Tävlingsdags

Och så är det (äntligen – enligt vissa) dags för tävling igen 🙂

I morgon åker vi till Botkyrka och tävlar dressyr med Nizze – LB:1 och LA:1. Ska bli roligt men ändå hoppas vi någonstans att detta är de två sista starterna med Nizze för Emmas del. Emma känner sig klar med honom, även om vi verkligen älskar honom och han är en himla trevlig ponny. Men när man nu tagit beslutet att sälja så känns det en aningens oinspirerat … 🙁
Men först och främst ska vi ha jätteroligt i morgon – håll en tumme för Emma och Nizze 🙂

På måndag kommer det två små tjejer och ska provrida och någon av dagarna nästa helg är det förmodligen också någon som kommer 🙂

Rapport

I kväll har jag och Emma varit på återbesök på kliniken med både Cuba och Nido. Det var sådär halvroligt att åka i årets j-ligaste snöoväder 🙁 men vi kom både dit och hem igen utan missöden.

Rapport Nido: Han var helt ren vi longering men hade någon halvgrad på vä bak och protesterade fortfarande ordentligt vid böjning lågt fram.
Han ska nu gå i vanlig hage i 3 veckor och bara vara häst 🙂 sedan ska vi sätta igång honom lååångsamt med mycket skrittarbete och klättring m.m.

Rapport Cuba: hon kunde se någon liten påbörjan till läkning på ett ställe på senan men gillar inte att Cuba så lätt blir svullen. Fortsatt skritt två gånger 15 min enbart på plant och hårt underlag – dvs jag får fortsätta gå bara på gårdsplan och detta i en hel månad till. 🙁 Känns jobbigt även om jag ju egentligen vet att detta tar tid och kommer fortsätta ta tid en lång tid framöver. Fast jag måste ändå erkänna att jag hade hoppats att jag skulle få gå ner för backen till vägarna och gå där och kanske utöka promenadtiden 🙁

Vad händer

tja inte mycket … eller i vart fall inte mycket som är något att skriva om hem (så att säga). Vi jobbar på, några hästar har åkt till nya hem (alltså inte egna utan Ponnyteamets), vi fortsätter den dåliga hösten med ännu fler olyckor, sjuka och skadade hästar, dagarna rullar på med enorma mängder lera och vattensjuka marker.

Vad gäller våra egna hästar så är Cubas sena rätt fin – vad jag kan se men på onsdag är det dags för återbesök och ultraljud igen. Nido-ponken håller på att avlida av tristess … han hatar verkligen sjukhage och att stå så mycket på box. Nizze-fin har lite mugg men är på bättringsvägen och uppför sig också lite rastlöst. response of laboratory-adapted human hookworm and other nematodes to ivermectin Kakan och Amigo är friska och fina och uppför sig exemplariskt 🙂

Idag ramlade Emma av Nido – de skrittade ut och mötte Ponnyteams-gänget som var på uteritt. Det fungerar att rida förbi oss men sen så får Nido spelet och bockar och bockar och bockar. Eftersom Emma inte hade sadel så åkte hon av och gjorde sig faktiskt lite illa. Så pass illa att det är värre än hon någonsin under dessa dryga 10 år som hästtjej, har gjort förr. Fast ändå inte så illa … hon är blåslagen på vänster sida av kroppen och hon blev trampad på undersidan av foten, konstigt nog. Stackars liten skrutta 🙁
När Nido hade fått av Emma så skenade han hem – vilket inte riktigt var i fas med igångsättningen … så i morgon får han nog vila och så fortsätter vi som planerat på måndag igen. Även han ska på återbesök på onsdag. Då måste han få klartecken att få gå ut i vanlig hage – annars vet jag inte riktigt hur han kommer reagera. Men vad ska jag då göra med Cuba som då blir ensam i sin sjukhage, ja det vet jag inte 🙁 Hon gillar inte heller sjukhage även om hon är lite mer ”foglig”. india ivermectin covid

