Denna vecka som (snart) gått sedan mamma dog har varit den absolut jobbigaste i mitt liv och ändå återstår det värsta och jobbigaste. Det är befängt jobbigt att gå igenom sin mammas pappar, dokument, konton m.m m.m … bestämma hur hennes begravning ska gå till, hur hennes kista ska se ut osv. Däremot har jag större tur än vad många andra kanske har – jag har två helt FANTASTISK syskon. Tänk bara hur horribelt detta skulle vara om man var tvungen att göra det själv!
Jag vet i alla fall vad jag själv ska se till att göra minst en gång och året och det är att se till att det finns dokument på konton, försäkringar, lösenord och koder till kort m.m. Dessutom ska jag gå in på Vita arkivet och själv välja hur jag vill att min egen begravning ska se ut.
För mig kommer begravningen att vara den största pärsen hitintills i mitt liv och jag vill egentligen inte ens vara med. Jag vill helst minnas min mamma och säga farväl på ett annat sätt.
Sötaste sötaste syster min…
Hej!
Jag kan verkligen inte förstå vad du och dina syskon går igenom men kom ihåg att du kommer ut starkare på andra sidan sen!
Styrkekramar <3
Vet du, jag kände precis likadant när min pappa skulle begravas. Jag ville INTE ha någon offentlig begravning, jag ville helst inte ha någon begravning alls. Jag var arg och uppgiven över att alla ’andra’ skulle komma och se min sorg. Det visade sig att för mig var sorgen på sin allra högsta nivå den dagen vi fick veta att inget gick att göra för att få min pappa frisk, begravningen var visserligen också jobbig, men jag hade redan gått genom det värsta. Det kommer gå bra Pernilla. Sköt om dig. Kram
Min värsta mardröm är att bryta ihop när alla är där och ser mig och eftersom det kommer blir extremt känslosamt (hör liksom ihop med begravningens natur) så blir det så svårt att låta bli att bryta ihop. Dessutom alla dessa människor som man bara känner på håll i många fall – jag vill liksom inte hålla på och småprata med dem. Om det finns någon dag i livet man skulle behöva lite ”knark” så är det nog den dagen …
Alla säger att man ska dela sin sorg med alla och att människorna som kommer, kommer för att hedra min mamma … må så vara men jag vill absolut inte dela min sorg med dem!!!