Traskar på

Livet traskar på i stilla mak … eller hur man nu uttrycker det när inte så mycket nytt händer.

Min fina pappa har bott hos oss från i torsdags och åkte hem idag. Det har varit jättetrevligt och mysigt. I lördagskväll var dessutom finaste syster med delar av sin familj här. Två av hennes underbara söner var med och det är alltid så trevligt att träffa dem. Gulliga, vänliga och fantastiskt väluppfostrade <3

I söndags hade vi städdag på stallet och alla slöt upp och jobbade stenhårt hela långa dagen. Vi hann med massor av bra saker. Bland annat gjorde vi fem st permanenta sjukhagar – så nu har Cuba en jättebra, hård och torr hage – och där lär hon bli stående länge, länge så det känns skönt.

Idag har Emma varit iväg på sin första markarbetesträning hos Jenny. Hon tränade markarbete hos Jenny för flera år sedan men nu var det dags igen. Eftersom Nizze ska ”skolas” om till hoppeponny behöver vi lite hjälp och vem kan då vara bättre att vända sig till än Jenny. Hon har varit vår (ja faktiskt min också under en kortare tid) tränare i drygt 4 år och det finns ingen som hon <3

När vi kom tillbaka hem så red jag på Amigo och Emma på Kakan – tyvärr ville Emma inte göra om äventyret med pannlampa så vi fick hålla till på utevolten. Snart nog är det dags att vara i ridhuset – när det blir stenhård på utevolten. Jag gillar absolut inte att rida i ridhuset så jag håller mig ute så länge jag kan.

Sedan var det bara dags att natta hästarna och åka hem 🙂 Ny dag i morgon igen 🙂

Sammanfattning

Ja eftersom Cubas tävlingsliv är slut så kan jag ju ta och sammanfatta hela hennes tävlingskarriär.

Det började (för vår del) den 12 mars 2011 – en dressyrtävling på Farsta – 60% fick de ihop och vi var mycket nöjda 🙂

Resten av den säsongen delade Emma och Maja lite på starterna – det gjordes lite pay&jump-starter som gick bra, några hoppstarter i avd B som också gick bra.  Maja lånade Cuba till allsvenskan div III och det gick jättebra.
Efter sommaren tog Emma över på heltid och var med i allsvenskan div II. Från sept till slutet på oktober nollade Cuba ALLA starter – 10 starter och 6 placeringar. Ett hinder ramlade på Södertörn i oktober. Och sedan avslutades 2011 med ytterliggare en nolla och en placering. Alla starter detta år var i LC (90cm) och LB (100cm).

2012 har Cuba gjort 28 starter varav 15 placeringar – dessa starter har varit i LB (100cm) och LA (110cm) förutom 5 st LC (90cm), endast 8 ggr har Cuba petat ner en bom eller haft ett stop. Hon har varit en helt fantastisk tävlingspartner i hoppning.

Jag har aldrig varit orolig när Emma har startat Cuba för Cuba ställer ALLTID upp! Jag tror inte det finns så många ponnyer som kan matcha den här karriären vid 7 års ålder. Finaste fina Cuba <3

När sånt här händer ….

så önskar man att man hade frimärken som hobby istället för djur 🙁

Följande skrev Emma på Instagram för någon dag sedan:

21 placeringar med Cuba på de här 1,5 åren. Från våran första placering 9a i LC till våran sista reg LB 3a har vi 5 sjätte placeringar, 2 femte placeringar, 7 tredje placeringar, 6 andra placeringar och en vinst. Från inget alls till en andra placering i LA. Du är den finaste ponnyn i världen Cuba och jag är så glad för våra 1,5 år tillsammans. Kommer aldrig glömma våran sista placering med dig. Du är en sån fantastisk ponny, kommer alltid älska dig Cuba!

Detta skär i hjärtat på mig! Visst är jag själv förkrossad över att hennes tid som hopp-ponny är över och över att våra framtidsdrömmar för henne inte gick att uppfylla MEN vad är det mot vad Emma känner.