Tyvärr ingen stor hage

Nu är Nido behandlad i alla sin fyra ben – den lilla stackaren. Men dagen har ändå varit bra, jobbig med bra. Nu vet vi var det kommer ifrån och det är behandlat och kommer att bli bra. I sept åkte vi till Stora Ekeby och hopptävlade med både Nido och Cuba. Nido startade en LB och fick ett stop – en krasch, kan man säga, in i ett hinder. Så här såg det ut:

En vecka senare startade Emma en LB:1 på Botkyrka och Nido betedde sig väldigt konstigt och jag sa direkt att han hade ont någonstans men vi, våra nötter, trodde på ryggen. Han fick en vecka ledigt men sen började Emma rida igen. Sen betedde han sig extremt konstigt och blev mer och mer oridbar, tills jag beställde tid och åkte till Mälarkliniken för dryga 2 veckor sedan. 4 veckor fick han gå med sina onda ben 🙁
Som jag ångrar att jag inte tog Nido på lina och ens försökte se om han var halt! Inte för det är säkert att jag hade sett det, om det nu var dubbelsidigt bak, men då hade jag ju i alla fall försökt.

Vi visade vet. bilden och hon sa att en sådan typ av krasch kan, om det vill sig illa, påverka rätt ordentligt. Och sedan började han avlasta sina bakben och fick ont i fram. Först tyckte jag att det hade gått lite väl fort men vet. sa att det visst kunde gå fort, i stort sett på engång. På sätt och vis är det ju skönt att ha en förklaring men jag blir så arg på mig själv att jag inte kollade upp honom efteråt. Men nu har jag lärt mig i alla fall!

Nu blir det fortsatt 14 dagar i sjukhage men nu ska Emma i alla fall få skritta på honom. Det blir i alla fall något roligt 🙂 Hoppas bara att han håller sig inne i sjukhagen nu!

Håll tummarna

Det kan ni väl göra? I morgon åker vi till kliniken igen för ett återbesök. Vad jag hoppas på är att vi ska få klartecken att släppa ut honom i vanlig hage igen. Han vantrivs så enormt mycket i en liten fyrkant att han bara försöker ta sig ut, stackarn! Och eftersom han inte är så intresserad av mat så man kan inte muta honom heller. Cuba kan man alltid muta med mat.

Idag har jag byggt lite ny hage – en ny korridor för mina hästar att komma till vattnet. Den gamla korridoren var så groteskt vattensjuk att de sjönk ner till knäna och det känns inte så speciellt säkert. Nu får de lite torrare om fötterna 🙂

Jag har också provat mig på att rida ut själv i mörkret med pannlampa och det gick så bra så. Visserligen tyckte Amigo att han var tvungen att hålla lite extra koll på både det ena och det andra men han var inte så svårövertalad vid läskiga saker.

Jag gillar verkligen Amigo och han är en fantastisk ridhäst men vad gäller uppförande så märks det väldigt tydligt att han inte är någon Cuba inte. Lite bufflig och inte så lyhörd och lydig.. Många andra skulle nog kalla honom lydig men inte om man jämför med Cuba och det gör så klart jag. Men det ska jag nog råda bot på – tänkte mig på att försöka introducera klickern på Amigo. Det fungerade så himla bra på Cuba i början när hon var så reserverad. Nu är han inte alls på samma sätt som hon men det fungerar säkert bra på honom också. Eller … man kanske inte kan lära gamla hundar att sitta 😉

Traskar på

Livet traskar på i stilla mak … eller hur man nu uttrycker det när inte så mycket nytt händer.

