlederna som spökade). Cuba skadade ju sin sena i okt året innan och under januari höll vi mest på och promenerade på gårdsplan (åhh var ifrån känner jag igen det).

I februari så upplevde vi en stor höjdpunkt – vi letade efter en lite äldre läromästare i hoppning till Emma … och blev blixt, hals över huvud förälskade i en viss svart hingst <3 Den 9 februari åkte vi ner och hämtade hem vår alldeles egna svarta skönhet – hingsten Elphins Roquefort RP 174. Svart, vacker, begåvad och fantastiskt snäll. Sedan började ett pyssel med tid – vi var, på grund av kyla och tjäle i marken, tvungna att inkvartera Rocky på ett annat stall och vi delade vår tid mellan honom och de andra hemma i stallet.

I mars började Emma träna och tävla Rocky – med mycket varierande resultat. Det som lyser igenom är hans fantastiska psyke och fina uppfostran. Var man än åker så är han som en lammunge att hantera. Vaken och uppmärksam men aldrig omöjlig eller jobbig. I mars är även Nido tillbaka på banan och levererar ett tävlingsresultat – som vanligt! Han placerar sig i båda starterna på över 70%. Han lyckas också stegra sig riktigt högt på prisutdelningen …

I april går resultaten med Rocky framåt – han höjer sitt resultat i LA med över 12% från första och andra starten – en månads mellanrum.  I slutet på månaden flyttar Kakan ”hemifrån” till sin fodervärd – fina lilla Elvia från Norrköping. Han stormtrivs och lär Elvia allt han kan 😀

I maj åker jag med Cuba till seminstationen – jippi – sååå spännande! Nido forstätter leverera. Han debuterar i LA på över 60% (efteråt förstod vi att han redan då var dubbelsidigt halt fram men han ställer ALLTID upp). Rocky går från klarhet till klarhet vad gäller dressyr och hoppning. Kakan lotsar runt sin nya ryttare på pay&jump och visar var skåpet ska stå 🙂
Vi släpper alla hästarna på sommarbete och påbörjar tvätt av stallet. Efter tvättningen skall hela stallet målas om, invändigt.

I juni konstateras Cuba dräktig men resorberar mellan dag 17 och dag 30 🙁 Nya försök!
I slutet på månaden åker vi på meeting med Rocky och han är helt underbar! Dels presterar han tävlingsmässigt och dels är han så himla lätt att ha att göra med, även fast vi är på meeting. Någonstans här är också Rocky färdigkvalad till 6-årschampionatet 😀

I juli konstateras Cuba dräktig igen – jippi! Rocky åker på träningsläger tillbaka till Stuteri MW och vi längtar efter honom varje varje dag. Jag och Emma åker till Skåne och hälsar på en gammal ponny – Qalle 🙂 En mycket trevlig resa! Under hela våren och sommaren ramlar det in information om föl efter Rocky – fina söta små saker 😀

Den 1 augusti köper vi ett d-ponnysto – Silvia, född 1999 till Emma.
Den 11 aug åker jag och hämtar hem Cuba, dräktig med Hollys Cerwin RP 175. Som vi hade längtat efter prinsessan – äntligen hemma igen, dock verkligen smällfet 🙁
I  augusti åker vi iväg med Nido till en annan klinik och får då veta att han blivit felbehandlad sedan oktober förra året. Det görs nya försök att få honom bra.

Precis i början på september åker vi till Norrköping för att tävla hoppning och där får vi träffa Kakan och coachar honom och hans lilla ryttare till en felfri ritt i LD. Finaste lilla Kakan <3 Emma och Silvia tävlar dressyr och den lilla damen kammar hem en 8a på gångarter och en 9a på skrittdelen 😀 I slutet på september åker jag och Emma ner till Rocky och tar med oss honom till 6-årschampionatet i Falkenberg. Där lyckas han få ihop tillräckligt många poäng för att bli slutgodkänd som hingst och kammar dessutom hem 5e placeringen i sin kategori och åldersgrupp 😀 Fina duktiga lilla svarta skönhet!

