Min fina

Är så himla glad i min nya ponny och speciellt nu när vi har två skadade hästar att ta hand om varje dag. Då blir det inte bara slit och släp utan faktiskt också ridning och väldigt rolig och bra ridning.

I onsdags var vi tillbaka till kliniken med Cuba och duktiga Linda gjorde ultarljud på Cubas sena igen. Hon hittade ingen jättestor skada så det var ju positivt, dock kommer det att ta tid att läka – vilket det ju alltid gör med senskador. Cuba kommer aldrig mer att få hoppa så högt som hon har gjort hittills men det var vi ju redan förberedda på. Vårt mål har ju hela tiden varit att försöka komma till SM men nu vet vi att det inte kommer bli med Cuba.
I och med att vi nu vet detta så har vi börjat planera för att låta betäcka Cuba i vår. Då vill vi hitta en stor häst, hopphingst, som ger stora avkommor. Eftersom det blir Cubas första föl kommer det att bli lite mindre och vi vill gärna att fölet ska bli liten storhäst och inte ponny. Sedan tänker jag mig, om allt går bra, att välja en riktigt fin dressyrhingst året därpå.

Cuba är rejält uttråkad av att stå i sjukhage och på box – så fort man ställer ut henne i sjukhagen så pratar hon jättemycket så fort hon ser mig eller Emma. Hon vill att vi ska göra något med henne. Tycker så synd om henne 🙁
Hon har zinkaband lindat nu och ska ha det i två veckor till (byts ca var 3e dag), sedan är det meningen att hon ska klara sig utan, utan att svullna upp – hoppas det!! Och om en månad ska vi tillbaka och göra nytt ultraljud. Hon ska också promeneras en till två ggr om dagen i 15 minuter – bara på gårdsplanen. Trist 🙁

Så här såg det ut när jag och Emma var ute i solen på barbackatur idag. Amigo är en cool kille som inte blir rädd för något i skogen, går gärna första när t.ex Nizze inte vågar. Jag vågade till och med trava lite – vilket är extremt ovanligt för att vara mig. 😀

Godkänd

Idag har Nizze genomgått en vet.bes helt utan anmärkning 😀
Duktiga lilla Nizze 🙂

Cuba har fått stå en stund i sjukhage och det tyckte hon nog var himla trevligt för en lång stund stod och bara och njöt i solen 🙂

På kvällen åkte vi till Jenny och tränade hoppning. Eftersom vi har lite brist på friska hästar f.n så fick lilla fina Amigo följa med 🙂 Han var helt underbar:

Besked eller snarare icke-besked

vad var vi fick idag. Det är fortfarande för tidigt i skedet för att kunna se ordentligt på ultraljudet hur det egentligen är ställt med Cubas sena. Att ytliga böjsenan är skadad är ett faktum – HUR illa det är vet vi inte än. Dessutom såg det också lite konstigt ut på gaffelbandet. Vi fick en ny tid på onsdag nästa vecka och då hoppas vi på att det syns lite mer.

Under tiden fick hon ett zinka-bandage som ska bytas om 3-4 dagar. Hon ska stå på box eller i liten sjukhage (med hårt underlag), skrittas för hand i 2×15 min per dag rakt fram och bara på hårt underlag och absolut inte i några backar (vilket betyder fram och tillbaka på stallplanen) och hon ska få Finadyne en gång om dagen.

Skadan har med stor säkerhet uppstått på tävlingsplatsen förra söndagen. Där är det ett fjädrande underlag som de vattnade alldeles på tok för mycket vilket medför att det suger tag i hovarna på hästarna och det uppstår stora påfrestningar på hästarnas senor/gaffelband/ligament. Både vet. och en duktig hoppryttare/tränare har nu sagt samma sak om detta nya underlag som blir allt vanligare. Kotledsinflammation och dyl blir ovanligare men dessa, i mitt tycke mycket allvarligare, skador uppkommer istället och blir allt vanligare.

När jag upptäckte Cuba så kylde jag så mycket jag kunde under det första dygnet för jag trodde inte det skulle spela någon roll om jag fortsatte kyla efter det. Vad jag nu fick lära mig är att man ska fortsätta kyla HELA tiden. Det enda jag egentligen kunde ha gjort annorlunda och bättre är att jag skulle fortsatt kyla hela den här veckan som gått.

Tung tung dag

Vilken bedrövlig dag … hittade Cuba med en högst trolig senskada, i hagen idag. Skulle ta in Nido som skulle till kiropraktorn och hittar Cuba med en gräsligt svullet framben. Jag ser på långt håll hur illa det ser ut. Hon haltar dock inte när jag tar in henne – jag till och med travar några steg men ingen hälta. Så möjligen hade det nyligen hänt – vet inte riktigt vad det kan betyda. Jag kyler med kallt vatten i ca 20 minuter och sätter sedan på kyllera eftersom jag skulle till Runsten med Nido. När vi kommer tillbaka till stallet är det alldeles varmt rakt igenom kylleran så jag kletade på massor mer. Några timmar senare fortsatte jag att kyla med kallt vatten och därefter lindade jag benet. Efter det har jag kylt med vatten två ggr till. Jag gav dessutom butta till kvällen och i morgon bitti får hon en dos till. Vi har en tid på kliniken nästa onsdag.