Min fina pappa har bott hos oss från i torsdags och åkte hem idag. Det har varit jättetrevligt och mysigt. I lördagskväll var dessutom finaste syster med delar av sin familj här. Två av hennes underbara söner var med och det är alltid så trevligt att träffa dem. Gulliga, vänliga och fantastiskt väluppfostrade <3

I söndags hade vi städdag på stallet och alla slöt upp och jobbade stenhårt hela långa dagen. Vi hann med massor av bra saker. Bland annat gjorde vi fem st permanenta sjukhagar – så nu har Cuba en jättebra, hård och torr hage – och där lär hon bli stående länge, länge så det känns skönt.

Idag har Emma varit iväg på sin första markarbetesträning hos Jenny. Hon tränade markarbete hos Jenny för flera år sedan men nu var det dags igen. Eftersom Nizze ska ”skolas” om till hoppeponny behöver vi lite hjälp och vem kan då vara bättre att vända sig till än Jenny. Hon har varit vår (ja faktiskt min också under en kortare tid) tränare i drygt 4 år och det finns ingen som hon <3

När vi kom tillbaka hem så red jag på Amigo och Emma på Kakan – tyvärr ville Emma inte göra om äventyret med pannlampa så vi fick hålla till på utevolten. Snart nog är det dags att vara i ridhuset – när det blir stenhård på utevolten. Jag gillar absolut inte att rida i ridhuset så jag håller mig ute så länge jag kan.

Sedan var det bara dags att natta hästarna och åka hem 🙂 Ny dag i morgon igen 🙂

Sammanfattning

Ja eftersom Cubas tävlingsliv är slut så kan jag ju ta och sammanfatta hela hennes tävlingskarriär.

Det började (för vår del) den 12 mars 2011 – en dressyrtävling på Farsta – 60% fick de ihop och vi var mycket nöjda 🙂

Resten av den säsongen delade Emma och Maja lite på starterna – det gjordes lite pay&jump-starter som gick bra, några hoppstarter i avd B som också gick bra.  Maja lånade Cuba till allsvenskan div III och det gick jättebra.
Efter sommaren tog Emma över på heltid och var med i allsvenskan div II. Från sept till slutet på oktober nollade Cuba ALLA starter – 10 starter och 6 placeringar. Ett hinder ramlade på Södertörn i oktober. Och sedan avslutades 2011 med ytterliggare en nolla och en placering. Alla starter detta år var i LC (90cm) och LB (100cm).

2012 har Cuba gjort 28 starter varav 15 placeringar – dessa starter har varit i LB (100cm) och LA (110cm) förutom 5 st LC (90cm), endast 8 ggr har Cuba petat ner en bom eller haft ett stop. Hon har varit en helt fantastisk tävlingspartner i hoppning.

Jag har aldrig varit orolig när Emma har startat Cuba för Cuba ställer ALLTID upp! Jag tror inte det finns så många ponnyer som kan matcha den här karriären vid 7 års ålder. Finaste fina Cuba <3

När sånt här händer ….

så önskar man att man hade frimärken som hobby istället för djur 🙁

Följande skrev Emma på Instagram för någon dag sedan:

21 placeringar med Cuba på de här 1,5 åren. Från våran första placering 9a i LC till våran sista reg LB 3a har vi 5 sjätte placeringar, 2 femte placeringar, 7 tredje placeringar, 6 andra placeringar och en vinst. Från inget alls till en andra placering i LA. Du är den finaste ponnyn i världen Cuba och jag är så glad för våra 1,5 år tillsammans. Kommer aldrig glömma våran sista placering med dig. Du är en sån fantastisk ponny, kommer alltid älska dig Cuba!

Detta skär i hjärtat på mig! Visst är jag själv förkrossad över att hennes tid som hopp-ponny är över och över att våra framtidsdrömmar för henne inte gick att uppfylla MEN vad är det mot vad Emma känner.

Men älskade lilla dotter och älskade finaste ponny – nu ska hon ge oss ett fantastisk fint föl och kanske kan det bli din hoppe-häst att tävla med bland stora hästar 🙂 Det är så vi får tänka nu!