I oktober kommer så då äntligen den vackra svarta skönheten hem till Lövtorp. Vi har ägnat sommaren åt att bygga färdigt hans fina hingsthage och där trivs han fint! I mitten på månaden kommer vi, tillsammans med veterinären, fram till att det bästa för Nido är att bli sällskapsponny, triangelmärkt. Han svarar bra på behandlingen men så fort vi rider på honom och ska sätta igång igen så blir han halt. Detta ihop med att han verkligen verkligen inte trivs med sjukbox, sjukhage och att gå ensam gör att jag inte längre kan se någon mening med att fortsätta behandla. Under oktober gör Emma och Rocky tre försök att kvala till nationella klasser och lyckas 🙂 Den 27e okt är de färdigkvalade.
Tyvärr händer en alldeles förfärlig olycka i lösdriftshagen i slutet på oktober – finaste lilla Blaze kommer en dag hoppandes på tre ben. Ett framben är i stort sett av och vi har ingen som helst aning om vad som kan ha hänt. Tyvärr är det inte mycket att göra utan hon får vandra vidare till de evigt gröna ängarna 🙁

Så kommer då den hemska dagen – 1 nov 2013 trampar Rocky in en 4cm lång spik rakt in i strålbensbörsan, genom djupa böjsenan och en bit till. Vi hittar honom på tre ben i hagen och åker genast iväg till Strömsholm. I mitten på månaden säljs Silvia – vi behöver pengarna till rehabiliteringen av Rocky. Strax därefter får vi så snällt låna en jättefin 3-åring – Prinsen – som Emma får möjlighet att utbilda. Och strax därpå ytterligare en låneponny – Cup Cake alias Kakan. Lyckan är däremot väldigt väldigt kortvarig. Den allra sista dagen på månaden blir Kakan så illa sparkad så hon hamnar på klinik.

December är den sista månaden på året och då man trodde att inget mer elände kunde hända så händer det igen – Prinsen blir sparkad på ett framben. Det blev en stor bula mitt fram på benet och jag trodde det var av. Ytterligare ett besök på Strömsholm, där det dock visar sig vara en blödning i sträcksenan. Några dagar på box och därefter några veckor i sjukhage och ytterligare någon/några veckor utan ridning. Så står vi, precis som förra december – helt utan ridbara ponnyer. Är det månne någon högre makt som försöker säga oss något …
I december får vi dock glädjande besked om att Cuba fortfarande är dräktig – vi tog ett blodprov på henne för att vara säker. Hon får sin första abort-virus-spruta och det är mer än halva dräktigheten som har passerat 🙂
Rocky åker till Strömsholm på återbesök och vet. är jättenöjda med vad dom ser.
Den 23e triangelmärks Nido 🙁

Nu måste jag se fram emot och hoppas på att 2014 blir ett bättre år, än både 2012 och 2013. Det som verkligen är något att se fram emot är ju såklart först och främst Cubas föl. Måtte det gå bra hela vägen! Sedan har vi stora förhoppningar på den fina 3-åringen Prinsen. Att Rocky blir bra är också ett måste och något som jag är beredd att lägga betydande både tid och pengar på att så ska bli fallet. Att Emma skulle förlora ytterligare en tävlingsponny pga skada ser jag som en stor katastrof, det får bara inte ske.

Julen kom lite emellan här i bloggen kan man säga. Vi har haft en fin jul – firade här hemma med släkten 🙂

Vad gäller hästarna så hann jag med inte mindre än fyra klinikbesök under dagarna från 17 dec till 23 dec 🙁 Dels fick ju Rocky en kolik-känning = Stavkliniken den 17 dec.
Den 19 dec åkte vi med Rocky på planerat återbesök till Strömsholm och dagen efter åkte vi med Cuba och lilla Kakan till Stav på planerat besök. Cubas sena undersöktes återigen och Kakans sår-skada brändes.
Den 23 dec var det så dags att för alltid avsluta sagen Lilla Grå 🙁 – han blev triangelmärkt. Dock är han en lycklig ponny nu – han får bo på lösdriften, han har kompisar och han har inte ont. Så även om vi är ledsna över att han inte blev våra sago-dressyr-prins som tog sig hela vägen till SM så mår Nido bra och det är ändå huvudsaken!

Rocky-ponken och jag har lite olika åsikter om hur man beter sig på promenad så nu förtiden promenerar vi endast inom fyra väggar alternativt på ridbanan med grinden stängd. Oftast blir det ridbanan på förmiddagen och ridhuset på eftermiddagen när det har mörknat. Jag vill ju att Rocky ska få så mycket dagsljus på sig som det går.

Och som grädden på moset är Emma förkyld igen och jag har dessvärre också blivit smittad.

I morgon är det årets sista dag och gissa om jag är glad? Åh HERREGUD vad jag längtar efter ett nytt år – och jag ber till högre makter att nästa år ska bli bättre (för sämre vet jag inte riktigt om jag mäktar med!).

Jag ska, som så många andra göra en sammanfattning av 2013 – även om det inte är mycket att se tillbaka på.