Nido fick behandling av en superbra kiropraktor – Kokko och Cocco eller hur man nu stavar. Nido satt fast i ena SI-leden – han är tydligen överrörlig och det kommer fortsätta bli så här med jämna mellanrum. Bara att hålla koll alltså. Det kändes som en stor lättnad att han så kvickt konstaterade att det handlar om SI-leden och inte om typ kissing spines som jag har drömt mardrömmar om. Han kollade också igenom resten av honom och allt såg toppenbra ut.

Som om inte detta vore nog åkte en av stallet hästar in på klinik idag och vi vet inte om han kommer tillbaka. Han har drabbats av 4 kolikanfall på ca 6 veckor och man vet inte vad det kan vara – inte bra i alla fall.

Hoppas att morgondagen blir lite bättre …

Summa summarum

Det har varit hoppmeeting på Södertälje och Emma och Cuba var såklart med. En LB-start och två LA-starter uppdelat på två dagar.

Första klassen för helgen var såklart en reg LB och där visade Cuba än en gång var skåpet ska stå – en superfin runda – dubbelnolla och en tredje placering. Mycket roligt 🙂

Sedan lite senare på dagen var det dags för en reg LA. Det gick verkligen inte bra. Cuba stod emot och de fick två stopp 🙁 Mindre roligt.

Sista dagen ytterligare en LA – då en nationell LA och bedömningen A:0. Vi satt och såg på b-och c-ekipagen och insåg att man för att komma innan maxtiden var tvungen att rida väldigt snäva svängar och korta vägar till alla hinder. Det kändes sådär så vi bytte till att starta avd. B istället. Det var såklart en väldigt svår bana med svåra linjer och stoooora hinder, maxade i bredd. Cuba var superfin på framridningen, stod inte emot alls och tog alla hoppen jättebra. Dock var det en aningens struligt och stimmigt och det påverkar ju alltid Cuba. Det kändes ändå som hon var på hugget och ville hoppa. Men inne på banan så blev hon helt stissig och stoppade först på ett vanligt räcke som kom ur sväng och sedan kraschade hon in i en trippelbarr. Då valde Emma att utgå efter att hon hoppat hinder nr 1 och fått ett supersprång. MYCKET klokt och hon fick också massa beröm av speakern för sitt val.

Så nu får vi återigen gå ner en klass och bara starta LB igen. Vi har analyserat en del, jag och Emma och kommit fram till att höjden är inte ett problem, svårigheten på linjerna är inte ett problem, typen av hinder är inte heller ett problem – problemet ligger i att hon blir så stissig när hon kommer in på banan. Och hur tränar man på sånt? :s

Det viktigaste är ändå att Cuba inte får fler dåliga rundor i kroppen (eller snarare i huvudet) utan att nästa runda blir bra igen.

Färdigkvalad

Man ska sluta med flagga i topp … eller hur? 😀

Emma och Nizze LA:P1 på Gripens Ryttarförening den 7 okt 2012 – 67% och är därmed kvalade till nationella klasser – båda kvalen på över 67%
Det kändes verkligen som ett bra slut 🙂

Inte nog med det – Emma och Kakan slog också rekord genom att i en LB:1 få lite över 64%
Vi hade en galen dag – en mycket upp och ner-dag kan man säga. Första klassen med Kakan var han så seg så seg så seg och Emma var lite deppig efter och tänkte först inte ens starta andra klassen med honom. Ifall han på något vis inte riktigt mådde bra. Vi kom dock överens om att hon skulle börja rida och ifall han blev lika seg igen så skulle hon utgå. Han gjorde strålande bra ifrån sig och de red som sagt ihop över 64%

Nizzes första klass – LA:1 – gick på utebanan och där blev han fullkomligt livrädd för flera saker så Emma blev tvungen att utgå för han gick inte ens i närheten av domarbordet och övre halvan av banan 🙁 DET var inte roligt 🙁

Nizzes andar klass – LA:P1 – gick inne i ridhuset och där gick det alldeles strålande 🙂

Så nu är vi redo att lämna över honom till en ny liten duktig dressyr- (eller hopp-) tjej som vill ha en riktigt, riktigt duktig läromästare med många år kvar på tävlingsbanorna. Är du en sån eller känner en sån – hör av dig så berättar vi gärna mer 🙂

Söndagen

Det blev placeringar på söndagen också – även om denna domare inte alls var lika förtjust i Nizzes LA-form 🙂 Dock räckte poängen till en individuellt fjärde placering och laget hamnade på en fin tredje placering. Det resultatet tillsammans med förra omgångens fjärde plats gjorde att laget är vidare till finalen. Vilket känns extra roligt då finalen går av stapeln på Runsten den 28e. Hade ju varit lite trist att anordna finalen om man själva inte är med.