Men älskade lilla dotter och älskade finaste ponny – nu ska hon ge oss ett fantastisk fint föl och kanske kan det bli din hoppe-häst att tävla med bland stora hästar 🙂 Det är så vi får tänka nu!

Min fina

Är så himla glad i min nya ponny och speciellt nu när vi har två skadade hästar att ta hand om varje dag. Då blir det inte bara slit och släp utan faktiskt också ridning och väldigt rolig och bra ridning.

I onsdags var vi tillbaka till kliniken med Cuba och duktiga Linda gjorde ultarljud på Cubas sena igen. Hon hittade ingen jättestor skada så det var ju positivt, dock kommer det att ta tid att läka – vilket det ju alltid gör med senskador. Cuba kommer aldrig mer att få hoppa så högt som hon har gjort hittills men det var vi ju redan förberedda på. Vårt mål har ju hela tiden varit att försöka komma till SM men nu vet vi att det inte kommer bli med Cuba.
I och med att vi nu vet detta så har vi börjat planera för att låta betäcka Cuba i vår. Då vill vi hitta en stor häst, hopphingst, som ger stora avkommor. Eftersom det blir Cubas första föl kommer det att bli lite mindre och vi vill gärna att fölet ska bli liten storhäst och inte ponny. Sedan tänker jag mig, om allt går bra, att välja en riktigt fin dressyrhingst året därpå.

Cuba är rejält uttråkad av att stå i sjukhage och på box – så fort man ställer ut henne i sjukhagen så pratar hon jättemycket så fort hon ser mig eller Emma. Hon vill att vi ska göra något med henne. Tycker så synd om henne 🙁
Hon har zinkaband lindat nu och ska ha det i två veckor till (byts ca var 3e dag), sedan är det meningen att hon ska klara sig utan, utan att svullna upp – hoppas det!! Och om en månad ska vi tillbaka och göra nytt ultraljud. Hon ska också promeneras en till två ggr om dagen i 15 minuter – bara på gårdsplanen. Trist 🙁

Så här såg det ut när jag och Emma var ute i solen på barbackatur idag. Amigo är en cool kille som inte blir rädd för något i skogen, går gärna första när t.ex Nizze inte vågar. Jag vågade till och med trava lite – vilket är extremt ovanligt för att vara mig. 😀

Godkänd

Idag har Nizze genomgått en vet.bes helt utan anmärkning 😀
Duktiga lilla Nizze 🙂

Cuba har fått stå en stund i sjukhage och det tyckte hon nog var himla trevligt för en lång stund stod och bara och njöt i solen 🙂

På kvällen åkte vi till Jenny och tränade hoppning. Eftersom vi har lite brist på friska hästar f.n så fick lilla fina Amigo följa med 🙂 Han var helt underbar:

Besked eller snarare icke-besked

vad var vi fick idag. Det är fortfarande för tidigt i skedet för att kunna se ordentligt på ultraljudet hur det egentligen är ställt med Cubas sena. Att ytliga böjsenan är skadad är ett faktum – HUR illa det är vet vi inte än. Dessutom såg det också lite konstigt ut på gaffelbandet. Vi fick en ny tid på onsdag nästa vecka och då hoppas vi på att det syns lite mer.

Under tiden fick hon ett zinka-bandage som ska bytas om 3-4 dagar. Hon ska stå på box eller i liten sjukhage (med hårt underlag), skrittas för hand i 2×15 min per dag rakt fram och bara på hårt underlag och absolut inte i några backar (vilket betyder fram och tillbaka på stallplanen) och hon ska få Finadyne en gång om dagen.

Skadan har med stor säkerhet uppstått på tävlingsplatsen förra söndagen. Där är det ett fjädrande underlag som de vattnade alldeles på tok för mycket vilket medför att det suger tag i hovarna på hästarna och det uppstår stora påfrestningar på hästarnas senor/gaffelband/ligament. Både vet. och en duktig hoppryttare/tränare har nu sagt samma sak om detta nya underlag som blir allt vanligare. Kotledsinflammation och dyl blir ovanligare men dessa, i mitt tycke mycket allvarligare, skador uppkommer istället och blir allt vanligare.

