jösses vilken dag. Först kom jag inte till stallet alls eftersom det vält en lastbil strax efter Riksten-stallet. Någon timme senare försökte jag igen och åkte förbi ca 20 lastbilar som stod i backen efter Riksten, däribland den som låg i diket. Efter grustaget och 30-sträckan var det inte plogat alls!! Jag åkte bakom en lastbil och det var nog tur för annars hade jag kanske fastnat. Väl framme vid stallet åkte jag så långt jag kunde på vår gårdsplan och fastnade precis utanför dörren. Jag tänkte att det nog löser sig, ställde bilen där och gick in till 8 uttråkade hästar. Jag mockade en box i taget och flyttade runt dem så att jag kunde mocka i tom box. Med ojämna mellanrum gick jag ut och tömde kärran på gödselstacken och tittade på lösdriftshästarna som stod nere på ängen och åt ur burarna – ingen var uppe i ligghallen. Fast det berodde ju såklart på att det blåste rakt in där. Under hela dagen såg jag inte en enda häst uppe för att dricka och inga spår i snön. Frampå eftermiddagen fick jag lite panik över det och ringde Mia. Mitt förslag var att vi skulle leda upp en och en in i stallet och erbjuda vatten blandat med lite betfor så de skulle vilja dricka. När Mia gjort sig fri från köket på Runsten och kommit upp till gården så går vi ut för att kolla vattnet i ligghallen. Då ser vi massor med spår i snön och nästan allt vatten i badkaret är slut – phu flocken har varit upp och druckit. Vi fyllde badkaret med varmt vatten och la i massor med betfor. Hoppas det är tomt när vi kommer i morgon! Innan jag åkte hem gick jag en sväng med Cuba på den lilla, lilla del av gårdsplanen som var plogad – inte så mycket men ändå något. Hennes sena såg INTE rolig ut idag.
Hemresan var ju också en historia för sig – jösses så många bilar och bussar och lastbilar jag såg som låg i diket. Tur man har en bra bil!!