I alla fall gick resan bra, vi åkte ner på fredagkvällen och kom fram ganska sent. Vi sov på ett vandrarhem i byn närmaste Borgholm. På morgonen åkte vi först hem till våra vänner och sedan till stallet och träffade Sud. Han hade inte fått gå ut i hagen på morgonen så jag bestämde mig för att rida en stund så han fick röra på sig lite innan den långa transporten hem.

Det var verkligen helt underbart att rida igen för första gången på 6 veckor. Vi red på en äng en bit bort och det har jag aldrig gjort förrut. Det var lite fantastiskt som jag hade tänkt mig. Han kändes pigg och fräsch och väldigt glad. Jag däremot är inte lika bra form … *haha*.

Efter ridturen skulle vi lasta och med förra lastningen i åtanke så visste vi ju inte hur lång tid det skulle ta. Men det tog inte längre än 20 minuter ungefär. Och denna gång var han aldrig rädd – bara ”larvig”, han ville väl testa och se om han skulle slippa stå i transporten om han vägrade ett par gånger. Men till slut övertalade vi honom att gå upp i vagnen och så bar det av hemmåt. Vi sträckkörde, nästan. Vi stannade bara för att kissa och köpa dricka och något litet att äta för vår del och naturligtvis för att tanka. Det drar en del när man har en 500kg tung häst bakom + släpet. Denna gång hade vi hyrt ett jättefint släp som vi är sugna på att köpa …

Hem kom vi, efter bara 6 timmar lite drygt. Väl hemma så lastade vi ur honom och lät honom äta en stund i en lånad box innan vi släppte honom i stallets sommarhage. Där hälsade alla de andra hästarna honom välkommen. Själv hade vi blivit bjudna på middag av snälla Å och J – och det var mumsigt kan jag lova. Efter att inte ha ätit på hela dagen i stort sett smakade maten gudomligt gott.

Idag tog jag in honom en stund på dagen för att se till att han åt, både hö och en rejäl giva kraft-foder. Så ska jag göra nu och så hoppas jag att han äter upp sig igen. Moa har lovat att hjälpa till att rida honom i form igen.