När jag upptäckte Cuba så kylde jag så mycket jag kunde under det första dygnet för jag trodde inte det skulle spela någon roll om jag fortsatte kyla efter det. Vad jag nu fick lära mig är att man ska fortsätta kyla HELA tiden. Det enda jag egentligen kunde ha gjort annorlunda och bättre är att jag skulle fortsatt kyla hela den här veckan som gått.

Tung tung dag

Vilken bedrövlig dag … hittade Cuba med en högst trolig senskada, i hagen idag. Skulle ta in Nido som skulle till kiropraktorn och hittar Cuba med en gräsligt svullet framben. Jag ser på långt håll hur illa det ser ut. Hon haltar dock inte när jag tar in henne – jag till och med travar några steg men ingen hälta. Så möjligen hade det nyligen hänt – vet inte riktigt vad det kan betyda. Jag kyler med kallt vatten i ca 20 minuter och sätter sedan på kyllera eftersom jag skulle till Runsten med Nido. När vi kommer tillbaka till stallet är det alldeles varmt rakt igenom kylleran så jag kletade på massor mer. Några timmar senare fortsatte jag att kyla med kallt vatten och därefter lindade jag benet. Efter det har jag kylt med vatten två ggr till. Jag gav dessutom butta till kvällen och i morgon bitti får hon en dos till. Vi har en tid på kliniken nästa onsdag.

Nido fick behandling av en superbra kiropraktor – Kokko och Cocco eller hur man nu stavar. Nido satt fast i ena SI-leden – han är tydligen överrörlig och det kommer fortsätta bli så här med jämna mellanrum. Bara att hålla koll alltså. Det kändes som en stor lättnad att han så kvickt konstaterade att det handlar om SI-leden och inte om typ kissing spines som jag har drömt mardrömmar om. Han kollade också igenom resten av honom och allt såg toppenbra ut.

Som om inte detta vore nog åkte en av stallet hästar in på klinik idag och vi vet inte om han kommer tillbaka. Han har drabbats av 4 kolikanfall på ca 6 veckor och man vet inte vad det kan vara – inte bra i alla fall.

Hoppas att morgondagen blir lite bättre …

Summa summarum

Det har varit hoppmeeting på Södertälje och Emma och Cuba var såklart med. En LB-start och två LA-starter uppdelat på två dagar.

Första klassen för helgen var såklart en reg LB och där visade Cuba än en gång var skåpet ska stå – en superfin runda – dubbelnolla och en tredje placering. Mycket roligt 🙂

Sedan lite senare på dagen var det dags för en reg LA. Det gick verkligen inte bra. Cuba stod emot och de fick två stopp 🙁 Mindre roligt.

Sista dagen ytterligare en LA – då en nationell LA och bedömningen A:0. Vi satt och såg på b-och c-ekipagen och insåg att man för att komma innan maxtiden var tvungen att rida väldigt snäva svängar och korta vägar till alla hinder. Det kändes sådär så vi bytte till att starta avd. B istället. Det var såklart en väldigt svår bana med svåra linjer och stoooora hinder, maxade i bredd. Cuba var superfin på framridningen, stod inte emot alls och tog alla hoppen jättebra. Dock var det en aningens struligt och stimmigt och det påverkar ju alltid Cuba. Det kändes ändå som hon var på hugget och ville hoppa. Men inne på banan så blev hon helt stissig och stoppade först på ett vanligt räcke som kom ur sväng och sedan kraschade hon in i en trippelbarr. Då valde Emma att utgå efter att hon hoppat hinder nr 1 och fått ett supersprång. MYCKET klokt och hon fick också massa beröm av speakern för sitt val.

Så nu får vi återigen gå ner en klass och bara starta LB igen. Vi har analyserat en del, jag och Emma och kommit fram till att höjden är inte ett problem, svårigheten på linjerna är inte ett problem, typen av hinder är inte heller ett problem – problemet ligger i att hon blir så stissig när hon kommer in på banan. Och hur tränar man på sånt? :s

Det viktigaste är ändå att Cuba inte får fler dåliga rundor i kroppen (eller snarare i huvudet) utan att nästa runda blir bra igen.